Jul i Skellefteå. En vit jul till skillnad från många andra delar av landet i år. Jag är förkyld, lillkillen är förkyld. Vi sover dåligt, jag är trött. Ändå: skönt att komma till dukat bord och bli lite uppassad.
Flygturen upp gick fint för O. I helgen blev det julklappslek hos Ns bror och så fick han och jag lyxen att gå på bio. Såg fina the Hobbit 2 och jag njöt av den tre timmar långa filmen. I söndags åkte vi en sväng till Umeå, träffade släkt och vänner till N och Oliver var på sitt charmigaste humör. Han har även börjat kunna ta sig framåt på golvet sedan han kom hit.
Julafton: julkyrka, Kalle Anka, finkläder på, gruppbild, julmat (saknar ändå lite den finska) presentöppning och Oliver får såklart flest paket. En kort promenad ute med snöbollskastning. Sedan Love Actually på kvällen med en liten kille som absolut inte vill sova i famnen. Måste verkligen ta tag i sömnskolan när vi återgår till vardagen.
Idag ska vi träffa mera vänner och sedan ta det lugnt, skippar nog utgång i år, vi är ju inte helt friska. Så flyger vi till Sthlm imorgon och så blir det Finland i helgen.
onsdag 25 december 2013
onsdag 18 december 2013
7 månader!
Nu är Oliver 7 månader gammal. Han äter mer och mer på dagarna: gröt till frukost och kvällsmat,en liten burk+fruktpuré till lunch och en halv burk+fruktpuré till middag. Jag ammar mellan varven samt på kvällen och morgonen. Han väger nu 8,5 kilo och är 72 cm.
Oliver blir allt bättre på att ta sig runt men fortfarande går det mest bakåt och i cirklar. Han blir mer och mer nyfiken på omvärlden och vill upptäcka och känna på allt med sina fingrar. När han sitter i sin matstol gäller det att inte ha något framför honom för på bara en sekund är det nere på golvet. Hn älskar att sitta på sin lekmatta och leka med sina leksaker och just nu är det nya spännande favoritobjektet en soppslev:) Favoritplatsen är på sin pappas axlar, då har han bra uppsikt över vad som sker och så kan han passa på att ta en tugga av pappas goda hår.
En del bebisar blir lite rädda för andra personer i den här åldern men inte lilla O, han är lika social som förut. Enda stunden då han inte vill sitta i någon annans famn är då han är nyvaken. Oliver sover en stund på förmiddagen och en stund på eftermiddagen oftast 1-2 timmar i sträck. Nätterna har ännu inte blivit bättre men det håller på att vända nu, mer om detta senare.
Om man håller honom i händerna så går han nu duktigt framåt, det är en stabil liten kille vi har! Han är redan en tjejtjusare och har två flickvänner som heter Ebba: en i Helsingfors och en i Stockholm;)
Oliver blir allt bättre på att ta sig runt men fortfarande går det mest bakåt och i cirklar. Han blir mer och mer nyfiken på omvärlden och vill upptäcka och känna på allt med sina fingrar. När han sitter i sin matstol gäller det att inte ha något framför honom för på bara en sekund är det nere på golvet. Hn älskar att sitta på sin lekmatta och leka med sina leksaker och just nu är det nya spännande favoritobjektet en soppslev:) Favoritplatsen är på sin pappas axlar, då har han bra uppsikt över vad som sker och så kan han passa på att ta en tugga av pappas goda hår.
En del bebisar blir lite rädda för andra personer i den här åldern men inte lilla O, han är lika social som förut. Enda stunden då han inte vill sitta i någon annans famn är då han är nyvaken. Oliver sover en stund på förmiddagen och en stund på eftermiddagen oftast 1-2 timmar i sträck. Nätterna har ännu inte blivit bättre men det håller på att vända nu, mer om detta senare.
Om man håller honom i händerna så går han nu duktigt framåt, det är en stabil liten kille vi har! Han är redan en tjejtjusare och har två flickvänner som heter Ebba: en i Helsingfors och en i Stockholm;)
Lycklig
Just nu är jag lycklig. Jag har en liten son som utvecklas i en rasande fart och som är det finaste som finns på denna jord. Jag har en fästman som jag älskar och som jag aldrig aldrig har tråkigt tillsammans med. Jag bor i en av de vackraste av städer: Stockholm. Jag har fina vänner och behöver aldrig vara ensam, om jag inte vill. Mina syskon i Finland har det bra och mår bra.
Jag ser fram emot att spendera en mysig jul i Norrland och sedan ett sprakande nyår i Finland. Jag ser fram emot vår resa till Södern i februari (inte ännu beställd dock). En del av mig ser fram emot att börja jobba i maj igen. Och jag ser fram emot att gifta mig i juli.
En liten del av mig ser även fram emot tanken på ett syskon till Oliver. Men det får vänta ett tag till.
Jag ser fram emot att spendera en mysig jul i Norrland och sedan ett sprakande nyår i Finland. Jag ser fram emot vår resa till Södern i februari (inte ännu beställd dock). En del av mig ser fram emot att börja jobba i maj igen. Och jag ser fram emot att gifta mig i juli.
En liten del av mig ser även fram emot tanken på ett syskon till Oliver. Men det får vänta ett tag till.
söndag 15 december 2013
Vad mammalivet lärt mig #2
-jag har fyra st nya modetidningar hemma, men hinner inte läsa dem
-jag har insett att skall jag och O vara nånstans före kl 10 på morgonen är det kört
-en del av mig längtar efter att gå ut och dansa, en annan del vill inte vara någon annanstans än tätt intill min son
-att vakna mitt i natten med ett krampaktigt tag om en napp är helt normalt
-jag har fattat varför tjejer har höfter-ett ypperligt hjälpmedel till att bära en allt tyngre baby
-att prata för sig själv i matbutiken är helt okej så länge du kör runt med en barnvagn;)
fredag 13 december 2013
Om amning
När jag var gravid tog jag det absolut inte för givet att jag skulle kunna amma. Jag ville det, men tänkte att går det så går det. Nu hade jag sådan tur att det gick riktigt bra. Oliver sög duktigt redan någon minut efter att han hade fötts och fick aldrig en stor viktnedgång som många babyn får de första dygnen. Jag tyckte inte heller at det gjorde ont, kittlade kanske lite men jag fick aldrig såriga bröstvårtor som är så vanligt den första tiden. N skämtade om att jag hade nipples of steel :) Det svåra var att hitta de rätta positionerna, speciellt för liggamning. Här var sköterskorna på bb-hotellet guld värda: de hjälpte oss dag och natt med att hitta ett sätt som funkade både för mig och lill-killen.
Oliver ville äta ofta ofta de första månaderna, ibland så mycket som varje timme. Men han åt snabbt och vi ammade sällan mera än 15 min isträck. Jag körde bara ett bröst i gången, eftersom han ändå skulle äta snart igen. Jag kollade inte så mycket på klockan utan han fick amma fritt. Det här gjorde att jag blev otroligt bunden i början, vilket ju både var mysigt och lite klaustrofobiskt. Men så lärde jag mig hur jag skulle pumpa ut bröstmjölk och då fick även jag lite frihet. Pumpen var inte min bästa vän precis, och ibland var det väldigt trögt att pumpa ut (säkert för att jag var stressad) men jag lärde mig snart hur jag skulle bära min åt för att åtminstone få 80 cl per gång.När vi hade barnvakt i början (N:s föräldrar) såg jag alltid till att det fanns ett överskott av bröstmjölk, hellre för mycket än för lite.
Och det var så skönt att den mest aktiva amningsperioden föll sig under sommaren. Jag kunde amma ute (en gång satte jag mig bara i skogen) och behövde inte oroa mig för mjölkstockning eller att O skulle frysa. Det jag däremot saknade var att kunna använda klänning på sommaren. Nästa sommar, då!:)
Den första tiden brydde jag mig inte alls om vem som såg mina bröst eller var jag ammade, allt som betydde något var att O skulle få mat. Sedan blev jag lite mera "blyg" och gick gärna undan till någon avskild plats och ammade. Tills han var fyra månader levde han endast på min bröstmjölk. Sedan började han med smakportioner och lite gröt.
Nu äter han duktigt "riktig" mat och jag ammar väldigt lite under dagen. Nätterna däremot...Oftast vill han bara snutta med han äter ca 4 ggr per natt nu. Lägg på kväll och morgon till det så kan man säga att jag ännu ammar ganska mycket. Oliver blir sju månader imorgon och jag vet inte riktigt än när jag kommer att sluta helt. I min mammagrupp är det en del som slutat eftersom deras bebisar helt enkelt tappat intresset för bröstet, eller att de själva märker att de inte har mycket mjölk kvar. Oliver har inte direkt tappat intresset om man säger så (om natten verkar det vara hans livlina i en värld fylld av kaos) och jag har ännu också rikligt med mjölk. Så därför ser jag ingen vinst med att ha bråttom att sluta, det är ju bra för honom. Men min kropp märker av att jag slutat helamma och jag fick tillbaka min mens förra veckan.
En del av mig vill sluta amma för att verkligen "få tillbaka" min kropp igen medan en annan del av mig tycker att det är hur mysigt som helst och har ångest över att behöva sluta. Men vi måste verkligen få bukt med nattamningarna. Jag börjar jobba igen när han är ett och då vill jag inte mera amma. Tror jag sätter gränsen där vid nio, tio månader- får helt enkelt se hur det känns för oss båda!
Oliver ville äta ofta ofta de första månaderna, ibland så mycket som varje timme. Men han åt snabbt och vi ammade sällan mera än 15 min isträck. Jag körde bara ett bröst i gången, eftersom han ändå skulle äta snart igen. Jag kollade inte så mycket på klockan utan han fick amma fritt. Det här gjorde att jag blev otroligt bunden i början, vilket ju både var mysigt och lite klaustrofobiskt. Men så lärde jag mig hur jag skulle pumpa ut bröstmjölk och då fick även jag lite frihet. Pumpen var inte min bästa vän precis, och ibland var det väldigt trögt att pumpa ut (säkert för att jag var stressad) men jag lärde mig snart hur jag skulle bära min åt för att åtminstone få 80 cl per gång.När vi hade barnvakt i början (N:s föräldrar) såg jag alltid till att det fanns ett överskott av bröstmjölk, hellre för mycket än för lite.
Och det var så skönt att den mest aktiva amningsperioden föll sig under sommaren. Jag kunde amma ute (en gång satte jag mig bara i skogen) och behövde inte oroa mig för mjölkstockning eller att O skulle frysa. Det jag däremot saknade var att kunna använda klänning på sommaren. Nästa sommar, då!:)
Den första tiden brydde jag mig inte alls om vem som såg mina bröst eller var jag ammade, allt som betydde något var att O skulle få mat. Sedan blev jag lite mera "blyg" och gick gärna undan till någon avskild plats och ammade. Tills han var fyra månader levde han endast på min bröstmjölk. Sedan började han med smakportioner och lite gröt.
Nu äter han duktigt "riktig" mat och jag ammar väldigt lite under dagen. Nätterna däremot...Oftast vill han bara snutta med han äter ca 4 ggr per natt nu. Lägg på kväll och morgon till det så kan man säga att jag ännu ammar ganska mycket. Oliver blir sju månader imorgon och jag vet inte riktigt än när jag kommer att sluta helt. I min mammagrupp är det en del som slutat eftersom deras bebisar helt enkelt tappat intresset för bröstet, eller att de själva märker att de inte har mycket mjölk kvar. Oliver har inte direkt tappat intresset om man säger så (om natten verkar det vara hans livlina i en värld fylld av kaos) och jag har ännu också rikligt med mjölk. Så därför ser jag ingen vinst med att ha bråttom att sluta, det är ju bra för honom. Men min kropp märker av att jag slutat helamma och jag fick tillbaka min mens förra veckan.
En del av mig vill sluta amma för att verkligen "få tillbaka" min kropp igen medan en annan del av mig tycker att det är hur mysigt som helst och har ångest över att behöva sluta. Men vi måste verkligen få bukt med nattamningarna. Jag börjar jobba igen när han är ett och då vill jag inte mera amma. Tror jag sätter gränsen där vid nio, tio månader- får helt enkelt se hur det känns för oss båda!
måndag 9 december 2013
Lätt och svårt
Det som förenklar vardagen med Oliver är en mängd små saker, som att han tex tar napp. Jag trodde förut att alla bebisar tog napp, men i min bekantskapskrets är det ungefär 50/50. Alla bebisar är så otroligt olika har man fått lära sig, en del vill inte åka vagn tex medan andra älskar det. Andra grejer som gör att vardagen är lätt med Oliver är:
-Han gillar att åka vagn, både sittvagn och liggvagn.
-Han äter duktigt mat och gröt
-Han gillar att åka bil och somnar oftast
-Han är oftast en nöjd bebis förutom när han är trött
-Han kräks inte
-Han är social och tycker om att träffa nya människor
-Hans mage fungerar fint
-Han gråter bara kvällstid
-Han är oftast en mycket glad liten prick:)
Det som gör vardagen svår med Oliver är en sak:
-Nätterna
Nu har vi kommit till stunden då vi måste lära honom att inte äta på natten dvs ta några "horrornätter".Problemet är att det rätta tillfället inte dyker upp. Vi måste vara hemma, han skall inte genomgå ett utvecklingssprång, vi ska inte ha något annat inplanerat. Speciellt det sistnämnda är svårt i den här familjen.
Nu lutar det åt att det får bli efter jullovet...om jag orkar vänta så länge.
-Han gillar att åka vagn, både sittvagn och liggvagn.
-Han äter duktigt mat och gröt
-Han gillar att åka bil och somnar oftast
-Han är oftast en nöjd bebis förutom när han är trött
-Han kräks inte
-Han är social och tycker om att träffa nya människor
-Hans mage fungerar fint
-Han gråter bara kvällstid
-Han är oftast en mycket glad liten prick:)
Det som gör vardagen svår med Oliver är en sak:
-Nätterna
Nu har vi kommit till stunden då vi måste lära honom att inte äta på natten dvs ta några "horrornätter".Problemet är att det rätta tillfället inte dyker upp. Vi måste vara hemma, han skall inte genomgå ett utvecklingssprång, vi ska inte ha något annat inplanerat. Speciellt det sistnämnda är svårt i den här familjen.
Nu lutar det åt att det får bli efter jullovet...om jag orkar vänta så länge.
onsdag 4 december 2013
Lilla jul i Finland
Vi var i Finland i helgen och firade "lilla jul". Vi har en tradition med två andra familjer som nu pågått i 38 år! Mamma och pappa var med och startade traditionen och naturligtvis präglas firandet av saknad efter dem. Kvällen innehåller mycket musik och pappas vän sjöng sången "Old friend" tillägnad honom. Många grät, inte jag, sätter upp en "rustning" under sådana tillfällen. Men det var fint.
Nu var det första gången en från tredje generationen var med, alltså Oliver :) Jag sjöng två sånger var orolig för att han skulle föra ljud för sig, men han satt knäpptyst och lyssnade på mig under tiden jag sjöng. Lilla vännen, säkert så van vid att höra mig sjunga;)
Vi passade på att bunkra upp med barnmat eftersom det är så pass mycket billigare i Finland. Så badade vi på ett äventyrsbad och O var så trött från kvällen före så han däckade i Ns famn. Då turvisades vi med att hålla i den sovande killen och att åka i de olika rutchkanorna som små fjortisar. Så åkte vi nya Viking Grace tillbaka till Sthlm. Fin helg och julkänslan infann sig trots att snön ännu saknas.
Nu var det första gången en från tredje generationen var med, alltså Oliver :) Jag sjöng två sånger var orolig för att han skulle föra ljud för sig, men han satt knäpptyst och lyssnade på mig under tiden jag sjöng. Lilla vännen, säkert så van vid att höra mig sjunga;)
Vi passade på att bunkra upp med barnmat eftersom det är så pass mycket billigare i Finland. Så badade vi på ett äventyrsbad och O var så trött från kvällen före så han däckade i Ns famn. Då turvisades vi med att hålla i den sovande killen och att åka i de olika rutchkanorna som små fjortisar. Så åkte vi nya Viking Grace tillbaka till Sthlm. Fin helg och julkänslan infann sig trots att snön ännu saknas.
onsdag 27 november 2013
Mamma, jag saknar dig så
Idag, igår saknar, saknade jag min mamma så. Jag minns hennes doft så väl, jag känner hennes värme. Min mamma var en forna Miss Finland och alltid så vacker, så strålande. Hon strålade även när hon tappade sitt hår och sina ögonfransar.
Jag hittar ett gammalt oanvänt twitterkonto där jag twittrat dagarna runt hennes död. Inget om henne. Jag låter så bitter, så kall och hård. Och det var jag ju, blev sådan för att klara av det. 26 år och ändå så liten.
Jag har utvecklat något enormt sedan dess. Men den stunden lever kvar i mitt minne och känns som igår. Jag satt på mammas högra sida, min syster på hennes vänstra. Minns att Pinks sång "Please don't leave me" snurrade i min skalle. Jag satte mitt ansikte mot hennes ansikte och viskade att jag älskade henne. Please don't leave me.
Och ändå gjorde hon det.
Jag hittar ett gammalt oanvänt twitterkonto där jag twittrat dagarna runt hennes död. Inget om henne. Jag låter så bitter, så kall och hård. Och det var jag ju, blev sådan för att klara av det. 26 år och ändå så liten.
Jag har utvecklat något enormt sedan dess. Men den stunden lever kvar i mitt minne och känns som igår. Jag satt på mammas högra sida, min syster på hennes vänstra. Minns att Pinks sång "Please don't leave me" snurrade i min skalle. Jag satte mitt ansikte mot hennes ansikte och viskade att jag älskade henne. Please don't leave me.
Och ändå gjorde hon det.
måndag 25 november 2013
Mysig helg
Det har varit full fart hela helgen. Min syster och en kompis kom till oss på fredagen och då åt vi tacos, kollade Idol och pratade till sent. På lördagen var vi på stan hela dagen, shoppade, fikade och träffade ytterligare en kompis. Vi var bla inne i nya babyshop butiken i Sturegallerian, underbar butik!
Så kom vi hem, tjejerna vilade lite men det ville inte Oliver så ingen vila för mig ;) Så bar det iväg igen, den här gången till Söder där min kusin och hans tjej bjöd på middag. O var med och ville absolut inte sova, så han fick vara vaken tills N hämtade oss vid 23-tiden..Supertrevlig middag var det iallafall och O charmade dem totalt:)
På söndag morgon dukade vi upp en lyxfrukost vid 10 eftersom Ns vänner från Skellefteå kom över för en stund. Sedan skyndade vi oss iväg till avslutningen för babysimmet, nu fick man ta bilder och vi fick en hel del coola på O under vattnet! När vi kom hem hade min kompis hunnit baka en chokladtårta, mmm. På eftermiddagen gick vi en promenad till Brunnsvikens trädgård. Där fikade vi vid en kamin och fick ordentlig julstämning i deras fina botaniska butik. Hemma igen så färgade min syster mitt hår - (det behövdes verkligen)och sedan åt vi pizza och drack glögg till Solsidan.
