Valborg

Tidigare så innebar den sista april alltid fest. Picknick, skumpa, vimmel och mera fest. Både i Åbo, Uppsala och Helsingfors. Tänk så livet förändras.

Idag njuter jag av min sista dag som föräldraledig med Oliver. Vi har myst här hemma och skall nu gå på en lång promenad till Ulriksdals slott. Ikväll skall vi till några vänner som också har barn för att grilla, och middagen äter vi först när barnen somnat.

Jag gillar inte förändringar och har sörjt lite de senaste dagarna över att detta kapitlet i mitt liv är slut. Min underbara tid som mammaledig. Både Oliver och jag har sovit ovanligt mycket den senaste tiden, Oliver har sovit hela nätter och ibland även 3 timmar i sträck på dagen. Igår tog vi en eftermiddagstupplur tillsammans för ovanlighetens skull, och sov tätt tätt intill varandra i 2 timmar. Kanske han också känner att det är förändring på gång.

Det har varit helt fantastiskt att ha fått vara hemma med honom, och jag har lärt mig så otroligt mycket. Han har gått från att vara ett litet knyte till att vara en liten pojke som just nu står vid min skrivbordsstol och "snackar". Jag skall lite senare skriva om saker jag gjort under det här året som jag inte kan fatta nu i efterhand:)

Trevlig Valborg alla!

11 månader!

Nu är vår lilla kille 11 månader! Han vinkar, klappar händerna och far iväg i rasande fart med gåvagnen. Ibland står han själv några sekunder, men tror det dröjer en stund ännu innan han vågar börja gå. Oliver är en liten pratkvarn som snackar loss så fort tillfälle ges, helst med nya personer. Mest blir det "dadadada" ☺️ Han är nästan inte alls blyg och ibland blir vi förvånade över hans mod när han tex i lekrummet på Ålandsfärjan tar kontakt med mycket större barn än han själv.

Hans favoriter är diskmaskinen, tvättmaskinen, iphonen, skohyllan och vadsomhelst för låda som han kan plocka ut grejerna från. Ganska normala intressen alltså:) Hundar och lite större barn är också väldigt spännande.

O är nu 80 cm och väger ca 9,5 - fortsatt lite för lite. Men vi var hos läkaren och testade honom för diverse allergier och han var helt frisk. Läkaren sade också att han aldrig hade orkat växa så mycket om han inte fått tillräckligt med näring. Så vi tänker nu sluta stirra oss blinda på kurvan. Han fick också den finaste komplimangen hos läkaren och den tar jag åt mig som hans mamma: hon sade att han var ett mycket tryggt barn. Och det känner jag mig stolt över för det betyder att han mår bra.

Påsk 2014

Påsken var så fin och solig. Det var härligt att se min syster och vädret kunde inte ha varit bättre. Vi var först två dagar i Ingå i Finland och sedan tog vi färjan över till Åland och stugan. Både min syster och jag gick på morgondopp, kallt men väldigt uppfriskande! En kul grej som hände under lovet var att Oliver äntligen började klappa händerna: nu strålar han och klappar mest hela tiden.

Vi var på en påskbuffe på söndagen och blev så mätta så att vi hoppade över middagen samma kväll. Istället badade vi bastu, drack rosévin och bara pratade. Oliver sov så sött....tills midnatt då han plötsligt var kokhet. Stackarn hade fått feber..igen! Färjan hem till Sverige var helt fullbokad och det fanns inte ens plats att sitta ner. Vi fick sätta oss på golvet utanför tax-freen och försökte få i O lite mat. Då kräktes han ju såklart upp allt. Mindre kul. Men det är i dessa situationer som jag brukar tänka på vilket bra team jag och N är gällande O, vi samarbetar och hjälper varandra så smidigt- allt för hans bästa! Min lilla familj.

Jag var lite nere när vi kom hem igen: jobbigt med sjuka O och så var jag ledsen över att lämna min tvillingsyster. Men vädret fortsätter att visa sig från sin bästa sida och jag har bara två veckor kvar av föräldraledigheten! Så om Oliver är bättre imorgon blir det absolut ut i solen som gäller. Sedan har vi ju ett ett-års kalas att planera.

En kärleksförklaring

Förut kunde jag inte riktigt förstå hur folk orkade med sina barn. De skrek, trotsade, kladdade och verkade bara så allmänt jobbiga. Varifrån fick man orken och energin från?

Nu förstår jag precis. Den här kärleken som jag känner gentemot min son är så ofantlig och villkorslös att den är svår att sätta ord på. Hur jobbig och trotsig han än kommer att vara så kommer jag alltid att älska honom ända ut i hans lillfingernagel, och jag kommer alltid att göra allt för honom. Torka, trösta, lugna, ja: orka.