Tjejerna åkte hem tidigt i morse så nu återgår vi till "lugnet". Tack för en toppen helg! O har dock inte fattat det här med att mamma måste vila upp sig efter helgen riktigt..;)
Så kom vi hem, tjejerna vilade lite men det ville inte Oliver så ingen vila för mig ;) Så bar det iväg igen, den här gången till Söder där min kusin och hans tjej bjöd på middag. O var med och ville absolut inte sova, så han fick vara vaken tills N hämtade oss vid 23-tiden..Supertrevlig middag var det iallafall och O charmade dem totalt:)
På söndag morgon dukade vi upp en lyxfrukost vid 10 eftersom Ns vänner från Skellefteå kom över för en stund. Sedan skyndade vi oss iväg till avslutningen för babysimmet, nu fick man ta bilder och vi fick en hel del coola på O under vattnet! När vi kom hem hade min kompis hunnit baka en chokladtårta, mmm. På eftermiddagen gick vi en promenad till Brunnsvikens trädgård. Där fikade vi vid en kamin och fick ordentlig julstämning i deras fina botaniska butik. Hemma igen så färgade min syster mitt hår - (det behövdes verkligen)och sedan åt vi pizza och drack glögg till Solsidan.
Tjejerna åkte hem tidigt i morse så nu återgår vi till "lugnet". Tack för en toppen helg! O har dock inte fattat det här med att mamma måste vila upp sig efter helgen riktigt..;)
torsdag 21 november 2013
Humor och konserter
Det som fascinerar mig mest med Oliver just nu är hans humor. Första gången vi hörde hans härliga bebisskratt så var han tre månader och det var när vi kittlade honom lite. Sedan började han skratta allt oftare, men det var alltid när vi t.ex svängde honom i luften eller killade honom.
Men vid fem månader visade han verkligen att han hade humor! Han började skratta då och då och ibland förstod inte ens jag vad som var så roligt. Nu kan han börja skratta när man ser på honom med en lurig blick, när man skojar på skötbordet och igår skrattade han så fort jag eller N satt våra ansikten nära hans. Det är det finaste ljudet i hela världen!
Den här veckan har jag testat lite olika bebisaktiviteter: bla bebis-salsa och varit på "bebis-konsert". Salsan var ganska kul, vi fick slå på trummor och dansa runt till salsa-versioner av barnsånger. Men det blev ganska tungt till slut att dansa runt med en nästan 8-kilos bebbe i famnen.
Konserten som var i Immanuels-kyrkan på Jarlaplan var en hit! Det sjöngs vackra sånger och bebisarna (det var många!) fick alla sitta i en ring på golvet. De tjuvstartade även med julsånger, men det var bara mysigt. Efteråt var det en "sinnesvandring" där bebisarna fick känna på olika material och dofta på olika dofter. Riktigt roligt tyckte Oliver.
Olivers nya grej är ju att han vägrar amma om jag sitter och det är lite svårt att lägga sig ner när man inte är hemma..Så jag har börjat ta med mat åt honom när vi ska nånstans och han äter oftast med god aptit. Men jag säger det igen: barnmaten i affärerna är en djungel!
Tiden flyger iväg och snart är det helg igen. Vi får gäster (igen), nu kommer min kära syster och en annan god vän som är gravid. Ska bli så mysigt att spendera en helg ihop med dem, vi har bla planer på att gå till Skansen!
söndag 17 november 2013
Positiv energi!
Det har varit en härlig helg! N:s mamma och pappa har varit här igen och jag har även träffat en hel del gamla vänner.
Det som är så skönt med att bli äldre är att du verkligen kan välja vilka du umgås med, och då välja att bara umgås med personer som du får positiv energi av och som får dig att må bra. Jag har så fina vänner, både i Finland och i Sverige, så jag blir alldeles tårögd när jag tänker på dem. De är så fina, kloka och vackra!
Idag skiner solen och livet känns riktigt ljuvligt!
bild från sommaren, O var 2,5 mån
Det som är så skönt med att bli äldre är att du verkligen kan välja vilka du umgås med, och då välja att bara umgås med personer som du får positiv energi av och som får dig att må bra. Jag har så fina vänner, både i Finland och i Sverige, så jag blir alldeles tårögd när jag tänker på dem. De är så fina, kloka och vackra!
Idag skiner solen och livet känns riktigt ljuvligt!
6 månader!
Nu är vår älskade Oliver 6 månader. Helt otroligt hur snabbt tiden har gått, det känns som om han kom igår. Samtidigt känns det som om han alltid har funnits med oss, lilla hjärtat.
Vår bebis väger nu 7,9 kilo och är 70 cm lång. Han följer viktkurvan till punkt och pricka men är längre än medelsnittet. Olier kan nu nästan sitta helt själv utan stöd, och vinglar bara till lite nu och då. Han gör ofta "push-ups" och kan hasa sig bakåt och runt när han ligger på mage på golvet. Han älskar när man "dansar" med honom och då brukar han också göra små skutt.
Oliver äter nu en hel portion gröt till middag och kväll och ca en 3/4 burk på dagen+ fruktpuré. Han gillar det mesta men det tar lite tid att få i honom maten- det krävs tålamod och mycket kladd helt enkelt. Vatten slukar han från flaskan. Det kliar och kliar i hans mun, men inga tänder har ännu behagat dyka upp.
Jag märker hur han börjar gilla musik med och mer och just nu är favoritlåten "En elefant balanserade".När han är trött och ledsen på kvällen är mamma favoriten men på dagarna hoppar han oblygt från famn till famn och bjuder alla han möter på ett stort leende.
Nu har jag 6 månader kvar av föräldraledigheten och jag tänker njuta av varenda sekund med min fina fina son.
Vår bebis väger nu 7,9 kilo och är 70 cm lång. Han följer viktkurvan till punkt och pricka men är längre än medelsnittet. Olier kan nu nästan sitta helt själv utan stöd, och vinglar bara till lite nu och då. Han gör ofta "push-ups" och kan hasa sig bakåt och runt när han ligger på mage på golvet. Han älskar när man "dansar" med honom och då brukar han också göra små skutt.
Oliver äter nu en hel portion gröt till middag och kväll och ca en 3/4 burk på dagen+ fruktpuré. Han gillar det mesta men det tar lite tid att få i honom maten- det krävs tålamod och mycket kladd helt enkelt. Vatten slukar han från flaskan. Det kliar och kliar i hans mun, men inga tänder har ännu behagat dyka upp.
Jag märker hur han börjar gilla musik med och mer och just nu är favoritlåten "En elefant balanserade".När han är trött och ledsen på kvällen är mamma favoriten men på dagarna hoppar han oblygt från famn till famn och bjuder alla han möter på ett stort leende.
Nu har jag 6 månader kvar av föräldraledigheten och jag tänker njuta av varenda sekund med min fina fina son.
onsdag 13 november 2013
När livet stannar upp..
Jag hade först tänkt att den här bloggen bara skulle handla om mitt liv som nybliven mamma, om vår älskade Olivers utveckling och hur det är att plötsligt bli tre personer. Men när du blir föräldraledig är det litet som att livet pausar och du stannar upp och börjar tänka (iaf när bebisen sover haha)
Det är därför som så många byter bana i livet efter att ha varit "lediga", de inser att de inte vill gå tillbaka till ekorrhjulet de levde i förut. Jag fick ett nytt jobb som gravid så jag ser faktiskt fram emot (iaf på ett sätt) att börja jobba igen. Det som däremot har hänt mig är att sorgen kommit ikapp mig.
När mamma dog så åkte jag tillbaka till Turkiet och levde ett hektiskt guideliv och hann varken tänka eller känna efter. Det var först när jag fick ett 9-5 jobb i Stockholm ett halvt år senare och bodde själv i en vindsvåning i Bromma som jag började sörja. Jag kunde ligga på golvet i min pyttelilla lägenhet och tro att mitt hjärta skulle sprängas av sorg.
När pappa dog var jag nykär. Visst sörjde jag, men inte ända in på djupet, jag och Niklas blev sambos, köpte lägenhet, så fick jag nytt jobb osv. Livet gick på i 100. Det är nu som det stannat upp och jag har tid att tänka och tid att sörja. För jag vet, att gör jag det inte nu, så kommer det tillbaka 1000 gånger värre senare i livet.
Sen så är det så att när du själv blir förälder så börjar du fundera väldigt mycket på din egen uppväxt. Hur gjorde mamma och pappa i den här situationen? Och jag har så många frågor, hur sov jag på natten, när började jag krypa, vad gillade jag för mat?
Jag har ingen att fråga och det är så himla tråkigt. Så äsch, jag tar och gråter en skvätt istället;)
Skämt åsido, det här gör att jag mina känslor väller upp när jag sitter och skriver och då blir det naturligt så att jag även skriver om min sorg. Tror att det gör gott och hoppas någon därute kanske också tycker så.
Det är därför som så många byter bana i livet efter att ha varit "lediga", de inser att de inte vill gå tillbaka till ekorrhjulet de levde i förut. Jag fick ett nytt jobb som gravid så jag ser faktiskt fram emot (iaf på ett sätt) att börja jobba igen. Det som däremot har hänt mig är att sorgen kommit ikapp mig.
När mamma dog så åkte jag tillbaka till Turkiet och levde ett hektiskt guideliv och hann varken tänka eller känna efter. Det var först när jag fick ett 9-5 jobb i Stockholm ett halvt år senare och bodde själv i en vindsvåning i Bromma som jag började sörja. Jag kunde ligga på golvet i min pyttelilla lägenhet och tro att mitt hjärta skulle sprängas av sorg.
När pappa dog var jag nykär. Visst sörjde jag, men inte ända in på djupet, jag och Niklas blev sambos, köpte lägenhet, så fick jag nytt jobb osv. Livet gick på i 100. Det är nu som det stannat upp och jag har tid att tänka och tid att sörja. För jag vet, att gör jag det inte nu, så kommer det tillbaka 1000 gånger värre senare i livet.
Sen så är det så att när du själv blir förälder så börjar du fundera väldigt mycket på din egen uppväxt. Hur gjorde mamma och pappa i den här situationen? Och jag har så många frågor, hur sov jag på natten, när började jag krypa, vad gillade jag för mat?
Jag har ingen att fråga och det är så himla tråkigt. Så äsch, jag tar och gråter en skvätt istället;)
Skämt åsido, det här gör att jag mina känslor väller upp när jag sitter och skriver och då blir det naturligt så att jag även skriver om min sorg. Tror att det gör gott och hoppas någon därute kanske också tycker så.
måndag 11 november 2013
Farsdag och saknad
Igår var det farsdag. N fick choklad och en tröja i present och så gick vi på babysim. Nu var det dags för Oliver att dyka! Först hällde vi vatten över honom med en hink ett par gånger så att han vande sig och sedan fick han dyka under vattnet. Det gick strålande och han skrattade efteråt. Andra bebisar gnällde och grät men inte Oliver, man kan nästan säga att han var bäst i klassen;)
Annars är farsdag lite av en sorgens dag för mig, jag saknar ju pappa så mycket och jag kan ärligt säga att jag är avundsjuk på alla som har kvar sin pappa. De som dessutom har både barn och en pappa, hur fick de bli så lyckliga, ha en sådan tur? Så tänker jag i mina mörkaste stunder. Men samtidigt, vad vet jag om deras liv, om deras spöken? Ingen har ett perfekt liv, så är det bara och avundsjuka tjänar inget till.
På kvällen såg jag Så mycket bättre i repris och det var Ken Rings dag. Ja jag kan säga att jag grät som ett barn både till "Mamma" och "Själen av en vän". Han har också förlorat mycket i livet. Och skrivit så fint om det.
Ikväll skall jag lyssna på Jussi Björling, min pappas favorit, och tända ett ljus för honom.
Fan vad jag saknar honom och mamma.
Annars är farsdag lite av en sorgens dag för mig, jag saknar ju pappa så mycket och jag kan ärligt säga att jag är avundsjuk på alla som har kvar sin pappa. De som dessutom har både barn och en pappa, hur fick de bli så lyckliga, ha en sådan tur? Så tänker jag i mina mörkaste stunder. Men samtidigt, vad vet jag om deras liv, om deras spöken? Ingen har ett perfekt liv, så är det bara och avundsjuka tjänar inget till.
På kvällen såg jag Så mycket bättre i repris och det var Ken Rings dag. Ja jag kan säga att jag grät som ett barn både till "Mamma" och "Själen av en vän". Han har också förlorat mycket i livet. Och skrivit så fint om det.
Ikväll skall jag lyssna på Jussi Björling, min pappas favorit, och tända ett ljus för honom.
Fan vad jag saknar honom och mamma.
torsdag 7 november 2013
Långa nätter
Natten mellan onsdag och torsdag vaknade Oliver och ville äta kl 23, kl 1, kl 2, kl 3, kl 5 osv. Helt galen natt och vi fick spränga vårt veckoschema och bara stanna hemma idag. Vi myste, badade, vilade, kollade tv och tog det bara lugnt. Eller ja, så lugnt det går med en snart 6-månadersb baby.
På kvällen gick jag på världens härligaste massage på Soft Collection Spa, det var himmelskt! Precis vad min onda rygg behövde. Oliver somnade sedan utan gnäll och jag och N fick ha en mysig kväll i soffan med glögg och pepparkakor.
Hoppas nu denna natt blir lite bättre.. På bvc säger de att vi snart måste börja vara hårda och inte ge någon mat på natten. Men jag vill vänta tills han iaf är 6 månader och sedan börja trappa ner successivt. Känns så otroligt hårt att bara sluta sådär plötsligt och just nu har jag inte ork att stå emot all gråt det skulle föra med sig. Det verkar klia så otroligt i Os mun och jag bara väntar på att tänderna skall komma nu. Och med dem förhoppningsvis lugnet.
På kvällen gick jag på världens härligaste massage på Soft Collection Spa, det var himmelskt! Precis vad min onda rygg behövde. Oliver somnade sedan utan gnäll och jag och N fick ha en mysig kväll i soffan med glögg och pepparkakor.
Hoppas nu denna natt blir lite bättre.. På bvc säger de att vi snart måste börja vara hårda och inte ge någon mat på natten. Men jag vill vänta tills han iaf är 6 månader och sedan börja trappa ner successivt. Känns så otroligt hårt att bara sluta sådär plötsligt och just nu har jag inte ork att stå emot all gråt det skulle föra med sig. Det verkar klia så otroligt i Os mun och jag bara väntar på att tänderna skall komma nu. Och med dem förhoppningsvis lugnet.
tisdag 5 november 2013
Varannan vecka
Jag blir lite ledsen när jag läser i DN idag att kvinnor med barn sjukskriver sig långt mer än männen. Detta beror på att det ännu är kvinnorna som tar mest ansvar över hemmet och barnen och att det lätt blir för mycket med jobbet lagt på detta. Så är det naturligtvis inte i alla hem men i många. Tänk att vårt samhälle ännu också är så förlegat
Ännu sorgligare blir det när man läser intervjuerna som gjorts. Mannen A.K påstår att det är relativt jämlikt hemma hos honom men att sonen är "mammig"."Mamman och barnet knyter ju tidigt an till varandra och det hänger sedan kvar. Det är på gott och ont som mammor på det viset får en större roll än papporna" säger han.
Detta är ju bullshit. Sant är att mammorna i och med amningen får ett naturligare band till barnet och därför krävs det större engagemang av papporna till att knyta an. Men det finns pappiga barn precis som mammiga och det som A.K säger låter bara som en dålig ursäkt till att ta mindre ansvar. Spendera mera tid med ditt barn så får du se hur din roll växer!
Kvinnan K.V-Fgick in i väggen när barnet var 2,5 år eftersom hon kände sig pressad från alla håll och kanter. Sedan tog relationen slut och då kom jämställdheten. I och med att hon nu har barnet varannan vecka är hon" friskare och gladare" i och med att hon slipper ha 100% ansvar dygnet runt.
Såhär skall det inte behöva vara. Att ha barnen varannan vecka är ju en jävla tragedi. Att missa hälften av alla födelsedagar och jular, att inte få se barnen utvecklas och växa upp, att behöva sakna hela tiden och att inte kunna finnas där för dem hela tiden är ju så otroligt sorgligt. Och om folk ser detta som något positivt har ju något gått ordentligt snett med detta samhälle.
Ingen vet hur framtiden ser ut och kanske jag själv kommer att vara där en dag. Men aldrig att jag skulle se detta att få spendera mindre tid med mitt barn som något positivt, som K.V-F och hennes kompisgäng. Aldrig.
Ännu sorgligare blir det när man läser intervjuerna som gjorts. Mannen A.K påstår att det är relativt jämlikt hemma hos honom men att sonen är "mammig"."Mamman och barnet knyter ju tidigt an till varandra och det hänger sedan kvar. Det är på gott och ont som mammor på det viset får en större roll än papporna" säger han.
Detta är ju bullshit. Sant är att mammorna i och med amningen får ett naturligare band till barnet och därför krävs det större engagemang av papporna till att knyta an. Men det finns pappiga barn precis som mammiga och det som A.K säger låter bara som en dålig ursäkt till att ta mindre ansvar. Spendera mera tid med ditt barn så får du se hur din roll växer!
Kvinnan K.V-Fgick in i väggen när barnet var 2,5 år eftersom hon kände sig pressad från alla håll och kanter. Sedan tog relationen slut och då kom jämställdheten. I och med att hon nu har barnet varannan vecka är hon" friskare och gladare" i och med att hon slipper ha 100% ansvar dygnet runt.
Såhär skall det inte behöva vara. Att ha barnen varannan vecka är ju en jävla tragedi. Att missa hälften av alla födelsedagar och jular, att inte få se barnen utvecklas och växa upp, att behöva sakna hela tiden och att inte kunna finnas där för dem hela tiden är ju så otroligt sorgligt. Och om folk ser detta som något positivt har ju något gått ordentligt snett med detta samhälle.
Ingen vet hur framtiden ser ut och kanske jag själv kommer att vara där en dag. Men aldrig att jag skulle se detta att få spendera mindre tid med mitt barn som något positivt, som K.V-F och hennes kompisgäng. Aldrig.
måndag 4 november 2013
Veckoschema för en förädraledig
En vanlig fråga jag får som mammaledig är vad jag gör om dagarna. Hur får jag tiden att gå? Jag kan berätta att det inte är något problem, utan dagarna flyger iväg!
Denna veckas program ser ut så här exempelvis:
Måndag:
11.30: träffa ultraljudsbarnmorskan Gisela som är min kompis Josephines mamma. Gisela kollade ofta på Oliver i magen och nu vill jag visa upp honom
12.45 Luncha med min kompis Teresa som är här på besök från Hfrs
14.30 Fika med barndomsvännerna Carin och Anna samt deras mamma som är här över dagen.
Sedan hem vid 17 och standardkvällsrutin: laga mat, ge Oliver mat, äta, försöka hinna plocka och städa lite, natta, umgås med N osv.
Tisdag:
10.30 Besök på bvc för att mäta och väga. Samt förhoppningsvis få lite "sova-bättre" tips
13.00 Öppna förskolan, babyrytmik.
14.30 Bege mig till Finlandssvenska öppna förskolan för att fira Svenska Dagen. Den ligger på Söder och jag har ännu aldrig varit där, hoppas det är trevligt.
Onsdag:
12.00 Äntligen få träffa min kompis två veckor gamla bebis! Jag och O skall hänga hos dem hela eftermiddagen, skall bli underbart!
18.30 På kvällen är det "halv 8 hos mig" och den här gången är det N:s tur att fixa middag och program! Hoppas han tänker städa...
Torsdag:
12.00 Bege mig till Söder för att umgås med min kompis och hennes son som bara är en vecka yngre än O. Besöka barncafeet Glada Barn på Erstavägen. Kanske ta en promenad efter det.
18.00 Få massage på ett spa! Det är bara 30 min men ska bli ljuvligt.
Fredag:
12.00 Promenera till Ulriksdals slott med mammagruppen.
18.00 Några vänner kommer på middag.
Lördag inga planer (ännu) och på söndag är det babysim.
Så kan en vecka se ut för en som är mamma"ledig". Sedan blir ju inte alltid allting som planerat beroende på bebisars humör. Det ser kanske ganska lyxigt ut men lägg på sömnlösa nätter, amningsvägran, tajming av mat och sömn och att ha konstant fokus på en liten person så är det inte lika enkelt mera.
Men visst, när både son och mamma har en bra dag, då njuter jag!
Denna veckas program ser ut så här exempelvis:
Måndag:
11.30: träffa ultraljudsbarnmorskan Gisela som är min kompis Josephines mamma. Gisela kollade ofta på Oliver i magen och nu vill jag visa upp honom
12.45 Luncha med min kompis Teresa som är här på besök från Hfrs
14.30 Fika med barndomsvännerna Carin och Anna samt deras mamma som är här över dagen.
Sedan hem vid 17 och standardkvällsrutin: laga mat, ge Oliver mat, äta, försöka hinna plocka och städa lite, natta, umgås med N osv.
Tisdag:
10.30 Besök på bvc för att mäta och väga. Samt förhoppningsvis få lite "sova-bättre" tips
13.00 Öppna förskolan, babyrytmik.
14.30 Bege mig till Finlandssvenska öppna förskolan för att fira Svenska Dagen. Den ligger på Söder och jag har ännu aldrig varit där, hoppas det är trevligt.
Onsdag:
12.00 Äntligen få träffa min kompis två veckor gamla bebis! Jag och O skall hänga hos dem hela eftermiddagen, skall bli underbart!
18.30 På kvällen är det "halv 8 hos mig" och den här gången är det N:s tur att fixa middag och program! Hoppas han tänker städa...
Torsdag:
12.00 Bege mig till Söder för att umgås med min kompis och hennes son som bara är en vecka yngre än O. Besöka barncafeet Glada Barn på Erstavägen. Kanske ta en promenad efter det.
18.00 Få massage på ett spa! Det är bara 30 min men ska bli ljuvligt.
Fredag:
12.00 Promenera till Ulriksdals slott med mammagruppen.
18.00 Några vänner kommer på middag.
Lördag inga planer (ännu) och på söndag är det babysim.
Så kan en vecka se ut för en som är mamma"ledig". Sedan blir ju inte alltid allting som planerat beroende på bebisars humör. Det ser kanske ganska lyxigt ut men lägg på sömnlösa nätter, amningsvägran, tajming av mat och sömn och att ha konstant fokus på en liten person så är det inte lika enkelt mera.
Men visst, när både son och mamma har en bra dag, då njuter jag!
torsdag 31 oktober 2013
Om att resa
Vi funderar att åka på vår första utlandsresa med Oliver nu i januari, antagligen till en kanarieö. Jag har ett stort reseintresse och det hoppas jag att han också får i framtiden. Jag är så tacksam för att mina föräldrar reste med oss under hela vår uppväxt, och jag hoppas att jag och N kan göra samma för Oliver.
Det finns inget som är så utvecklande och nyttigt som att resa. Att komma bort från invanda mönster och den trygga vardagen och lära känna nya människor och miljöer är väldigt bra och viktigt, enligt mig. Resan som förändrade mitt liv var när jag som 17-åring åkte till Australien för ett år. Visst skar det i hjärtat att behöva lämna min familj för så länge men äventyret och vännerna jag fick var värt varenda tår av saknad. Om O vill göra en liknande resa i framtiden kommer jag att stödja honom, precis som mina föräldrar gjorde med mig.
Andra äventyr jag hunnit med under mitt 31-åriga liv:
-galopperat i Hyde Park
-åkt på ökensafari till Ayers Rock i Australien
-fått en ros på min 16-års dag på Isle of Wight
-jobbat som golfguide i Belek, Turkiet. Utan att kunna spela golf
-dansat salsa i Havanna, Kuba
-festat i Madrid tills kl 7 på morgonen
-sett världens vackraste solnedgång på Isla de Mujeres, Mexico
-bott på ett maffiahotell i Bari, Italien
-använt skoluniform i ett halvår på en katolsk skola i Ballarat, Australien
-varit på bröllop i Provence
-lärt mig hur socker tillverkas på Mauritius
-gått vilse på Disney World i Florida
-suttit med min döende pappa på en strand i Krabi, Thailand
Otroliga Ayers Rock (Uluru) i Northern Territory, Australien
Det finns inget som är så utvecklande och nyttigt som att resa. Att komma bort från invanda mönster och den trygga vardagen och lära känna nya människor och miljöer är väldigt bra och viktigt, enligt mig. Resan som förändrade mitt liv var när jag som 17-åring åkte till Australien för ett år. Visst skar det i hjärtat att behöva lämna min familj för så länge men äventyret och vännerna jag fick var värt varenda tår av saknad. Om O vill göra en liknande resa i framtiden kommer jag att stödja honom, precis som mina föräldrar gjorde med mig.
Andra äventyr jag hunnit med under mitt 31-åriga liv:
-galopperat i Hyde Park
-åkt på ökensafari till Ayers Rock i Australien
-fått en ros på min 16-års dag på Isle of Wight
-jobbat som golfguide i Belek, Turkiet. Utan att kunna spela golf
-dansat salsa i Havanna, Kuba
-festat i Madrid tills kl 7 på morgonen
-sett världens vackraste solnedgång på Isla de Mujeres, Mexico
-bott på ett maffiahotell i Bari, Italien
-använt skoluniform i ett halvår på en katolsk skola i Ballarat, Australien
-varit på bröllop i Provence
-lärt mig hur socker tillverkas på Mauritius
-gått vilse på Disney World i Florida
-suttit med min döende pappa på en strand i Krabi, Thailand
Otroliga Ayers Rock (Uluru) i Northern Territory, Australien
onsdag 30 oktober 2013
Mörker och ljus
Vi har blivit bortskämda med en underbar sommar och en ljuvlig höst: soliga, vackra dagar. Nu verkar det vara slut på det goda och gråmulna stormiga dagar har blivit normen. Inte så konstigt kanske, november lurar runt hörnet. Hoppas minusgraderna kommer sent i år, så mycket lättare med vagn och bebis när det är lite varmare ute.
Oliver som föddes i maj har inte riktigt vant sig vid mörkret, tror jag. Han kan vakna ur en eftermiddagslur helt förvirrad eftersom det är mörkt ute, men ändå inte natt.Vi brukar ha en liten lampa tänd när han ska sova eftersom han verkar bli rädd när han vaknar och det är kolmörkt. Från en värld av ljus till en värld av mörker, visst är det ett konstigt land vi lever i:) Ska dock bli roligt att visa honom den första snön!
Min tvillingsyster var på besök från Finland i ett par dagar och det var härligt att ha henne här. Vi käkade middagar med vänner, shoppade, var på bio och njöt av varandras sällskap. När hon åkt blev jag riktigt förkyld, det var säkert min kropp som sade åt mig att ta det lugnt. Har blivit lite för mycket program och för lite sömn på sistone, ja inga toppen nätter direkt. N var hemma en dag från jobbet för att jag skulle få vila, och nu känner jag mig bättre. Saknar min syster, men som tur kommer hon snart igen!
Usch mörka november är ingen favoritmånad direkt men med hjälp av en massa ljus, mys och bebisgos skall det nog bli en riktigt fin period. Måste bara bli frisk först och få tillbaka min energi!
Lilla O till höger med sin kompis T
onsdag 23 oktober 2013
#Del 1: Vad mammalivet lärt mig
-att nappar har sitt eget liv. De har en tendens att upplösas i tomma intet och är sedan spårlöst försvunna, oftast när man behöver dem som bäst. Lösningen till detta är att bunkra upp med ett stort lager eller att, något som vi dumt nog inte gjort än, skaffa en napphållare.
-att kvaliteten på gatorna spelar roll. Något som jag aldrig ägnat en tanke åt innan, spelar plötsligt en stor roll när man kommer med sin vagn. Helsingfors är en katastrof att rulla vagn i, Stockholm ändå helt okej.
-att äldre människor alltid har en åsikt om babyns kläder."Han har för lite kläder på sig" och "Visst har han vantar!?" är bara några exempel på kommentarer vi fått i hissar, matbutiker och andra ställen. Lugn bara lugn, han är varm nog. Inte för att det är non of your business.
-av dumt huvud får babyn (och en själv) lida. Jag prövade att ge Oliver både välling, gröt och bröstmjölk inför en natt. Tänkte att nu, nu kommer han sova som en prins, mätt och belåten. Det hela slutade med att han skrek av magont i flera omgångar under natten. Suck.
-hur himla känslig man blir. DN får mig att gråta varje morgon! Och då kan det vara något så lite som att Nisse nu fyller 60 och firas med sin första utlandsresa som får mina ögon att tåras. Måste bli tuffare.
Det där med kroppen
Under graviditeten gick ja upp ca 13 kilo och fick en typisk "killmage" , det syntes inte bakifrån att jag var gravid. Jag fick inte heller några bristningar vilket jag är tacksam för. Jag minns att genast när jag fött så var magen som en ballong som tappat all luft, men samtidigt kände jag mig smalare och smidigare än på länge. Inte så konstigt kanske, hade ju precis klämt ut 3,5 kilo;) Under sommaren vägde jag ca 4-5 kilo mera än min normalvikt och kom i de flesta av mina jeans bara någon vecka efter förlossningen.
I början är det bara fokus på babyn och du kunde inte bry dig mindre om hur du ser ut men nu när man lite mera blivit sig själv igen så vill man ju må bra i sin kropp. Jag har känner mig i stort sett nöjd med min kropp, har en smal midja och magen är borta. Amningen hjälper ju en hel del och trots att jag ju äter mycket choklad och sådant just nu (blir så när man inte sover, iaf för mig) så lägger jag inte på mig så som jag kanske annars skulle göra. Men helt nöjd är jag inte; min mage är mjukare än förut, mina lår är större, ja det finns helt enkelt daller på ställen det inte gjorde det förut.
Nu är det bara fem månader sedan jag var gravid så det är ju helt normalt med lite eh "mjukare delar" men jag tror att jag själv skulle må bättre med lite träning, kanske bli piggare. Jag behöver även bygga upp styrka, speciellt i magmusklerna. Frågan är bara när och hur, det ska ju helst gå att kombinera med Oliver. Jag går med vagnen alla dagar men planen är att gå längre och oftare. Sen kanske man man hitta på ett träningsprogram som man kan köra hemma. Och så försöka komma ut och springa åtminstone en gång per vecka. Jag ska också försöka att inte äta fullt så mycket choklad och dylikt som jag gör nu. När jag slutar amma om några månader hoppas jag att mitt sötsug blir mindre....Jag menar, hoppas kan man ju alltid. Önska mig lycka till nu!
Samtidigt är jag så himla imponerad av min kropp som kunde producera en hel människa. Och sedan fungera nästan helt normalt genast efter. Så sjukt coolt.
I början är det bara fokus på babyn och du kunde inte bry dig mindre om hur du ser ut men nu när man lite mera blivit sig själv igen så vill man ju må bra i sin kropp. Jag har känner mig i stort sett nöjd med min kropp, har en smal midja och magen är borta. Amningen hjälper ju en hel del och trots att jag ju äter mycket choklad och sådant just nu (blir så när man inte sover, iaf för mig) så lägger jag inte på mig så som jag kanske annars skulle göra. Men helt nöjd är jag inte; min mage är mjukare än förut, mina lår är större, ja det finns helt enkelt daller på ställen det inte gjorde det förut.
Nu är det bara fem månader sedan jag var gravid så det är ju helt normalt med lite eh "mjukare delar" men jag tror att jag själv skulle må bättre med lite träning, kanske bli piggare. Jag behöver även bygga upp styrka, speciellt i magmusklerna. Frågan är bara när och hur, det ska ju helst gå att kombinera med Oliver. Jag går med vagnen alla dagar men planen är att gå längre och oftare. Sen kanske man man hitta på ett träningsprogram som man kan köra hemma. Och så försöka komma ut och springa åtminstone en gång per vecka. Jag ska också försöka att inte äta fullt så mycket choklad och dylikt som jag gör nu. När jag slutar amma om några månader hoppas jag att mitt sötsug blir mindre....Jag menar, hoppas kan man ju alltid. Önska mig lycka till nu!
Samtidigt är jag så himla imponerad av min kropp som kunde producera en hel människa. Och sedan fungera nästan helt normalt genast efter. Så sjukt coolt.
torsdag 17 oktober 2013
Sorg forts.
Jag sörjer när Oliver sover så att han inte påverkas. Och de som känner mig vet ju att jag är en glad tjej. Och kanske det är detta som är livet: man får och man förlorar. Glädje och sorg hand i hand.
Ibland är jag så tacksam för vår lilla son att jag inte vet vart jag skall ta vägen. När hans lilla arm kramar min hals, när jag får vakna upp till hans glädjestrålande leende varje morgon. Det tog fyra år för min mamma att bli gravid. Jag blev det genast. Och då tänker jag att han var en gåva, livets gåva, som kom till mig, till oss, för att det skulle bli lättare att vandra vidare, trots allt det tunga.
För trots saknaden känner jag mig hel.
Ibland är jag så tacksam för vår lilla son att jag inte vet vart jag skall ta vägen. När hans lilla arm kramar min hals, när jag får vakna upp till hans glädjestrålande leende varje morgon. Det tog fyra år för min mamma att bli gravid. Jag blev det genast. Och då tänker jag att han var en gåva, livets gåva, som kom till mig, till oss, för att det skulle bli lättare att vandra vidare, trots allt det tunga.
För trots saknaden känner jag mig hel.
...
Vissa dagar är sorgen bottenlös. Jag tänker på när pappa planerade sin begravning med oss, valde sånger, sittandes i sängen. Hur jag höll hans hand hårthårt under den sista bilfärden mot sjukhuset. När mamma säger med matthet i rösten på telefon från sjukhuset: Nu är det nog slut. Hur hon kallar mig för sin ängel i det sista meddelandet hon skrev i livet.
Oktober är den rosa månaden och marknaden svämmar över av samarbeten som skall stöda cancerforskningen. Quite frankly så skiter jag i alla insamlingar hit och dit. De kunde inte rädda min mamma.
Oktober är den rosa månaden och marknaden svämmar över av samarbeten som skall stöda cancerforskningen. Quite frankly så skiter jag i alla insamlingar hit och dit. De kunde inte rädda min mamma.
måndag 14 oktober 2013
5 månader!
Idag fyller lilla Oliver fem månader, tiden bara springer iväg! Det firade han med att trilla av sängen i morse..Snabbt som ögat hade han rullat av och som tur låg det en mjuk filt och väska på golvet så han blev bara lite skrämd. Lika skrämd blev jag och från och med nu är det fullt fokus på honom, varje sekund!
Sedan var det dags för de otäcka sprutorna på Bvc, en i varje ben uschusch. Det gick bra och han somnade ganska snart efteråt. Men nu har jag en gnällig liten kille här hemma som bara vill vara i famnen och bli buren, stackarn! Funderar på att ge lite alvedon till honom senare ifall det inte blir bättre.
Oliver äter nu banangröt varje morgon och kväll och på dagen får han även en smakportion av olika pureer. Däremellan ammar han. Jag vet inte om detta är tillräckligt eftersom han nu har börjat med att amma mer och mer på natten..iaf varannan timme vill han äta. Det går alltså helt åt fel håll det här, är det inte meningen att han skall börja äta mindre på natten nu när han är äldre? På bvc ger de rådet att ge mer mat, men det är tex svårt att få i honom mer kvällsgröt. Man får hoppas att det vänder snart.
Annars är Olivers intressen att bada, (vi prövade babysim igår och det var en succé), leka på öppna förskolan och åka vagn. Samt charma diverse tanter. Favoritleksakerna är en mjuk boll och en kanin som spelar en vaggvisa. Sedan är också mammas och pappas ansikten väldigt intressanta att utforska. Han är en kittlig liten typ som kiknar av skratt när man klär av honom inför natten:) Världens bästa kille helt enkelt!
Sedan var det dags för de otäcka sprutorna på Bvc, en i varje ben uschusch. Det gick bra och han somnade ganska snart efteråt. Men nu har jag en gnällig liten kille här hemma som bara vill vara i famnen och bli buren, stackarn! Funderar på att ge lite alvedon till honom senare ifall det inte blir bättre.
Oliver äter nu banangröt varje morgon och kväll och på dagen får han även en smakportion av olika pureer. Däremellan ammar han. Jag vet inte om detta är tillräckligt eftersom han nu har börjat med att amma mer och mer på natten..iaf varannan timme vill han äta. Det går alltså helt åt fel håll det här, är det inte meningen att han skall börja äta mindre på natten nu när han är äldre? På bvc ger de rådet att ge mer mat, men det är tex svårt att få i honom mer kvällsgröt. Man får hoppas att det vänder snart.