Det är otroligt men kärleken växer också med tiden. Något man trodde att redan var sprängt till maxgränsen blir faktiskt större. Jag kan inte förklara varför, kanske för att det hela tiden kommer nya saker att älska. Tex: hans stolta blick när han går med gåstolen, hans busiga skratt när han vrider sig och vägrar sätta på sig pyjamasen, hans försiktiga sätt att vinka med ena handen.

Jag funderar ibland om mina föräldrar älskade mig så här fantastiskt mycket. Och det självklara svaret är att de gjorde det. Tänk att jag inte förstått det innan.

Diverse

-Vi har blivit lite "slappare" i fråga om Sova hela natten kuren och O vaknar n ca 2-3 ggr per natt. Han har nu vant sig vid att bli "buffad" till sömns. När han då vaknar på natten så somnar han inte om utan att någon buffar honom lätt. Tydligen är det vanligt att man faller i den här fällan. Det är ju ramsan som skall ha en lugnande effekt och buffa skall man bara i nödfall. Så nu blir det en till liten minikur för oss alla.

-Jag sjöng på några vänners dop för ett par veckors sen och det var jättekul. Nu längtar hela jag efter att få uppträda mer: ge mig en scen, ge mig en mikrofon;) Saknar det verkligen. Men kanske får jag chansen på möhippan, haha.

-Bröllopsklänningen kom igår. Den.var.helt.fantastisk. Enda problemet är att den har ett långt släp som man måste göra något åt, ifall jag vill ha den hela kvällen. Men annars är den en dröm!

-Det finns nästan inget värre när ens barn matvägrar, speciellt när man vet att hen borde gå upp i vikt. Det var vår situation för några veckor sedan, när Oliver var förkyld. N och jag gjorde allt för att få honom att äta: vi sjöng, dansade, typ stod på huvudet, prövade alla typer av mat. Och då åt han bara några få tuggor. Frustationen i det! Nu äter han som tur som vanligt igen. Skall till bvc nästa vecka och hoppas verkligen att han gått upp.

-Nu när slutet på föräldraledigheten närmar sig så njuter jag på något sätt mera av dagarna. Nu skiner solen och jag och O skall vara ute hela dagen!

Slutat amma!

Nu har jag slutat amma helt. Oliver är 10,5 månad och jag ammade egentligen bara på morgonen sedan en tid tillbaka. När jag fick diagnosen bihåleinflammation och började äta penicillin såg jag det som ett bra tillfälle att sluta.  Nu gör vi istället så att jag tar upp honom när han vaknar, sjunger lite för honom osv medan N blandar till ersättningen. Sedan får han dricka den i vår säng. Det funkar utmärkt och han brukar sluka ca 2 deciliter i ett svep. Det fina är att han nu även börjat dricka välling - kanske behövde han bara vänja sig lite vid flaskan. Vi ger honom ersättning kl 6 och sedan välling eller gröt vid halv 9 tiden.

Visst känns det lite vemodigt att sluta, men samtidigt skönt på något sätt: nu har jag fått tillbaka min kropp och ingen annan påverkas av vad jag äter eller dricker. Oliver stirrar ibland lite anklagande på mig och trycker sina händer mot min bröstkorg, men annars har han tagit det bara fint.

När jag tänker tillbaka på förra sommaren så var den ett enda amningsbonanza: O åt ju varannan timme minst. Skall bli underbart att få uppleva en sommar med en liten ett-åring som springer runt istället:)

Annars är jag ännu också sjuk, är såå less på detta nu. Allt jag vill är att kunna börja träffa vänner och träna igen och kunna sluta missbruka nässpray..håll tummarna för att jag blir frisk snart!

Vårsjuk

Har inte skrivit på ett tag nu eftersom vi varit ganska så sjuka. Först Oliver och nu när han äntligen är pigg och glad igen så är det min tur. Jag har bihåleinflammation och hade så ont igår att det kändes som en förlossning. Skojar inte.

N har varit hemma nu i två dagar men skall tillbaka på jobb imorgon. Så jag hoppas att jag mår 1000 ggr bättre imorgon och att jag orkar gå med O ut i vårsolen! Får lite lite ångest när jag tänker på att min föräldraledighet är slut om en månad. Skall verkligen njuta av de här dagarna nu! Vi har börjat kunna vara i sandlådan med O nu, och han älskar att gunga. Stora killen!

Annars händer det mycket: Min kära syster har äntligen kommit hem från Mexico och vi planerar en rolig påsk ihop. Jag har äntligen beställt min bröllopsklänning, meddelar när den kommer! Mycket händer på mitt jobb nu, både bra och dåliga saker. Och så fick jag veta att mina härliga vänner från Australien kommer att komma på vårt bröllop! Så underbart!

Men nu: bli frisk.