Annars är Olivers intressen att bada, (vi prövade babysim igår och det var en succé), leka på öppna förskolan och åka vagn. Samt charma diverse tanter. Favoritleksakerna är en mjuk boll och en kanin som spelar en vaggvisa. Sedan är också mammas och pappas ansikten väldigt intressanta att utforska. Han är en kittlig liten typ som kiknar av skratt när man klär av honom inför natten:) Världens bästa kille helt enkelt!
onsdag 9 oktober 2013
Han kom tillbaka
Han kom tillbaka. Han kom tillbaka med thaimat och cola och vi satte oss ned och pratade. Försökte komma fram till hur vi skall kompromissa så att båda känner sig nöjdare och vardagen flyter på lättare. och så kramades vi och myste, sådant mys som är bomull för själen. Och det är ju den här mannen jag älskar, mannen som är stark och trygg och närvarande, inte den som springer undan från problem.
Jag skall också lugna mer mig lite och inse att jag och Oliver behöver dagar då vi bara är hemma också. Och även det att vi inte åker till Åland på helgerna utan faktiskt är hemma kommer att hjälpa.
Nu kommer hans mamma hit för några dagar igen och vi skall på "dejt" både idag och imorgon. Idag blir det middag och teater på Östermalm, hoppas det blir lyckat!Eller det spelar ju ingen roll egentligen ifall teatern är kass, vi kommer att njuta ändå.
Jag skall också lugna mer mig lite och inse att jag och Oliver behöver dagar då vi bara är hemma också. Och även det att vi inte åker till Åland på helgerna utan faktiskt är hemma kommer att hjälpa.
Nu kommer hans mamma hit för några dagar igen och vi skall på "dejt" både idag och imorgon. Idag blir det middag och teater på Östermalm, hoppas det blir lyckat!Eller det spelar ju ingen roll egentligen ifall teatern är kass, vi kommer att njuta ändå.
måndag 7 oktober 2013
Känslor
Känslorna svämmar över nu när jag sover så lite. Jag älskar min son så otroligt och fascineras över hur kärleken verkligen växer för varje dag, jag som trodde den var konstant, och jag imponeras så väldigt av allt han lär sig hela tiden, ja jag får tårar i ögonen av stolthet samtidigt som det är svårt att förstå att denna lilla underbara varelse är min. Eller inte min utan på mitt ansvar.
Det var sista helgen på Åland förra helgen och jag är slutslutslut. När sedan N kommer hem och igen ska iväg nånstans så brister det. Såklart brister det. Och nu får vi se om han alls mera kommer hem.
Det var sista helgen på Åland förra helgen och jag är slutslutslut. När sedan N kommer hem och igen ska iväg nånstans så brister det. Såklart brister det. Och nu får vi se om han alls mera kommer hem.
måndag 30 september 2013
Sömnbrist...
Det är nu det börjar kännas att man inte sovit en hel natt på snart fem månader. Vet inte om det är faktumet att sommaren är slut, mörkret tränger sin inpå och luften blir allt kallare som gör mig allt tröttare. Så trött så att en främmande man i en matbutik utbrast: "Men vännen, vad du ser trött ut, vad har du gjort!?" Ja, inte festat en hel natt iallafall.
Tidigare fick jag sova länge på morgonen men nu vill Oliver upp upp allt tidigare och nästa gång han sover är i vagnen vid 11-tiden. Och då är jag allt som oftast på språng på stan nånstans. Alla säger att N borde ta någon natt, men eftersom jag ammar är det knepigt. Dessutom har Oliver haft en period nu där han vill äta allt mer och oftare på natten. Jag har börjat ge honom kvällsgröt och han är inte lika intresserad av bröstet på dagen. Imorgon skall jag till BVC för vägning och mätning och tänker då be om mer tips och råd: ska jag amma mera under dagen eller ge mer "mat"?
Jag drömmer om att checka in på ett hotell för en kväll och bara få sova och sova. Kanske lite massage också. och ja en manikyr och pedikyr skulle inte skada. Jag tänkte att jag aldrig skulle bli en sådan mamma som springer runt osminkad i mjukisbyxor och hittills har jag faktiskt klarat mig ganska så bra. Men när man nu känner sig för trött för att klippa naglarna, då är det illa.
Om jag ens skulle få fyra timmar sömn i sträck......snälla?
Tidigare fick jag sova länge på morgonen men nu vill Oliver upp upp allt tidigare och nästa gång han sover är i vagnen vid 11-tiden. Och då är jag allt som oftast på språng på stan nånstans. Alla säger att N borde ta någon natt, men eftersom jag ammar är det knepigt. Dessutom har Oliver haft en period nu där han vill äta allt mer och oftare på natten. Jag har börjat ge honom kvällsgröt och han är inte lika intresserad av bröstet på dagen. Imorgon skall jag till BVC för vägning och mätning och tänker då be om mer tips och råd: ska jag amma mera under dagen eller ge mer "mat"?
Jag drömmer om att checka in på ett hotell för en kväll och bara få sova och sova. Kanske lite massage också. och ja en manikyr och pedikyr skulle inte skada. Jag tänkte att jag aldrig skulle bli en sådan mamma som springer runt osminkad i mjukisbyxor och hittills har jag faktiskt klarat mig ganska så bra. Men när man nu känner sig för trött för att klippa naglarna, då är det illa.
Om jag ens skulle få fyra timmar sömn i sträck......snälla?
torsdag 26 september 2013
Borta bra, hemma bäst
Jag och Oliver åkte iväg till Finland för en vecka. Jag packade vagnen full, spände fast Babysittern vid sidan av den ( ok N gjorde det), satte Oliver i Babybjörnen på magen och tog färjan över.
Vi bodde hos min tvillingsyster och hennes kille och spenderade helgen i mina föräldrars hus, som vi ännu har kvar. På en vecka hann vi träffa en hel massa vänner och släktingar, besöka min pappas (Olivers morfars) tidigare jobb, besöka mitt jobbs Finlands-kontor och även sova över hos gudmor och gudfar (som blivit ett slags extra morfar och mormor för O eftersom hans egna inte finns kvar). Jag räknade ut att vi träffade uppåt 40 (!) pers så det var verkligen full rulle.
Det var härligt att vara med min syster som jag saknat så och kul att vara en lite längre period i Finland. Det kändes också på något vis viktigt att visa Oliver en del ställen, som vårt tidigare lantställe, som är så fulla av minnen för mig. Men Oliver sov inte bra på nätterna (han ville äta konstant) så nä veckan gått var jag ganska så trött.
Så det var härligt att komma hem till Stockholm igen. Solen sken, gatorna doftade kanelbullar och N hade städat lägenheten och bytt lakan. Och jag hade verkligen saknat hans varma famn. Oliver såg mest lite förvirrad ut när han träffade sin pappa igen, hehe.
Och jag är stolt över att vi fixade resan så fint själva, lilla charmören O och jag.
Men stunden då han fick en "kvälls skrik-attack" och vi var instängda i den lilla hytten (barnvagnen spärrade utgången) var inte så upplyftande, kan jag nu i efterhand säga;)
Vi bodde hos min tvillingsyster och hennes kille och spenderade helgen i mina föräldrars hus, som vi ännu har kvar. På en vecka hann vi träffa en hel massa vänner och släktingar, besöka min pappas (Olivers morfars) tidigare jobb, besöka mitt jobbs Finlands-kontor och även sova över hos gudmor och gudfar (som blivit ett slags extra morfar och mormor för O eftersom hans egna inte finns kvar). Jag räknade ut att vi träffade uppåt 40 (!) pers så det var verkligen full rulle.
Det var härligt att vara med min syster som jag saknat så och kul att vara en lite längre period i Finland. Det kändes också på något vis viktigt att visa Oliver en del ställen, som vårt tidigare lantställe, som är så fulla av minnen för mig. Men Oliver sov inte bra på nätterna (han ville äta konstant) så nä veckan gått var jag ganska så trött.
Så det var härligt att komma hem till Stockholm igen. Solen sken, gatorna doftade kanelbullar och N hade städat lägenheten och bytt lakan. Och jag hade verkligen saknat hans varma famn. Oliver såg mest lite förvirrad ut när han träffade sin pappa igen, hehe.
Och jag är stolt över att vi fixade resan så fint själva, lilla charmören O och jag.
Men stunden då han fick en "kvälls skrik-attack" och vi var instängda i den lilla hytten (barnvagnen spärrade utgången) var inte så upplyftande, kan jag nu i efterhand säga;)
måndag 16 september 2013
Fyra månader!
Nu är Oliver fyra månader. Han vänder sig från rygg till mage utan problem och ofta och har en gång vänt sig även åt andra hållet. Han intresserar sig mer och mer för leksaker, kan hålla i dem och vifta med dem och speciellt älskar han sin bitring som är en giraff. Han fick även sin första bil på Ålandsfärjan men är lite liten för att uppskatta den ännu. Och döm av min förvåning när jag satt på färjan med O i famnen och plötsligt kommer det en liten hand, klafs!, som tar tag i potatisgratängen på tallriken.
Oliver är en social bebis vars största intresse är att titta på människor och blinkande grejer. Han har fått komma med till Ikea och suttit framvänd i babybjörnen och fått se sig runt- och fullkomligt älskade det! Han charmar de flesta med sitt sneda leende. Han sover bäst i sin vagn när det är lite ljud och sorl runt omkring, är det helt tyst sover han mycket kortare stunder. Oliver vaknar ännu ca 2-3 gånger varje natt för att amma- vilket jag hoppas att han snart kommer att sluta med.
Oliver har redan fått smaka banan, avokado, banangröt och potatis&morots puré och allt förutom gröten försvann lätt ner!
Finaste Oliver, tack för att vi får vara med dig när du upptäcker världen!
Oliver är en social bebis vars största intresse är att titta på människor och blinkande grejer. Han har fått komma med till Ikea och suttit framvänd i babybjörnen och fått se sig runt- och fullkomligt älskade det! Han charmar de flesta med sitt sneda leende. Han sover bäst i sin vagn när det är lite ljud och sorl runt omkring, är det helt tyst sover han mycket kortare stunder. Oliver vaknar ännu ca 2-3 gånger varje natt för att amma- vilket jag hoppas att han snart kommer att sluta med.
Oliver har redan fått smaka banan, avokado, banangröt och potatis&morots puré och allt förutom gröten försvann lätt ner!
Finaste Oliver, tack för att vi får vara med dig när du upptäcker världen!
Sorg
En dag förra veckan när jag gick längs Brunnsviken såg jag att en dam gick emot mig. Hon hade blont hår, svängig gångstil och såg precis ut som...mamma! Genast sköljde sorgen över mig och jag ville bara springa fram och krama henne. Känna hennes värme, hennes doft. se hennes glada leende. Allt ännu så färskt i minnet för mig, kanske det alltid kommer att finnas där. Hon kom närmare och då såg jag ju att liknelsen försvann, det här var någon helt annan.
Och tårarna bröt fram i mina ögon för jag vill att hon ska finnas, jag vill att hon ska komma, jag vill att hon ska se Oliver, lära känna honom, hjälpa mig med honom..min underbara underbaraste mamma.
Fick en fin dikt av min kusin som tröstar en smula
Det vi saknar
mister vi aldrig
Den vi älskat
saknar vi alltid
Vi mister aldrig
den vi älskat
Den vi älskat
älskar vi alltid
Claes Andersson
måndag 9 september 2013
Gåstol och smakportioner
Det är ganska så svårt det här med att det finns så olika åsikter och bud om barnuppfostran. Hur skall man veta vad som är rätt och fel när alla säger så olika? Ja man ska gå på känslan eftersom man känner sin bebis bäst själv, men det är inte så lätt alla gånger.
Ett exempel från i helgen: vi var på middag hos min killes vänner på Åland. De har en son som är en månad äldre än Oliver och han traskade runt i en gåstol under vårt besök. Han älskar sin stol och tar sig framåt och mamman rekommenderade den verkligen. Oliver fick testa och jag lade upp en bild på det på Instagram. Genast kommenterar en kompis: "Neeej, så feeeel, han ska genast ner på golvet och lära sig krypa först!" Så jag började googla och läste att det här med gåstol kan verkligen hämma deras utveckling och att många som använder dem blir ligger två månader efter rent motoriskt.
Så ja, detta med gåstol tänker jag själv vänta med att använda. Och mycket riktigt ligger redan pojken som använder stolen lite "efter" Oliver, Oliver vänder sig och det gör inte denna pojke även om det kanske ju inte behöver bero på just detta.
Det är allas ansvar att läsa på men eftersom vi översvämmas av info på nätet är det ibland svårt att veta exakt vad man skall tro på. Tom Bvc-sköterskan har ju sina egna subjektiva åsikter i många saker har jag märkt och alla i min mammagrupp håller inte med henne.
Som detta med smakportioner: nu fyller Oliver snart fyra månader och vi smygstartade i helgen med att låta honom smaka lite batat. Han älskade det och slukade skeden! Enligt en del skall man göra egna pureer, enligt andra inte, enligt en del skall man blanda detta med bröstmjölk, enligt andra inte, en del börjar redan ge gröt och ersättning, andra säger nejnej så skall man inte göra...Its a jungle out there! Men eftersom O verkligen vekar gilla maten (en del babysar spottar genast ut allting) så tänker vi fortsätta låta honom få lite nu och då, inte stressa men ändå passa på så att han vänjer sig vid olika smaker. Och en sak verkar alla vara överens om: börja inte ge söta smakportioner för då vill de aldrig ha något annat!
Ett exempel från i helgen: vi var på middag hos min killes vänner på Åland. De har en son som är en månad äldre än Oliver och han traskade runt i en gåstol under vårt besök. Han älskar sin stol och tar sig framåt och mamman rekommenderade den verkligen. Oliver fick testa och jag lade upp en bild på det på Instagram. Genast kommenterar en kompis: "Neeej, så feeeel, han ska genast ner på golvet och lära sig krypa först!" Så jag började googla och läste att det här med gåstol kan verkligen hämma deras utveckling och att många som använder dem blir ligger två månader efter rent motoriskt.
Så ja, detta med gåstol tänker jag själv vänta med att använda. Och mycket riktigt ligger redan pojken som använder stolen lite "efter" Oliver, Oliver vänder sig och det gör inte denna pojke även om det kanske ju inte behöver bero på just detta.
Det är allas ansvar att läsa på men eftersom vi översvämmas av info på nätet är det ibland svårt att veta exakt vad man skall tro på. Tom Bvc-sköterskan har ju sina egna subjektiva åsikter i många saker har jag märkt och alla i min mammagrupp håller inte med henne.
Som detta med smakportioner: nu fyller Oliver snart fyra månader och vi smygstartade i helgen med att låta honom smaka lite batat. Han älskade det och slukade skeden! Enligt en del skall man göra egna pureer, enligt andra inte, enligt en del skall man blanda detta med bröstmjölk, enligt andra inte, en del börjar redan ge gröt och ersättning, andra säger nejnej så skall man inte göra...Its a jungle out there! Men eftersom O verkligen vekar gilla maten (en del babysar spottar genast ut allting) så tänker vi fortsätta låta honom få lite nu och då, inte stressa men ändå passa på så att han vänjer sig vid olika smaker. Och en sak verkar alla vara överens om: börja inte ge söta smakportioner för då vill de aldrig ha något annat!
torsdag 5 september 2013
Lyx utan barn?
När jag träffade mina vänner igår kväll som båda har barn så talade om ifall man borde ha dåligt samvete eftersom man ser på tiden ifrån sina barn som "lyxtid". Egentligen är det ju tiden man får tillbringa med sina underbara barn som skall vara lyxen. Men jag har inte dåligt samvete pga följande:
Jag är med min son 99% av tiden och ger honom så mycket kärlek och stöd som jag bara förmår. Och för att jag skall orka med detta, behöver jag ibland ladda batterierna och vara själv, det mår både han och jag bra av. Såsom jag ser på saken blir jag en bättre mamma av att vara ifrån honom korta stunder eftersom jag då får chansen att sakna honom!
Om jag konstant skulle vara ifrån honom när han är så här liten skulle det vara en annan sak, men någon timme här och var är bara bra.
Kvällen igår då? Jo jag hann äta upp maten och vara ute 1,5 timme innan N ringde med en skrikande Oliver i bakgrunden. Jag slängde mig på tunnelbanan men när jag kom hem så hade han somnat sött i sin säng......Typiskt.
Jag är med min son 99% av tiden och ger honom så mycket kärlek och stöd som jag bara förmår. Och för att jag skall orka med detta, behöver jag ibland ladda batterierna och vara själv, det mår både han och jag bra av. Såsom jag ser på saken blir jag en bättre mamma av att vara ifrån honom korta stunder eftersom jag då får chansen att sakna honom!
Om jag konstant skulle vara ifrån honom när han är så här liten skulle det vara en annan sak, men någon timme här och var är bara bra.
Kvällen igår då? Jo jag hann äta upp maten och vara ute 1,5 timme innan N ringde med en skrikande Oliver i bakgrunden. Jag slängde mig på tunnelbanan men när jag kom hem så hade han somnat sött i sin säng......Typiskt.
tisdag 3 september 2013
Datenight
Eftersom vi sällan har barnvakt och jag sällan har egentid känner jag mig riktigt bortskämd just nu. I lördags var N:s föräldrar här en kort sväng och vaktade Oliver, så vi åkte iväg och såg Sound of Mark, Mark Levengoods show på Stadsteatern och gick sedan och åt tapas efteråt. Det var härligt att få klä upp sig och tillbringa lite egentid med min älskade N. När vi åkte tunnelbana kände jag mig först helt konstig eftersom jag inte hade vagnen med mig, haha. En underbar kväll!
Och imorgon skall jag med en annan kompis och käka middag och N tar Oliver. Ska bli härligt att sitta bland folk på Söder och bara vara ute lite :)
Och imorgon skall jag med en annan kompis och käka middag och N tar Oliver. Ska bli härligt att sitta bland folk på Söder och bara vara ute lite :)
Föräldragrupper
Tänkte skriva "mammagrupper" som rubrik men eftersom det ju kan vara pappor med också (trots att det inte är det) ändrade jag det. Ofta är det ju så att papporna är lediga senare, eftersom de flesta ändå ammar under babyns första månader.
Jag har två föräldragrupper: en via Bvc och en med mina kompisar. Med Bvc-gruppen träffas vi 1-2 gånger i veckan och besöker öppna förskolan, fikar och går promenader. Öppna förskolan har även babyrytmik som Oliver fullkomligt älskar, han sjunger med i låtarna och skrattar och har sig. Det är ett härligt gäng mammor och så praktiskt att alla bor här i Bergshamra. Hade turen som fick en riktigt "normal" grupp, förutom mamman som bara talar om sig och bebisen i vi-form och verkar leva totalt symbiosliv med sin bebis...men alla är vi ju olika!
Den andra gruppen är mina egna vänner som är mammalediga och har precis börjat träffas hemma hos varandra. Då kan killarna (för det är bara killbebisar) umgås med varandra medan vi mammor fikar och snackar-hur kul som helst. Det blir mera avslappnat att träffas hemma än på café, man kan amma och byta fritt och skriker någon så spelar det absolut ingen roll.Denna grupp kommer snart att utökas med några fler mammor:)
Det är så viktigt för mig att träffa andra i samma livssituation, alla vet precis vad man pratar om, man jämför erfarenheter, ger varandra tips och peppar. och det är fantastiskt att tänka att bebisarna kommer att följas åt under sin uppväxt och kanske bli riktigt goda vänner senare i livet.
Jag har två föräldragrupper: en via Bvc och en med mina kompisar. Med Bvc-gruppen träffas vi 1-2 gånger i veckan och besöker öppna förskolan, fikar och går promenader. Öppna förskolan har även babyrytmik som Oliver fullkomligt älskar, han sjunger med i låtarna och skrattar och har sig. Det är ett härligt gäng mammor och så praktiskt att alla bor här i Bergshamra. Hade turen som fick en riktigt "normal" grupp, förutom mamman som bara talar om sig och bebisen i vi-form och verkar leva totalt symbiosliv med sin bebis...men alla är vi ju olika!
Den andra gruppen är mina egna vänner som är mammalediga och har precis börjat träffas hemma hos varandra. Då kan killarna (för det är bara killbebisar) umgås med varandra medan vi mammor fikar och snackar-hur kul som helst. Det blir mera avslappnat att träffas hemma än på café, man kan amma och byta fritt och skriker någon så spelar det absolut ingen roll.Denna grupp kommer snart att utökas med några fler mammor:)
Det är så viktigt för mig att träffa andra i samma livssituation, alla vet precis vad man pratar om, man jämför erfarenheter, ger varandra tips och peppar. och det är fantastiskt att tänka att bebisarna kommer att följas åt under sin uppväxt och kanske bli riktigt goda vänner senare i livet.
torsdag 29 augusti 2013
Tankar just nu
-glömde berätta hur den perfekta dagen på sjön avslutades: i en badtunna under stjärnhimlen. Månen bildade en glimrande stig i vattnet och augustinatten var varm. Oliver sov (vi hade babyvakt of course) och Håkan Hellström sjöng: "Du kanske aldrig når det du vill nå. Men du når mig." Det.Var.Perfekt.
-den här veckan har jag badat två gånger här i Bergshamra; en gång hoppade jag i från bryggan i bara underkläderna, allt för att suga ut det sista av sommaren. Idag regnade det och jag är så rädd att sommaren nu tar slut. Ge mig en dag till!
-igår grälade jag och N. Om ett youghurtpaket. Det är det sömnbristen gör med en, man är så trött så att man inte tänker rationellt. Sedan blir man irriterad när den andra påpekar ens misstag och grälet är igång. Han låste till och med ut mig innan vi blev kompisar igen. Moget, jag vet. Jag har ändå gjort en poäng av att inte gräla när Oliver hör och han sov sig igenom dramat, som tur.
-en del av mig har nu accepterat hur "bunden" jag kommer att vara medan jag ammar. Jag tänker på att det är bara dessa månader och att jag skall passa på att njuta av min underbara kille som bara kommer att vara såhär liten precis nu. Just nu vänder han på sig själv och mitt hjärta spricker av stolthet.
-den här veckan har jag badat två gånger här i Bergshamra; en gång hoppade jag i från bryggan i bara underkläderna, allt för att suga ut det sista av sommaren. Idag regnade det och jag är så rädd att sommaren nu tar slut. Ge mig en dag till!
-igår grälade jag och N. Om ett youghurtpaket. Det är det sömnbristen gör med en, man är så trött så att man inte tänker rationellt. Sedan blir man irriterad när den andra påpekar ens misstag och grälet är igång. Han låste till och med ut mig innan vi blev kompisar igen. Moget, jag vet. Jag har ändå gjort en poäng av att inte gräla när Oliver hör och han sov sig igenom dramat, som tur.
-en del av mig har nu accepterat hur "bunden" jag kommer att vara medan jag ammar. Jag tänker på att det är bara dessa månader och att jag skall passa på att njuta av min underbara kille som bara kommer att vara såhär liten precis nu. Just nu vänder han på sig själv och mitt hjärta spricker av stolthet.
tisdag 27 augusti 2013
Bebisar och sol
Det är fantastiska sensommardagar vi har i år. September lurar runt hörnet och ändå är havsvattnet över 20 grader och sommaren ligger kvar i luften.
Sedan Oliver kom i maj så har det mestadels varit underbart väder och många påpekar att jag har tajmat det perfekt: bebis+härlig sommar. Och visst har det varit skönt att slippa fundera på om han är tillräckligt varm eller oroa sig för rs virus hit och dit.. Men helt ultimat är det inte att ha en liten bebis under sommarmånaderna, speciellt inte för en soldyrkare som jag.
Man måste hela tiden hålla bebisen i skuggan och får inte ännu sätta solkräm på dem. Det här är problematiskt speciellt om man åker mycket båt som vi ju gör. Jag är absolut inte en sådan cool mamma som tar bebisen under ena armen och drar till beachen, utan de stunder som jag kunnat sola är när Oliver somnat i vagnen eller någon annan vaktat honom. Det kräver planering och när den är klar har solen oftast gått i moln;) När vi åkt öppen båt så har jag hela tiden spänt mig och oroat mig för att han får för mycket sol (trots solhatt och täckta armar och ben) så jag har lite börjat undvika de situationerna. Och om jag har sådan tur att han somnat i vagnen och jag hittat en plats med både sol och skugga att slå mig ner en stund på, så brukar han ju oftast vakna såklart. Nej en lite annorlunda sommar har det varit och jag har inte kunnat njuta av sol, vind och vatten så som jag är van vid.
Förra lördagen fick jag dock en av de där underbara sommardagarna som jag längtat så efter. Vi åkte ut med nya båten som var helt perfekt för Oliver eftersom den är täckt och inte öppen. Han låg snällt på en madrass i fören medan vi andra njöt uppe på däck: badade, lyssnade på bra musik och drack lite skumpa. Det var en helt perfekt sommardag och jag kommer att leva länge på den!
Nästa sommar kommer ju att se helt annorlunda med en liten kille som antagligen springer omkring. Då kommer han iallafall vara täckt av solkräm :)
Sedan Oliver kom i maj så har det mestadels varit underbart väder och många påpekar att jag har tajmat det perfekt: bebis+härlig sommar. Och visst har det varit skönt att slippa fundera på om han är tillräckligt varm eller oroa sig för rs virus hit och dit.. Men helt ultimat är det inte att ha en liten bebis under sommarmånaderna, speciellt inte för en soldyrkare som jag.
Man måste hela tiden hålla bebisen i skuggan och får inte ännu sätta solkräm på dem. Det här är problematiskt speciellt om man åker mycket båt som vi ju gör. Jag är absolut inte en sådan cool mamma som tar bebisen under ena armen och drar till beachen, utan de stunder som jag kunnat sola är när Oliver somnat i vagnen eller någon annan vaktat honom. Det kräver planering och när den är klar har solen oftast gått i moln;) När vi åkt öppen båt så har jag hela tiden spänt mig och oroat mig för att han får för mycket sol (trots solhatt och täckta armar och ben) så jag har lite börjat undvika de situationerna. Och om jag har sådan tur att han somnat i vagnen och jag hittat en plats med både sol och skugga att slå mig ner en stund på, så brukar han ju oftast vakna såklart. Nej en lite annorlunda sommar har det varit och jag har inte kunnat njuta av sol, vind och vatten så som jag är van vid.
Förra lördagen fick jag dock en av de där underbara sommardagarna som jag längtat så efter. Vi åkte ut med nya båten som var helt perfekt för Oliver eftersom den är täckt och inte öppen. Han låg snällt på en madrass i fören medan vi andra njöt uppe på däck: badade, lyssnade på bra musik och drack lite skumpa. Det var en helt perfekt sommardag och jag kommer att leva länge på den!
Nästa sommar kommer ju att se helt annorlunda med en liten kille som antagligen springer omkring. Då kommer han iallafall vara täckt av solkräm :)
onsdag 21 augusti 2013
Ljuvliga morgnar, lugna dagar
Jag kan verkligen säga att mina morgnar är ljuvliga just nu. Jag vaknar bredvid en liten krabat som spricker upp i ett stor leende när han ser mig. Pappa N byter på honom och så äter han lite, vi kramas och så gör jag mitt bästa för att få honom att somna om (själv är jag helt slut eftersom han nu har en period där han vill äta ca varannan timme på natten).Det gör han oftast och så vaknar vi igen någon timme senare. Nu leker vi lite, sjunger, pratar, byter blöja, han äter och så kramas vi. Och så somnar vi kanske om igen. Leker lite till. Så där kan det hålla på tills vi verkligen måste måste gå upp. Jag brukar tänka att jag laddar honom full med kärlek så att det räcker hela dagen.
Och vi har verkligen turen att ha fått en verkligt harmonisk lillkille. Nu när min mammagrupp börjat igen och jag träffat en hel massa andra babysar så inser jag det mer och mer. Jag får nästan dåligt samvete när de andra mammorna har en vilt skrikande bebis och Oliver bara chillar antingen i vagnen el famnen. Han älskar att vara ute på nya spännande ställen och träffa nya människor, som tur!
Även mina dagar är lugna och fina. Jag brukar boka upp en kompis per dag och det mår jag bra av, samtidigt som det är härligt att få kvalitetstid med vänner om än bara över en lunch. Även om det ibland är frestande att bara stanna hemma, mår jag inte bra av det, jag behöver program. Idag kommer tex en kompis hit för att bada, det gäller verkligen att ta vara på dessa sista sensommardagar.
Och innan någon nu får för sig att vi har en perfekt bebis, kom ihåg: Han sover inte bra på nätterna!!
lördag 17 augusti 2013
Sturehof och livskris
Igår gjorde Oliver sin Sturehof premiär. Det gick bra och han minglade glatt bland stekarna - ända tills de vita byxorna han bar plötsligt blev bruna. Då var han inte lika cool längre;)
Jag är själv hela helgen och såklart väljer Oliver att få sin livskris då. Igår efter den dag på stan då jag träffat några vänner från Finland, bla då på Sturehof, så märkte jag att han försökte vända på sig varje gång han låg ner. Det beövdes bara en liten puff från mig så hade han vänt sig från rygg till mage. Dock blev han oerhört frustrerad när han inte fixade det själv och jag vet inte om det var därför eller om han var övertrött men han började yla som en stucken gris där vid kl 19 och slutade inte..Han ville inte sova inte äta ingenting.
Till slut virade jag in honom i en filt och bar på honom tills han somnade. När han sedan vaknade ville han äta igen och var som vanligt. Det jag lärde mig av detta vara att det är viktigt att jag ser till att han sover också i längre sjoker under dagen- nu sov han max en timme åt gången och det är tydligen för lite.
Vi hade även en incident i torsdags när han vägrade äta och bara skrek - detta var för att jag hade använt duschgel efter träningen. Det är redan andra gången som detta händer: när han känner att brösten doftar av något annat är just mig så vägrar han äta. Så nu kommer jag inte att gå runt och diorekt dofta nyutsprungen ros de kommande månaderna haha. The things you learn..
Imorgon kommer som tur N hem igen- det hade gått bra att transportera båten från södra Finland till Åland. Skall bli kul att se den nästa helg!
Jag är själv hela helgen och såklart väljer Oliver att få sin livskris då. Igår efter den dag på stan då jag träffat några vänner från Finland, bla då på Sturehof, så märkte jag att han försökte vända på sig varje gång han låg ner. Det beövdes bara en liten puff från mig så hade han vänt sig från rygg till mage. Dock blev han oerhört frustrerad när han inte fixade det själv och jag vet inte om det var därför eller om han var övertrött men han började yla som en stucken gris där vid kl 19 och slutade inte..Han ville inte sova inte äta ingenting.
Till slut virade jag in honom i en filt och bar på honom tills han somnade. När han sedan vaknade ville han äta igen och var som vanligt. Det jag lärde mig av detta vara att det är viktigt att jag ser till att han sover också i längre sjoker under dagen- nu sov han max en timme åt gången och det är tydligen för lite.
Vi hade även en incident i torsdags när han vägrade äta och bara skrek - detta var för att jag hade använt duschgel efter träningen. Det är redan andra gången som detta händer: när han känner att brösten doftar av något annat är just mig så vägrar han äta. Så nu kommer jag inte att gå runt och diorekt dofta nyutsprungen ros de kommande månaderna haha. The things you learn..
Imorgon kommer som tur N hem igen- det hade gått bra att transportera båten från södra Finland till Åland. Skall bli kul att se den nästa helg!
torsdag 15 augusti 2013
vaccination +dagens program
Vaccinationen gick ganska så bra igår. Oliver skrek till när han fick sprutorna, en i varje lår och jag var tvungen att titta bort. Men efteråt var han ganska så lugn och åt glatt. På kvällen hade jag tänkt tvätta men de planerna fick jag snabbt glömma. När jag skulle sätta in honom i babybjörnen började han skrika och sedan skrek han hela kvällen- förutom när han fick vara i min famn. Så jag fick lugnt sitta med honom i soffan istället. På natten var han ganska orolig och fick lite feber. Men idag är han som vanligt igen, lugn och glad! Nu är det två månader tills nästa spruta.
Idag har vi hunnit med en tur på stan, köpte bär på Hötorget (så jobbigt att man måste pruta..) och så träffade jag en kompis för picknick i Humlegården. Och fick veta att hon är gravid, hurraa! Nu börjar verkligen babyboomen bland mina vänner!
Det går bra att vara med Oliver på stan- bara han får mat med jämna mellanrum. Det är ju toppen att amma på en picknick filt och lite i skymundan på cafeér funkar bra. Men det bästa är ändå familjerummet på Åhlens, där man kan amma helt ifred, så idag gjorde jag även en avstickare dit.
Det sämsta är att jag är livrädd för rulltrappor- så jag åker hiss. Hissarna i tbanan är sjuukt långsamma och dessutom luktar de illa..Ofta är det också en kö av andra barnvagnar till dem. Men vad gör man inte för att känna sig säker.
N kommer att vara borta hela helgen (det skall köpas båt i Finland..) så han får ta Oliver ikväll. Jag hade tänkt bege mig ut på en springtur-min kropp bara skriker efter motion. Ska bli så skönt!
Idag har vi hunnit med en tur på stan, köpte bär på Hötorget (så jobbigt att man måste pruta..) och så träffade jag en kompis för picknick i Humlegården. Och fick veta att hon är gravid, hurraa! Nu börjar verkligen babyboomen bland mina vänner!
Det går bra att vara med Oliver på stan- bara han får mat med jämna mellanrum. Det är ju toppen att amma på en picknick filt och lite i skymundan på cafeér funkar bra. Men det bästa är ändå familjerummet på Åhlens, där man kan amma helt ifred, så idag gjorde jag även en avstickare dit.
Det sämsta är att jag är livrädd för rulltrappor- så jag åker hiss. Hissarna i tbanan är sjuukt långsamma och dessutom luktar de illa..Ofta är det också en kö av andra barnvagnar till dem. Men vad gör man inte för att känna sig säker.
N kommer att vara borta hela helgen (det skall köpas båt i Finland..) så han får ta Oliver ikväll. Jag hade tänkt bege mig ut på en springtur-min kropp bara skriker efter motion. Ska bli så skönt!
måndag 12 augusti 2013
3 månader!
Nu på onsdag fyller vår kära lillis 3 månader. Det skall vi "fira" med att ge honom två vaccinationssprutor..Jag bävar verkligen för detta eftersom jag hört horrorhistorier om bebisar som grät i flera dygn efteråt. Men jag hoppas och tror att det skall gå bra, det blir säkert värst för mig..berättar sedan hur det gick.
Nu är vår lilla kille inte så liten längre. Han väger över 6 kilo, har börjat skratta lite och är mer och mer vaken. Han har börjat sträcka sig efter leksakerna i babygymmet och kan även greppa dem. Han har starka ben och nacke och älskar att "stå". Han är en glad kille men med en bestämd vilja. Han "pratar" mer och mer och har även börjat "ropa" efter en om man inte är i rummet. Oliver gillar när jag sjunger för honom och låter handen gå "imsevimse" steg över hans mage, då blir han alldeles till sig :) Han brukar sova en längre stund på eftermiddagen och idag prövade jag att lägga honom i sin spjälsäng istället för att låta honom somna i vagnen. Success! Han var vaken när jag lade honom men somnade själv och sover nu som en prins..får dock se hur länge.
Nu är semestern slut för Ns del så vi är tillbaka i vardagen. Det har varit härligt att vara på Åland och Finland men det är även skönt med vardagen i Stockholm igen. Dessutom har vi ännu många helger kvar på Åland innan säsongen är slut.
Den senaste helgen var så fin, vi åkte båt över glittrande hav, badade badtunna och på kvällen var himlen alldeles rosa och det åerspeglades i havet. Det finns inget jag älskar så mycket som skärgård och jag är glad över att Oliver kommer att kunna ha många fina somrar på Åland i framtiden.Han börjar redan bli sjövan trots att han inte är ett större fan av sin flytväst:)
Nu är vår lilla kille inte så liten längre. Han väger över 6 kilo, har börjat skratta lite och är mer och mer vaken. Han har börjat sträcka sig efter leksakerna i babygymmet och kan även greppa dem. Han har starka ben och nacke och älskar att "stå". Han är en glad kille men med en bestämd vilja. Han "pratar" mer och mer och har även börjat "ropa" efter en om man inte är i rummet. Oliver gillar när jag sjunger för honom och låter handen gå "imsevimse" steg över hans mage, då blir han alldeles till sig :) Han brukar sova en längre stund på eftermiddagen och idag prövade jag att lägga honom i sin spjälsäng istället för att låta honom somna i vagnen. Success! Han var vaken när jag lade honom men somnade själv och sover nu som en prins..får dock se hur länge.
Nu är semestern slut för Ns del så vi är tillbaka i vardagen. Det har varit härligt att vara på Åland och Finland men det är även skönt med vardagen i Stockholm igen. Dessutom har vi ännu många helger kvar på Åland innan säsongen är slut.
Den senaste helgen var så fin, vi åkte båt över glittrande hav, badade badtunna och på kvällen var himlen alldeles rosa och det åerspeglades i havet. Det finns inget jag älskar så mycket som skärgård och jag är glad över att Oliver kommer att kunna ha många fina somrar på Åland i framtiden.Han börjar redan bli sjövan trots att han inte är ett större fan av sin flytväst:)
onsdag 7 augusti 2013
Att förlora någon
Såg att bloggaren Linn Herbertssons mamma gått bort i cancer. Det mest hjärtskärande är hennes inlägg före, de är så fulla av hopp. Hon vill så gärna tro att hennes mamma kommer att klara sig, trots att hon vet att cancern spridit sig. Det är det jävligaste med cancersjukdomen, man vet inte utkomsten så man slutar aldrig hoppas. Trots att det är ganska kört. Jag har varit med om precis samma sak som Linn.
Min mamma fick veta 2007 att bröstcancern spridit sig till levern. Hon fick flera behandlingar efter det och vi slutade aldrig hoppas. Hon blev bättre emellan, var pigg och glad, jobbade och jag trodde inte att hon skulle dö, att hon kunde dö. Jag skulle åka iväg som guide i maj 2009 och hon körde mig till flygplatsen. Hon hade precis fått veta att cancern inte spritt sig till hjärnan och hade börjat planera sin 60 års dag som var tre år bort. Jag kände mig ganska så trygg när jag flög iväg.
Bara någon vecka senare ringde pappa och sade: Kära barn, du måste komma hem, din mamma har inte lång tid kvar. Och jag satt vid hennes sida när hon gick bort efter någon vecka.
När pappa fick höra att hans cancer, som började i tjocktarmen, spritt sig till levern hade han hopp kvar. Det hade vi alla och jag tänkte: vi kan inte förlora honom också. Men det blev värre och värre och mars 2011 åkte han och jag på en sista resa till Thailand. Inte ens då var mitt hopp dött, trots att jag såg hur dåligt han mådde. Efter resan åkte jag tillbaka till Stockholm och min syster ringde bara efter någon dag: Kära syster, du måste komma hem, nu har pappa inte lång tid kvar. Och jag satt vid hans sida när han gick bort, bara någon timme efter att jag landat. Han hann säga att han älskade mig innan han somnade in.
All styrka till Linn, jag vet hur jävligt det är. Men det gäller att inte förneka sorgen utan ta emot den och gråta och sörja allt vad man förmår. Till sist kommer man igenom det.
Min mamma fick veta 2007 att bröstcancern spridit sig till levern. Hon fick flera behandlingar efter det och vi slutade aldrig hoppas. Hon blev bättre emellan, var pigg och glad, jobbade och jag trodde inte att hon skulle dö, att hon kunde dö. Jag skulle åka iväg som guide i maj 2009 och hon körde mig till flygplatsen. Hon hade precis fått veta att cancern inte spritt sig till hjärnan och hade börjat planera sin 60 års dag som var tre år bort. Jag kände mig ganska så trygg när jag flög iväg.
Bara någon vecka senare ringde pappa och sade: Kära barn, du måste komma hem, din mamma har inte lång tid kvar. Och jag satt vid hennes sida när hon gick bort efter någon vecka.
När pappa fick höra att hans cancer, som började i tjocktarmen, spritt sig till levern hade han hopp kvar. Det hade vi alla och jag tänkte: vi kan inte förlora honom också. Men det blev värre och värre och mars 2011 åkte han och jag på en sista resa till Thailand. Inte ens då var mitt hopp dött, trots att jag såg hur dåligt han mådde. Efter resan åkte jag tillbaka till Stockholm och min syster ringde bara efter någon dag: Kära syster, du måste komma hem, nu har pappa inte lång tid kvar. Och jag satt vid hans sida när han gick bort, bara någon timme efter att jag landat. Han hann säga att han älskade mig innan han somnade in.
All styrka till Linn, jag vet hur jävligt det är. Men det gäller att inte förneka sorgen utan ta emot den och gråta och sörja allt vad man förmår. Till sist kommer man igenom det.
tisdag 6 augusti 2013
Dopet
Dopet blev så fint. Vit kyrka. Solsken. Oliver i rufsigt hår och dopklänning med blå rosett.Jag i blå klänning. Nära och kära som tagit sig till Åland för vår skull. Jag sjöng ´Det vackraste' och det gick bra. Emma och Marcus blev gudföräldrar och Oliver somnade mitt i en psalm.
Dopkaffet var vid en båtklubb vid havet, ganska så enkelt men vi hade fixat goda smörgårtårtor och jordgubbstårtor. Han fick fina presenter, bla en dopsked i silver.
Efteråt hade vi middag i stugan för mina släktingar eftersom det var första gången de träffade Niklas familj. Det gick bra och det var en underbar sommarkväll. Och efteråt var jag helt slut :)
Nu ha två veckor gått av N:s semester och vi har en vecka kvar. Vi har paddlat, grillat, oljat altan, snickrat, åkt kneeboard, bastat, åkt båt, sett Oskar Linnroos på Rockoff, tagit en tur till Finland där vi varit i mammas&pappas, numera min och mina syskons villa, och framförallt förberett dopet under dessa två veckor. Och Oliver har fått hänga med sin två månader äldre kusin Isac.
Nu är vi en sväng i Stockholm och mellanlandar innan vi åker till Åland igen. Det blev ganska så intensivt på stugan på Åland när heeela Niklas familj var där samtidigt så det blir skönt att åka dit nu när det är lite mindre folk! Men samtidigt fick jag väldigt mycket avlastning, så jag ska inte klaga, det fanns hela tiden en famn som ville hålla Oliver :)
Dopkaffet var vid en båtklubb vid havet, ganska så enkelt men vi hade fixat goda smörgårtårtor och jordgubbstårtor. Han fick fina presenter, bla en dopsked i silver.
Efteråt hade vi middag i stugan för mina släktingar eftersom det var första gången de träffade Niklas familj. Det gick bra och det var en underbar sommarkväll. Och efteråt var jag helt slut :)
Nu ha två veckor gått av N:s semester och vi har en vecka kvar. Vi har paddlat, grillat, oljat altan, snickrat, åkt kneeboard, bastat, åkt båt, sett Oskar Linnroos på Rockoff, tagit en tur till Finland där vi varit i mammas&pappas, numera min och mina syskons villa, och framförallt förberett dopet under dessa två veckor. Och Oliver har fått hänga med sin två månader äldre kusin Isac.
Nu är vi en sväng i Stockholm och mellanlandar innan vi åker till Åland igen. Det blev ganska så intensivt på stugan på Åland när heeela Niklas familj var där samtidigt så det blir skönt att åka dit nu när det är lite mindre folk! Men samtidigt fick jag väldigt mycket avlastning, så jag ska inte klaga, det fanns hela tiden en famn som ville hålla Oliver :)
fredag 19 juli 2013
Äntligen semester!
Nu får Niklas äntligen semester, så nu blir det slut på flängandet varje helg för ett tag. Vi skall först vara på Åland, sedan åka över till Finland en sväng och sedan blir det Åland igen.
Nästa lördag skall vi ha dop för Oliver så då kommer det släktingar både från Finland och Sverige för att fira honom. Vi har ett kyrkligt dop och skall sedan vara i en stuga vid havet så hoppas verkligen på fint väder!
Berättar sedan hur allt gick!
Nästa lördag skall vi ha dop för Oliver så då kommer det släktingar både från Finland och Sverige för att fira honom. Vi har ett kyrkligt dop och skall sedan vara i en stuga vid havet så hoppas verkligen på fint väder!
Berättar sedan hur allt gick!
2 månader status update
Nu är Oliver två månader. Han är som gosigast på morgonen då han vaknar, då brukar han ge ett stort leende, plira med sina blåa ögon och börja snart börja prata sina uuuhhn och äääähn. Då vill man helst ligga i timmar och bara mysa med honom.
På dagen vid 12 sover han oftast i vagnen, ibland flera timmar speciellt om vi är iväg tex på stan. Från och med kl 15 är han mest vaken men sover kortare pass då och då och så brukar vi lägga honom vid halv 9 på kvällen. Då somnar han själv vilket är verkligt skönt. Sedan vill han ha mat ca kl 00, 03 och 05.30, så ja, var tredje timme. Jag längtar tills tiden så han börjar sova längre pass..om det nu kommer. Det som dock räddar mig ifrån att vara ett vrak nästa dag är att vi sedan, efter att pappa Niklas gått till jobbet brukar somna om och sova tills kl 10. Det är underbart skönt och välbehövligt! Han sover nu nästan hela natten i sin egen säng, men är han extra gnällig brukar jag låta honom ligga bredvid mig i sängen.
Vi har en lekmatta från Ikea som vi brukar lägga honom på så att han får träna att ligga på mage. Nu är han väldigt stark i nacken och brukar redan kunna ta sig lite hasande framåt! Han har dock inte börjat vända på sig ännu.
Han är oftast väldigt lätt att ha med sig, harmonisk och glad, men nångång om kvällarna blir han lite gnällig. Men han har aldrig *ta i trä* skrikit längre än 10 min i sträck.
Jag helammar och fråga mig inte hur ofta han äter för det har jag ingen koll på, han väljer ju själv och säger till när han är hungrig. Jag är tacksam att det funkar så bra men amningen och har typ tappat alla hämningar med att visa mina bröst haha, jag ammar på båtar, i bilar, på bänkar, i cafeeer, på toan you name it. Det viktigaste är ju att han får mat och blir nöjd.
Vår lilla bebis håller på att bli stor :)
På dagen vid 12 sover han oftast i vagnen, ibland flera timmar speciellt om vi är iväg tex på stan. Från och med kl 15 är han mest vaken men sover kortare pass då och då och så brukar vi lägga honom vid halv 9 på kvällen. Då somnar han själv vilket är verkligt skönt. Sedan vill han ha mat ca kl 00, 03 och 05.30, så ja, var tredje timme. Jag längtar tills tiden så han börjar sova längre pass..om det nu kommer. Det som dock räddar mig ifrån att vara ett vrak nästa dag är att vi sedan, efter att pappa Niklas gått till jobbet brukar somna om och sova tills kl 10. Det är underbart skönt och välbehövligt! Han sover nu nästan hela natten i sin egen säng, men är han extra gnällig brukar jag låta honom ligga bredvid mig i sängen.
Vi har en lekmatta från Ikea som vi brukar lägga honom på så att han får träna att ligga på mage. Nu är han väldigt stark i nacken och brukar redan kunna ta sig lite hasande framåt! Han har dock inte börjat vända på sig ännu.
Han är oftast väldigt lätt att ha med sig, harmonisk och glad, men nångång om kvällarna blir han lite gnällig. Men han har aldrig *ta i trä* skrikit längre än 10 min i sträck.
Jag helammar och fråga mig inte hur ofta han äter för det har jag ingen koll på, han väljer ju själv och säger till när han är hungrig. Jag är tacksam att det funkar så bra men amningen och har typ tappat alla hämningar med att visa mina bröst haha, jag ammar på båtar, i bilar, på bänkar, i cafeeer, på toan you name it. Det viktigaste är ju att han får mat och blir nöjd.
Vår lilla bebis håller på att bli stor :)
tisdag 16 juli 2013
torsdag 11 juli 2013
Slut som artist+återbesök på mvc
Just nu är jag ganska så slut. Det har varit lite för mycket program på sista tiden. Vi hann knappt komma hem från Skellefteå innan det var dags att åka till Åland igen. Samma dag som vi kom hem från Åland kom mina syskon (tvillingsyster, lillebror m flickvän)på besök och bodde hos oss några nätter. De åkte igår morse och igår kväll hade vi middagsbjudning. Idag är det torsdag så vi kommer antagligen att åka till Åland igen imorgon. Det är ju roliga saker men det tar ändå på krafterna, speciellt när man ju inte direkt sover hela nätter.
Idag blir det en lugn dag för mig och Oliver. Det roliga är att han verkligen gillar när det händer saker: han ler och pratar med "främlingar" och är nöjd bara han får sitta i sin babysitter och titta på och liksom vara med. På Åland sover han så gott så gott i sin vagn ute och han sover även bra i bilen. Så jag är egentligen inte alls orolig för att han skall hänga med i detta höga tempo (trots att det ju nog är viktigt med "vilodagar" emellanåt). Men ibland måste jag erkänna att jag längtar till vintern och mörkret och alla lugna mysiga hemmakvällar, på sommaren blir det ju automatiskt en massa mera aktiviteter. Haha, detta trodde jag som är en äkta sommartjej aldrig att jag skulle säga.
Igår var jag på återbesök hos barnmoskan på mödravådrscentralen. Det hör till att man går tillbaka till mvc 6-8 veckor efter gravíditeten för att prata om förlossningen, hur man mår och självklart visa upp babyn. Banmorskan har ju klämt på babyn i magen otaliga gånger, lyssnat på hjärtljuden och nu vill man ju visa hur han faktiskt ser ut :). Jag genomgick även en gyn-koll som visade att jag läkt fint i underlivet, skönt att veta! Oliver var sitt vanliga charmiga jag och när hon höll honom fick hon riktigt tåtar i ögonen och sade att han var så fin och harmonisk. Hon rådde mig även att leva i nuet och bara njuta, för med det eventuella andra barnet blir det inte samma.
Visst ska jag njuta. Ska bara börja packa för Ålandsresan imorgon först;)
Idag blir det en lugn dag för mig och Oliver. Det roliga är att han verkligen gillar när det händer saker: han ler och pratar med "främlingar" och är nöjd bara han får sitta i sin babysitter och titta på och liksom vara med. På Åland sover han så gott så gott i sin vagn ute och han sover även bra i bilen. Så jag är egentligen inte alls orolig för att han skall hänga med i detta höga tempo (trots att det ju nog är viktigt med "vilodagar" emellanåt). Men ibland måste jag erkänna att jag längtar till vintern och mörkret och alla lugna mysiga hemmakvällar, på sommaren blir det ju automatiskt en massa mera aktiviteter. Haha, detta trodde jag som är en äkta sommartjej aldrig att jag skulle säga.
Igår var jag på återbesök hos barnmoskan på mödravådrscentralen. Det hör till att man går tillbaka till mvc 6-8 veckor efter gravíditeten för att prata om förlossningen, hur man mår och självklart visa upp babyn. Banmorskan har ju klämt på babyn i magen otaliga gånger, lyssnat på hjärtljuden och nu vill man ju visa hur han faktiskt ser ut :). Jag genomgick även en gyn-koll som visade att jag läkt fint i underlivet, skönt att veta! Oliver var sitt vanliga charmiga jag och när hon höll honom fick hon riktigt tåtar i ögonen och sade att han var så fin och harmonisk. Hon rådde mig även att leva i nuet och bara njuta, för med det eventuella andra barnet blir det inte samma.
Visst ska jag njuta. Ska bara börja packa för Ålandsresan imorgon först;)
onsdag 3 juli 2013
Förlossningsberättelse
Här kommer äntligen min förlossningsberättelse.
Bebisen var beräknad att komma den 14 maj. Den dagen hade jag gått på stan och fått en gravidmassage. Jag kände mig som vanligt om ändå ganska trött. Jag lade mig ovanligt sent, precis före 12. Då hör jag plötsligt ett "knäpp", precis som om någon skulle knäppt men sina fingrar och jag vet att vattnet snart kommer att gå. Jag hade läst om att knäppet kunde förekomma och hela jag pirrade, min kropp bara visste att nu var det på gång. Jag rusar på toan och visst går vattnet! Så jag väcker Niklas: -Vattnet har gått! Och han rusar yrvaket upp och tror att vi skall åka till sjukhuset genast. Så är ju inte fallet utan voi ringer förlossningen som säger att vi skall komma på kontroll kl 8 nästa morgon ifall värkarna inte blir tätare före det. Då först förstår jag att vattnet ju kommer att rinna ändå tills babyn är ute, tur så har jag bindor hemma!
Så Niklas lägger sig igen och jag gör det samma. Värkar börjar komma som lätta sammandragningar och jag får naturligtvis inte en blund i ögonen på hela natten. Istället roar jag mig med att klocka värkarna med värkappen jag skaffade för ett tag sedan. Det är ca en sammandragning var 15e minut hela natten. Vid 7 går jag upp och duschar och lite innan 8 så går vi mot bilen. Danderyds sjukhus ligger som tur bara 5 minuter bort, men just denna morgon är vägen avstängd för att John Kerry är på besök. Niklas går dock ut och pratar med polisen -Min flickvän skall föda! och vi får som enda bil åka förbi avspärrningen. På sjukhuset kontrollerar de att vattnet faktiskt har gått och allt ser bra ut med bebisens hjärtslag. De märker att mina sammandragningar blivit allt kraftigare, ja jag skulle kalla dem för värkar nu, och frågar ifall vi nu vill bli inskrivna eller om vi vill åka hem en stund. Jag är inställd på att detta kommer att ta låång tid så vi ber om att få åka hem, eftersom vi ju ändå bor så nära. Vi stannar på vägen och köper kebab och fanta, jag har ju läst om att man skall ladda upp med kolhydrater. Men när smärtan ökar så spyr jag upp allt, och jag kan inte hålla någon mat kvar i magen tills babyn är ute. Vi ligger i vår säng och N hjälper mig att klocka värkar och att andas genom dem.Jag har inte gått någon andningskurs men det kommer sig ganska naturligt. Jag har även hela tiden en mental bild som jag "flyr" till i mitt medvetande, det är en liten brygga vid Brunnsviken där jag brukarv sitta ibland. Jag känner vinden fläkta i ansiktet, ser havsglittret och känner doften av blommor. Detta använder jag mig av under hela förlossningen och det hjälpte mig enormt
Vid kl 13 gör det så ont så jag känner att jag knappt klarar av det mera. Vi ringer förlossningen och de säger att vi är välkomna. Medan Niklas parkerar bilen står jag utanför förlossningen och väntar, får en värk och sjunker ihop på marken. En man med rullstol kommer då och frågar om jag vill ha skjuts, men jag avböjer. Jag kan ju gå mellan värkarna! Vi blir inskrivna 13.30, sal 5. Jag måste kräkas i handfatet och sjunker efter det ner på golvet. Just då kommer barnmorskan som skall hjälpa mig igenom det hela in och så jag presenterar mig från golvet:) Hon undersöker mig och jag är bara öppen ca två centimeter. Då får jag äntligen den underbara lustgasen! Det tar inte bort smärtan helt men dämpar den otroligt mycket. Jag skulle mest beskriva lustgasen som en fjortisfylla, jag blev yr och upprymd av den. Men man måste tajma den rätt så att den hjälper en över värken och ibland missar man det..då känner man fanfanfan nu måste jag ta den här värken. Jag minns att jag en gång tänkte att äsch alla klarar ju av detta, det är ju inte så farligt. När sedan värken kom tänkte jag inte så mera. Vit sprängade smärta som sliter hela kroppen isär skulle jag mest beskriva det som. Jag kämpade med lustgasen fram till klockan 17.30 och de här timmarna är ganska suddiga. Jag minns att N frågade om jag ville ha godis eller choklad och det kunde jag inte tänka mig. När han sedan sedan stod nära mig och pratade kände jag chokladdoften och sade surt: Du har ätit choklad. Det enda jag ville ha var Fanta. Jag blev också sur så fort N tittade på sin telefon och inte på mig! Han har filmat när jag först pratar lite och sedan tar jag tag i lustgasen och säger Hejdå! In i dimman!
Nu gjorde det så ont att jag ville ha epidural. Barnmorskan sade senare att hon trodde att jag skulle be om det långt tidigare eftersom jag haft så ont. Men jag trodde av någon anledning att man skulle vara öppen minst 4 cm för att få den, fråga mig inte varför. Narkosläklaren kommer vid kl 18 och jag ser in i hans blåa ögon och tänker bara: rädda mig rädda mig. Det går bra att få den även om det är svårt att vara stilla under värkarna. Så undersöker barnmorskan mig strax efter och märker att jag nu är öppen 10 cm! Eftersom krystvärkarna är helt olika så hjälper inte epiduralen på samma sätt, så egentligen var det helt onödigt att jag fick den och jag får aldrig känna den där lättnadskänslan som jag hört om.
Bebisen ligger ganska högt upp ännu trots att jag är fullt öppen. Vi prövar ifall det skulle hjälpa om jag sätter mig nere på golvet, men då går babyns hjärtslag ner så mycket så att jag måste lägga mig på sängen igen. Där halvsitter/halvligger jag och mina ben bara skakar och skakar. Krystvärkarna börjar 19.05 och jag är helt slut, trött och uttorkad. Smärtan känns nu mest i underlivet och är mera påtaglig. Jag glömmer helt bort lustgasen nu och går in i mig själv. Jag får i mig lite äppelsaft, tar i med mina sista krafter och krystar och krystar. 19.19 känner jag hur något glider ut mig. Jag hör Niklas snyfta och små små skrik. Så får jag min pojke på mitt bröst och han börjar genast suga på min bröstvårta och jag börjar tala lugnande till honom. Oliver är här!
Barnmorskan var imponerad av mina krafter på sluttampen och säger att det måste vara de finska generna;) Navelsträngen var ovanligt lång , 1 m, och N klipper av den. Så kommer moderkakan ut ganska lätt, barnmorskan visar upp den och den ser faktiskt ganska häftig ut, som ett träd. Jag har spruckit lite och blir ihopsydd på plats, känner knappt något eftersom alla tankarna ju är på det lilla miraklet som ligger på mitt bröst.
Sedan lämnar barnmorskorna rummet och det bästa händer nu: fikat kommer in. Jag är utsvulten och det måste vara de godaste mackorna jag ätit i mitt liv. Vi passar också på och ringer runt till nära och kära och berättar att allt gått bra. Nu tar barnmorskornas skift slut och de kommer in och säger hejdå och berömmer mig. Jag är tacksam över att det gick så pass snabbt att jag fick ha samma barnmorskor hela tiden.
Jag stiger upp och duschar och trots att jag blöder ganska mycket känner jag mig bra. Samtidigt känns allt så overkligt, vi har verkligen precis varit med om ett mirakel, det är helt otroligt. Så skjutsas vår lilla familj till BB hotellet och jag är så tacksam över att allt gick så bra när vår älskade son kom till världen.
Bebisen var beräknad att komma den 14 maj. Den dagen hade jag gått på stan och fått en gravidmassage. Jag kände mig som vanligt om ändå ganska trött. Jag lade mig ovanligt sent, precis före 12. Då hör jag plötsligt ett "knäpp", precis som om någon skulle knäppt men sina fingrar och jag vet att vattnet snart kommer att gå. Jag hade läst om att knäppet kunde förekomma och hela jag pirrade, min kropp bara visste att nu var det på gång. Jag rusar på toan och visst går vattnet! Så jag väcker Niklas: -Vattnet har gått! Och han rusar yrvaket upp och tror att vi skall åka till sjukhuset genast. Så är ju inte fallet utan voi ringer förlossningen som säger att vi skall komma på kontroll kl 8 nästa morgon ifall värkarna inte blir tätare före det. Då först förstår jag att vattnet ju kommer att rinna ändå tills babyn är ute, tur så har jag bindor hemma!
Så Niklas lägger sig igen och jag gör det samma. Värkar börjar komma som lätta sammandragningar och jag får naturligtvis inte en blund i ögonen på hela natten. Istället roar jag mig med att klocka värkarna med värkappen jag skaffade för ett tag sedan. Det är ca en sammandragning var 15e minut hela natten. Vid 7 går jag upp och duschar och lite innan 8 så går vi mot bilen. Danderyds sjukhus ligger som tur bara 5 minuter bort, men just denna morgon är vägen avstängd för att John Kerry är på besök. Niklas går dock ut och pratar med polisen -Min flickvän skall föda! och vi får som enda bil åka förbi avspärrningen. På sjukhuset kontrollerar de att vattnet faktiskt har gått och allt ser bra ut med bebisens hjärtslag. De märker att mina sammandragningar blivit allt kraftigare, ja jag skulle kalla dem för värkar nu, och frågar ifall vi nu vill bli inskrivna eller om vi vill åka hem en stund. Jag är inställd på att detta kommer att ta låång tid så vi ber om att få åka hem, eftersom vi ju ändå bor så nära. Vi stannar på vägen och köper kebab och fanta, jag har ju läst om att man skall ladda upp med kolhydrater. Men när smärtan ökar så spyr jag upp allt, och jag kan inte hålla någon mat kvar i magen tills babyn är ute. Vi ligger i vår säng och N hjälper mig att klocka värkar och att andas genom dem.Jag har inte gått någon andningskurs men det kommer sig ganska naturligt. Jag har även hela tiden en mental bild som jag "flyr" till i mitt medvetande, det är en liten brygga vid Brunnsviken där jag brukarv sitta ibland. Jag känner vinden fläkta i ansiktet, ser havsglittret och känner doften av blommor. Detta använder jag mig av under hela förlossningen och det hjälpte mig enormt
Vid kl 13 gör det så ont så jag känner att jag knappt klarar av det mera. Vi ringer förlossningen och de säger att vi är välkomna. Medan Niklas parkerar bilen står jag utanför förlossningen och väntar, får en värk och sjunker ihop på marken. En man med rullstol kommer då och frågar om jag vill ha skjuts, men jag avböjer. Jag kan ju gå mellan värkarna! Vi blir inskrivna 13.30, sal 5. Jag måste kräkas i handfatet och sjunker efter det ner på golvet. Just då kommer barnmorskan som skall hjälpa mig igenom det hela in och så jag presenterar mig från golvet:) Hon undersöker mig och jag är bara öppen ca två centimeter. Då får jag äntligen den underbara lustgasen! Det tar inte bort smärtan helt men dämpar den otroligt mycket. Jag skulle mest beskriva lustgasen som en fjortisfylla, jag blev yr och upprymd av den. Men man måste tajma den rätt så att den hjälper en över värken och ibland missar man det..då känner man fanfanfan nu måste jag ta den här värken. Jag minns att jag en gång tänkte att äsch alla klarar ju av detta, det är ju inte så farligt. När sedan värken kom tänkte jag inte så mera. Vit sprängade smärta som sliter hela kroppen isär skulle jag mest beskriva det som. Jag kämpade med lustgasen fram till klockan 17.30 och de här timmarna är ganska suddiga. Jag minns att N frågade om jag ville ha godis eller choklad och det kunde jag inte tänka mig. När han sedan sedan stod nära mig och pratade kände jag chokladdoften och sade surt: Du har ätit choklad. Det enda jag ville ha var Fanta. Jag blev också sur så fort N tittade på sin telefon och inte på mig! Han har filmat när jag först pratar lite och sedan tar jag tag i lustgasen och säger Hejdå! In i dimman!
Nu gjorde det så ont att jag ville ha epidural. Barnmorskan sade senare att hon trodde att jag skulle be om det långt tidigare eftersom jag haft så ont. Men jag trodde av någon anledning att man skulle vara öppen minst 4 cm för att få den, fråga mig inte varför. Narkosläklaren kommer vid kl 18 och jag ser in i hans blåa ögon och tänker bara: rädda mig rädda mig. Det går bra att få den även om det är svårt att vara stilla under värkarna. Så undersöker barnmorskan mig strax efter och märker att jag nu är öppen 10 cm! Eftersom krystvärkarna är helt olika så hjälper inte epiduralen på samma sätt, så egentligen var det helt onödigt att jag fick den och jag får aldrig känna den där lättnadskänslan som jag hört om.
Bebisen ligger ganska högt upp ännu trots att jag är fullt öppen. Vi prövar ifall det skulle hjälpa om jag sätter mig nere på golvet, men då går babyns hjärtslag ner så mycket så att jag måste lägga mig på sängen igen. Där halvsitter/halvligger jag och mina ben bara skakar och skakar. Krystvärkarna börjar 19.05 och jag är helt slut, trött och uttorkad. Smärtan känns nu mest i underlivet och är mera påtaglig. Jag glömmer helt bort lustgasen nu och går in i mig själv. Jag får i mig lite äppelsaft, tar i med mina sista krafter och krystar och krystar. 19.19 känner jag hur något glider ut mig. Jag hör Niklas snyfta och små små skrik. Så får jag min pojke på mitt bröst och han börjar genast suga på min bröstvårta och jag börjar tala lugnande till honom. Oliver är här!
Barnmorskan var imponerad av mina krafter på sluttampen och säger att det måste vara de finska generna;) Navelsträngen var ovanligt lång , 1 m, och N klipper av den. Så kommer moderkakan ut ganska lätt, barnmorskan visar upp den och den ser faktiskt ganska häftig ut, som ett träd. Jag har spruckit lite och blir ihopsydd på plats, känner knappt något eftersom alla tankarna ju är på det lilla miraklet som ligger på mitt bröst.
Sedan lämnar barnmorskorna rummet och det bästa händer nu: fikat kommer in. Jag är utsvulten och det måste vara de godaste mackorna jag ätit i mitt liv. Vi passar också på och ringer runt till nära och kära och berättar att allt gått bra. Nu tar barnmorskornas skift slut och de kommer in och säger hejdå och berömmer mig. Jag är tacksam över att det gick så pass snabbt att jag fick ha samma barnmorskor hela tiden.
Jag stiger upp och duschar och trots att jag blöder ganska mycket känner jag mig bra. Samtidigt känns allt så overkligt, vi har verkligen precis varit med om ett mirakel, det är helt otroligt. Så skjutsas vår lilla familj till BB hotellet och jag är så tacksam över att allt gick så bra när vår älskade son kom till världen.
söndag 30 juni 2013
Barnvakt Norrland
Sista natten hos svärföräldrarna i Skellefteå. Allt har gått bra och jag är så himla stolt över min son. Han har charmat skjortan av alla som han mött, pratat, lett, sovit och bara varit allmänt exemplarisk. Alla förundras över vilken lugn och trygg (och snygg;))bebis han är och mitt hjärta sväller av stolthet. Jag tror helt enkelt att han gillar att ha mycket folk runt omkring sig och när det händer saker, för såhär lugn är han minsann inte när han är ensam hemma med mig ;)
Resan upp gick bra och vi stannade ca tre gånger för att amma. Jag pumpade ut en himla massa mjölk när vi kom och vi hade barnvakt både på torsdag och fredag kväll. På torsdagen gick jag och N på en utomhusteater och jag saknade Oliver så jag kunde spricka. På fredagen gick det bättre, det var festival och jag dansade under sommarhimlen och kände mig lite som "mig själv" igen, inte bara mamma. Väldigt nyttigt tror jag! Han hade ätit fint från flaskan och sedan somnat berättade svärföräldrarna sedan, duktiga lilla killen!
Idag var det dop för Olivers kusin Isac och jag sjöng i kyrkan. Inte ens då vaknade Oliver:) Det har varit underbart skönt med avlastning och jag avundas lite de med barn som har sina föräldrar nära. Men nu under sommaren kommer det att bli mycket av den varan när vi är ute på stugan på Åland. Och liiite skönt ska det också bli att komma hem igen och vara vår egen lilla fanilj igen.
Resan upp gick bra och vi stannade ca tre gånger för att amma. Jag pumpade ut en himla massa mjölk när vi kom och vi hade barnvakt både på torsdag och fredag kväll. På torsdagen gick jag och N på en utomhusteater och jag saknade Oliver så jag kunde spricka. På fredagen gick det bättre, det var festival och jag dansade under sommarhimlen och kände mig lite som "mig själv" igen, inte bara mamma. Väldigt nyttigt tror jag! Han hade ätit fint från flaskan och sedan somnat berättade svärföräldrarna sedan, duktiga lilla killen!
Idag var det dop för Olivers kusin Isac och jag sjöng i kyrkan. Inte ens då vaknade Oliver:) Det har varit underbart skönt med avlastning och jag avundas lite de med barn som har sina föräldrar nära. Men nu under sommaren kommer det att bli mycket av den varan när vi är ute på stugan på Åland. Och liiite skönt ska det också bli att komma hem igen och vara vår egen lilla fanilj igen.
tisdag 25 juni 2013
Njuta av nuet
Det är svårt att skriva med en liten bebis som bara vill trycka sig mot din halsgrop men jag ska försöka:)
Som föräldraledig (ledig haha) är man konstant lite orolig. Andas barnet, är han för varm eller för kall, har han det bra, varför gnäller han nu, har han ont i magen? Det är svårt att slappna av till 100% iallafall för mig. Jag känner det lite som om den här ljuvliga sommaren lite går mig förbi och jag har svårt att helt koppla av och njuta.
Men igår njöt jag verkligen. Det var en ljummen junikväll och Stockholm visade sig från sin bästa sida. Vi åkte ut med båten, ganska sent, tog en sväng förbi Djurgården och Fjäderholmarna och jag bara njöt av den rosa kvällshimlen, den grönskande naturen och det glittrande vattnet. Oliver höll på att drunkna i sin flytväst och jag var tvungen att amma på en parkbänk men gick bra ändå. Jag tog in allt för fulla muggar för att spara minnen till gråa novemberdagar.
Idag blir det en lugn dag hemma och imorgon väntar den stora utmaningen: 8 timmars bilfärd till Norrland.. Wish us luck!
Som föräldraledig (ledig haha) är man konstant lite orolig. Andas barnet, är han för varm eller för kall, har han det bra, varför gnäller han nu, har han ont i magen? Det är svårt att slappna av till 100% iallafall för mig. Jag känner det lite som om den här ljuvliga sommaren lite går mig förbi och jag har svårt att helt koppla av och njuta.
Men igår njöt jag verkligen. Det var en ljummen junikväll och Stockholm visade sig från sin bästa sida. Vi åkte ut med båten, ganska sent, tog en sväng förbi Djurgården och Fjäderholmarna och jag bara njöt av den rosa kvällshimlen, den grönskande naturen och det glittrande vattnet. Oliver höll på att drunkna i sin flytväst och jag var tvungen att amma på en parkbänk men gick bra ändå. Jag tog in allt för fulla muggar för att spara minnen till gråa novemberdagar.
Idag blir det en lugn dag hemma och imorgon väntar den stora utmaningen: 8 timmars bilfärd till Norrland.. Wish us luck!
måndag 17 juni 2013
Jag ger dig min morgon
Min pappa spelade gitarr och min mamma sjöng. De hade ett par "bravurnummer" som de ofta spelade. En sång som min pappa älskade var Fred Åkerstams "Jag ger dig min morgon".
Jag trodde alltid att det var en kärlekssång: att den är skriven till hans älskade. Idag började jag sjunga på den när jag som vanligt satt i soffan med Oliver och jag tänkte att man kanske kunde sjunga den på hans dop. Jag googlade orden och fick då också upp att Fred faktiskt skrivit den till sin dotter Cajsa-Stina. Då började jag gråta en smula.
Dels för att jag faktiskt känner så: just nu ger jag Oliver min morgon, jag ger honom hela min dag. Dels för att jag saknar saknar saknar min pappa och för att mina föräldrar inte kommer att kunna sjunga den på Olivers dop.
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag
Jag trodde alltid att det var en kärlekssång: att den är skriven till hans älskade. Idag började jag sjunga på den när jag som vanligt satt i soffan med Oliver och jag tänkte att man kanske kunde sjunga den på hans dop. Jag googlade orden och fick då också upp att Fred faktiskt skrivit den till sin dotter Cajsa-Stina. Då började jag gråta en smula.
Dels för att jag faktiskt känner så: just nu ger jag Oliver min morgon, jag ger honom hela min dag. Dels för att jag saknar saknar saknar min pappa och för att mina föräldrar inte kommer att kunna sjunga den på Olivers dop.
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag
måndag 10 juni 2013
4 veckor
Imorgon fyller Oliver fyra veckor. Jag tycker verkligen att det är skönt att han blir äldre: han är inte lika skör eller känslig och jag blir en allt säkrare mamma. Nu kommer jag att våga ta ut honom mer och mer till olika platser och inte bara vara hemma eller i närområdet. Det är kul att se hur han utvecklas, han börjar tjocka till sig lite, har fått väldigt stark nacke och nu plötsligt är han i en fas där han vill vara nära nära hela tiden.
Vi var ute med båten för första gången i torsdags och det var ingen hit direkt. Eller ja, det var skönt och så men solen gassade på, flytvästen var för stor och mitt modershjärta var mest nervöst hela tiden. N och jag hade världens fight sedan, han kunde inte förstå min oro riktigt. Och jag är trött på att vara den som alltid bromsar, N skulle ju gärna ta med honom och bestiga Kebnekaise om hán fick typ. Men det är löst nu och det är bra att vi har dessa diskussioner, så att vi förstår varandras känslor bättre.
I helgen bar det av till stugan på Åland för första gången och det gick jättebra: vi hade hytt på vägen dit där jag kunde amma ifred och Oliver var snäll i restaurangen och på färjan hem sov han hela vägen! På Åland njöt vi båda av havet och den friska luften, Oliver sov så gott ute i sin vagn och jag uppskattade verkligen att komma bort från hemmets trånga väggar. Vi ska dit nästa helg igen!
Har köpt en bröstpump nu också, Philips elektroniska, så ska kolla redan ikväll ifall Oliver vill ta flaskan. Hoppas det funkar bra, så att jag kan lämna honom ensam med sin pappa ett par timmar och få lite egentid. Det är väldigt viktigt för att kunna vara en bra mamma, (iaf för mig) det tror jag starkt på!
Vi var ute med båten för första gången i torsdags och det var ingen hit direkt. Eller ja, det var skönt och så men solen gassade på, flytvästen var för stor och mitt modershjärta var mest nervöst hela tiden. N och jag hade världens fight sedan, han kunde inte förstå min oro riktigt. Och jag är trött på att vara den som alltid bromsar, N skulle ju gärna ta med honom och bestiga Kebnekaise om hán fick typ. Men det är löst nu och det är bra att vi har dessa diskussioner, så att vi förstår varandras känslor bättre.
I helgen bar det av till stugan på Åland för första gången och det gick jättebra: vi hade hytt på vägen dit där jag kunde amma ifred och Oliver var snäll i restaurangen och på färjan hem sov han hela vägen! På Åland njöt vi båda av havet och den friska luften, Oliver sov så gott ute i sin vagn och jag uppskattade verkligen att komma bort från hemmets trånga väggar. Vi ska dit nästa helg igen!
Har köpt en bröstpump nu också, Philips elektroniska, så ska kolla redan ikväll ifall Oliver vill ta flaskan. Hoppas det funkar bra, så att jag kan lämna honom ensam med sin pappa ett par timmar och få lite egentid. Det är väldigt viktigt för att kunna vara en bra mamma, (iaf för mig) det tror jag starkt på!
lördag 1 juni 2013
Maj 2013
Idag är det den 1 juni och det är med ett visst vemod jag lämnar maj-månad. Månaden som började med en olidlig väntan, och sedan kom världens finaste lilla kille till oss i mitten av månaden. De här sista veckorna (Olivers första veckor i livet) har gått fort men samtidigt varit otroligt långa. Livet har förändrats och allt kretsar nu kring en liten killes behov och vilja.
I maj har jag lärt mig byta blöja, amma, trösta, lugna och 1000 andra saker som kommer med ett litet nyfött barn. Jag har gått vackra promenader bland blommande syrener och blivit expert på att speed-duscha med dörren öppen, ifall han skulle vakna och börja göra ljud. Jag har vant mig vid att jag inte kan komma och gå som jag vill, Oliver behöver mig nästan hela tiden. Snart skall jag dock lära mig att pumpa ut mjölk, så att N kan ha honom själv ibland också.
Jag ser fram emot att han blir lite på en månad gammal så att jag kan ta med honom ut på stan mer, har varit lite försiktig med det nu i början,
Oliver var en liten drömbebis den första veckan men nu har han börjat visa lite mer vilja och temperament. Igår vägrade han tex att sova i sitt babynest, han skulle sova tätt intill mig hela natten. Och så fick det bli.
Gästerna har avlöst varandra men idag är det bara han och jag (N är på en svensexa). Imorgon kommer min syster tillbaka och även N:s bror. Och nästa helg blir det antagligen en premiärtur till sommarstället på Åland. Lite tidigt kan någon tycka, men bara det känns bra så ska det gå fint!
Nu välkomnas juni med allt spännande "min" månad har att erbjuda!
I maj har jag lärt mig byta blöja, amma, trösta, lugna och 1000 andra saker som kommer med ett litet nyfött barn. Jag har gått vackra promenader bland blommande syrener och blivit expert på att speed-duscha med dörren öppen, ifall han skulle vakna och börja göra ljud. Jag har vant mig vid att jag inte kan komma och gå som jag vill, Oliver behöver mig nästan hela tiden. Snart skall jag dock lära mig att pumpa ut mjölk, så att N kan ha honom själv ibland också.
Jag ser fram emot att han blir lite på en månad gammal så att jag kan ta med honom ut på stan mer, har varit lite försiktig med det nu i början,
Oliver var en liten drömbebis den första veckan men nu har han börjat visa lite mer vilja och temperament. Igår vägrade han tex att sova i sitt babynest, han skulle sova tätt intill mig hela natten. Och så fick det bli.
Gästerna har avlöst varandra men idag är det bara han och jag (N är på en svensexa). Imorgon kommer min syster tillbaka och även N:s bror. Och nästa helg blir det antagligen en premiärtur till sommarstället på Åland. Lite tidigt kan någon tycka, men bara det känns bra så ska det gå fint!
Nu välkomnas juni med allt spännande "min" månad har att erbjuda!
lördag 25 maj 2013
Smått kaos
Lite smått kaos hemma gör det svårt att finna tid att skriva - så fort vi fått lite rutin på tillvaron så blir det bättre.
Jag måste bara säga en sak: jag rekommenderar verkligen att skaffa barn i maj! Höjdpunkten på dagen är barnvagnspromenaden bland blommande hägg, glittrande hav, grönskande skogar: det är helt enkelt underbart och jag njuter så.
Det jag inte njuter lika mycket av är den lilla sömnen man får: att sova tre timmar i sträck är en ren lyx! Men Oliver är annars en väldigt harmonisk och snäll bebis (än så länge) så det är vi tacksamma för.
Jag måste bara säga en sak: jag rekommenderar verkligen att skaffa barn i maj! Höjdpunkten på dagen är barnvagnspromenaden bland blommande hägg, glittrande hav, grönskande skogar: det är helt enkelt underbart och jag njuter så.
Det jag inte njuter lika mycket av är den lilla sömnen man får: att sova tre timmar i sträck är en ren lyx! Men Oliver är annars en väldigt harmonisk och snäll bebis (än så länge) så det är vi tacksamma för.
lördag 18 maj 2013
Oliver
Nu är han här: 14.5.2013 (på beräknat datum!) kl 19.19 kom lilla Oliver till världen. Igår fick vi komma hem från BB och nu är det två förvirrade föräldrar som springer runt här hemma och försöker lära känna den lilla killen och hans rutiner. Förlossningen gick bra: vi blev inskrivna vid 13.30 och han föddes 19.19. Men jag skulle ljuga om jag inte sade att det var tufft: skall skriva ett separat inlägg om förlossningen.
Vi var på BB Hotellet på Danderyd i 3 nätter och det var verkligen fint: fräscha stora rum, god mat och bra service, dag som natt. Oliver föddes helt frisk men han en liten utbiktning i sin kind som skall kollas upp på ultraljud om ett tag. Det syns knappt men är ändå bra att kollas upp.
Vi träffade en massa olika barnmorskor och det flesta var toppen: förutom en som jag upplevde lite för bestämd och tuff. ade min Baby-blues dag igår och bara grät och grät: men idag känns allt så mycket bättre.
Amningen har kommit igång fint och jag lärde mig även liggamma på BB -toppen att kunna på natten! Första natten hemma ville han ha mat kl 00, 04, och 07, får se om det blir samma den här natten...
Hur känns det då att ha blivit mamma? Det känns som om man fått världens finaste lilla kille som man bara vill ligga nära och titta på, man gör allt för att han skall vara nöjd och lever helt på hans villkor. Han har förtrollat oss totalt, jag förstår inte hur en person KAN vara så söt..Samtidigt som man är rädd att göra något fel med honom så känns det så naturligt att ha honom hos oss, han är ju vår familj nu. N är en jättefin pappa också, en klippa, så varm och trygg.
Vi går ännu lite omkring i en dimma av kärlek och sömnbrist och så kommer det säkert att vara ett litet tag framöver.
Vi var på BB Hotellet på Danderyd i 3 nätter och det var verkligen fint: fräscha stora rum, god mat och bra service, dag som natt. Oliver föddes helt frisk men han en liten utbiktning i sin kind som skall kollas upp på ultraljud om ett tag. Det syns knappt men är ändå bra att kollas upp.
Vi träffade en massa olika barnmorskor och det flesta var toppen: förutom en som jag upplevde lite för bestämd och tuff. ade min Baby-blues dag igår och bara grät och grät: men idag känns allt så mycket bättre.
Amningen har kommit igång fint och jag lärde mig även liggamma på BB -toppen att kunna på natten! Första natten hemma ville han ha mat kl 00, 04, och 07, får se om det blir samma den här natten...
Hur känns det då att ha blivit mamma? Det känns som om man fått världens finaste lilla kille som man bara vill ligga nära och titta på, man gör allt för att han skall vara nöjd och lever helt på hans villkor. Han har förtrollat oss totalt, jag förstår inte hur en person KAN vara så söt..Samtidigt som man är rädd att göra något fel med honom så känns det så naturligt att ha honom hos oss, han är ju vår familj nu. N är en jättefin pappa också, en klippa, så varm och trygg.
Vi går ännu lite omkring i en dimma av kärlek och sömnbrist och så kommer det säkert att vara ett litet tag framöver.
måndag 13 maj 2013
Det har börjat..
Idag när jag gick på stan så hade jag en märklig känsla av att det var min sista egentid på ett tag. Jag var på en underbar gravid massage på Day Spa och drack ingefärajuice (som också sägs sätta igång det hela)
Kl 00.00 på bfdatumet gick vattnet...och nu har även värkarna börjat. Nästa gång jag skriver har vi vår lilla älskling!
Kl 00.00 på bfdatumet gick vattnet...och nu har även värkarna börjat. Nästa gång jag skriver har vi vår lilla älskling!
lördag 11 maj 2013
Actionplan och choklad
Nu när man vill att det skall komma värkar och att man skall ha ont, så mår man ju såklart bättre än någonsin! Jag sover bra om natten, (tar också oftast en tupplur på dagen) maj-vädret fortsätter att stråla men jag är ändå otroligt uttråkad. Min plan är nu alltså att boka upp mig på olika aktviteter för att överleva de kommande veckorna. På måndag blir det gravidmassage och så ska jag träffa olika vänner under hela veckan.
Idag är det 3 dagar kvar till bf, galet! Men det känns just nu som om Lillisen trivs så himla bra i magen så att han nog aldrig vill komma ut. Min kompis skrev att en finsk studie har kommit fram till att babyn vars mammor äter choklad under graviditeten blir både lyckligare och sötare :)Det had någonting att göra med endorfiner som frigörs tack vare chokladen. Detta är good news för mig som just nu har choklad som enda craving. Den jag hade packat i BB-väskan för ett tag sedan har jag redan ätit upp!
Jag ställer alltså redan mentalt in mig på att gå två veckor över tiden och bli igångsatt...Då kommer han absolut senast ut den 28 maj!
Idag är det 3 dagar kvar till bf, galet! Men det känns just nu som om Lillisen trivs så himla bra i magen så att han nog aldrig vill komma ut. Min kompis skrev att en finsk studie har kommit fram till att babyn vars mammor äter choklad under graviditeten blir både lyckligare och sötare :)Det had någonting att göra med endorfiner som frigörs tack vare chokladen. Detta är good news för mig som just nu har choklad som enda craving. Den jag hade packat i BB-väskan för ett tag sedan har jag redan ätit upp!
Jag ställer alltså redan mentalt in mig på att gå två veckor över tiden och bli igångsatt...Då kommer han absolut senast ut den 28 maj!
onsdag 8 maj 2013
Ledighet och photoshoot
Det här med att vara ledig...Kom precis på att jag aldrig i hela mitt liv kommer att vara lika ledig som jag är nu. Eventuellt som pensionär, men inte före. Även om jag blir gravid igen så kommer jag ju att ha en annat barn att ta hand om. Och det finns ingen bättre tid att vara ledig än just maj, speciellt när Stockholm bjuder på så fantastiskt maj-väder som just nu!
Såhär ser mina lyxiga dagar ut nu:
-vaknar när N stiger upp: kramas lite med honom, går på toa osv. Sedan somnar jag om:)
-vaknar vid 10-tiden, supertrött, det känns verkligen i hela kroppen just nu att det närmar sig slutet.
-12-tiden: beger mig ut på stan för att träffa någon vän, helst ute i solen.
Resten av dagen så spenderas med att laga mat, se film, gå promenader, fixa hemma osv.
Problemet är bara att detta inte känns speciellt lyxigt när man har hormoner som rusar genom ens kropp och en liten kille inom sig som man bara längtar efter att få träffa.
Idag gick jag in i vecka 40 (!) och gick på en liten photoshoot för att fota gravidmagen. De ville såklart pracka på en tusentals bilder, men jag valde ut två och gick nöjd därifrån. Visst blev den fin:)
Såhär ser mina lyxiga dagar ut nu:
-vaknar när N stiger upp: kramas lite med honom, går på toa osv. Sedan somnar jag om:)
-vaknar vid 10-tiden, supertrött, det känns verkligen i hela kroppen just nu att det närmar sig slutet.
-12-tiden: beger mig ut på stan för att träffa någon vän, helst ute i solen.
Resten av dagen så spenderas med att laga mat, se film, gå promenader, fixa hemma osv.
Problemet är bara att detta inte känns speciellt lyxigt när man har hormoner som rusar genom ens kropp och en liten kille inom sig som man bara längtar efter att få träffa.
Idag gick jag in i vecka 40 (!) och gick på en liten photoshoot för att fota gravidmagen. De ville såklart pracka på en tusentals bilder, men jag valde ut två och gick nöjd därifrån. Visst blev den fin:)
lördag 4 maj 2013
Färdknäppar...
Nu har jag kommit till det skede sär jag börjar googla sätt att snabba på förlossningen. Jag menar, babyn är färdig nu, och jag kan liksom det här med att vara gravid...Såklart kommer han ut när han öär redo men det skadar ju inte att testa lite:)
Det jag tänkt börja testa är:
-Hallonbladste
-Gå i trappor (inte överdrivet fort)
-Äta ananas och vindruvor.
Sedan finns det ju en massa andra också tex dricka ricinolja, men det låter direkt livsfarligt så det hoppar jag över. Och ligga är man inte det minsta sugen på nu, svårt att få det att funka med stora magen och så. Får se ifall dessa hjälper!
N:s föräldrar har varit här i två dagar nu och hjälpt oss med diverse grejer: tvättat fönster, oljat utemöblerna för balkongen osv. Verkligen jättesnällt och välbehövligt!
Lillisen fick också ännu mera fina kläder. Nu i helgen skall vi sätta upp barnsängen och sedan återstår det inte så mycket att göra...förutom att vänta och längta förstås :)
Det jag tänkt börja testa är:
-Hallonbladste
-Gå i trappor (inte överdrivet fort)
-Äta ananas och vindruvor.
Sedan finns det ju en massa andra också tex dricka ricinolja, men det låter direkt livsfarligt så det hoppar jag över. Och ligga är man inte det minsta sugen på nu, svårt att få det att funka med stora magen och så. Får se ifall dessa hjälper!
N:s föräldrar har varit här i två dagar nu och hjälpt oss med diverse grejer: tvättat fönster, oljat utemöblerna för balkongen osv. Verkligen jättesnällt och välbehövligt!
Lillisen fick också ännu mera fina kläder. Nu i helgen skall vi sätta upp barnsängen och sedan återstår det inte så mycket att göra...förutom att vänta och längta förstås :)
tisdag 30 april 2013
Spökvärkar
Under natten mellan fredag och lördag började jag få riktigt ont under magen. Smärtan strålade även ut i låren. Detta höll i sig under lördagen och jag började tom klocka värkar och tro att något är på gång..Men så slutade det plötsligt helt under lördagskvällen, och jag kunde sova bra nästa natt.
Usch vad är detta? Antingen vill jag att det skall börja på riktigt eller så inte alls...Men det kan ju faktiskt hända att kroppen redan håller på och "öppnar" sig lite. Annars börjar jag känna mig ganska så blä just nu, svullen lite överallt och det enda jag vill är ligga i sängen och äta choklad;)
Ikväll ska vi dock fira Valborg med att gå ut och äta och sedan gå på Dramaten, kan bli riktigt trevligt!
14 dagar kvar till bf och det är under maj-månad han kommer att komma ut:)
Usch vad är detta? Antingen vill jag att det skall börja på riktigt eller så inte alls...Men det kan ju faktiskt hända att kroppen redan håller på och "öppnar" sig lite. Annars börjar jag känna mig ganska så blä just nu, svullen lite överallt och det enda jag vill är ligga i sängen och äta choklad;)
Ikväll ska vi dock fira Valborg med att gå ut och äta och sedan gå på Dramaten, kan bli riktigt trevligt!
14 dagar kvar till bf och det är under maj-månad han kommer att komma ut:)
lördag 27 april 2013
Hormoner
Det här med graviditetshormoner är verkligen intressant. Jag har alltid varit en ganska lättsam och flexbel person, som kommer överens med de flesta. Ibland kanske lite för flexibel, jag har svårt att säga nej. Men sen jag blev gravid har jag verkligen förändrats: nu är jag ofta irriterad, rubbar inte på mina åsikter och ja, kan tom vara lite bitchig;)
Just nu sätter jag mig själv och bebisen först, tål inte alls slarv eller tex brutna löften från andra och har ett sjujäkla temperament. Speciellt på jobbet var det intressant att märka: att folk tex inte svarade på mejl i tid kunde göra mig gaaalen. Och tex igår när jag märkte att hissen plötsligt var ut funktion ställde jag mig och sparkade på den hårt, flera gånger. Vilken syn det säkert var: en höggravid tjej som står och sparkar på en hiss...
Jag ser fram emot at bli mitt "vanliga" jag igen..men tänker kanske behålla lite av detta "gravid-jävlar-anamma" som jag nu har :)
En annan positiv grej med mina hormoner är att jag är mer kär i N än aldrig förr. Visst har vi bråkat en del på sistone, kanske mest för att jag ju faktiskt varit ganska bitchig, men jag tror att det är bra att rensa luften innan bebisen kommer. Och kärleken jag nu känner till honom, mitt barns blivande pappa, är otroligt varm och stark och allt jag vill är att vara nära honom. Han känner säkert av något också för ofta vaknar jag av att han håller mig och magen hårt om natten- något som han sedan inte påstår sig minnas på morgonen;)
Igår hittade jag några bilder på honom som liten och han var så söt så jag började storgråta...hormoner, hormoner.
Just nu sätter jag mig själv och bebisen först, tål inte alls slarv eller tex brutna löften från andra och har ett sjujäkla temperament. Speciellt på jobbet var det intressant att märka: att folk tex inte svarade på mejl i tid kunde göra mig gaaalen. Och tex igår när jag märkte att hissen plötsligt var ut funktion ställde jag mig och sparkade på den hårt, flera gånger. Vilken syn det säkert var: en höggravid tjej som står och sparkar på en hiss...
Jag ser fram emot at bli mitt "vanliga" jag igen..men tänker kanske behålla lite av detta "gravid-jävlar-anamma" som jag nu har :)
En annan positiv grej med mina hormoner är att jag är mer kär i N än aldrig förr. Visst har vi bråkat en del på sistone, kanske mest för att jag ju faktiskt varit ganska bitchig, men jag tror att det är bra att rensa luften innan bebisen kommer. Och kärleken jag nu känner till honom, mitt barns blivande pappa, är otroligt varm och stark och allt jag vill är att vara nära honom. Han känner säkert av något också för ofta vaknar jag av att han håller mig och magen hårt om natten- något som han sedan inte påstår sig minnas på morgonen;)
Igår hittade jag några bilder på honom som liten och han var så söt så jag började storgråta...hormoner, hormoner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)