Den här graviditeten har inte varit lätt. Med O så mådde jag lite illa om morgnarna fram till vecka 14 men åt lite åksjuketabletter och så var det bra. Tror jag spydde bara två gånger.
Denna gång började illamåendet i vecka 6- och det med besked. Jag mådde illa 24/7 tom på natten! Bara jag åt så klarade jag mig (oftast) ifrån att kräkas men så fort jag inte åt konstant så var det kört. Jag blev sjukskriven från och med vecka 8-15 på 50% pga detta, sedan jobbade jag 75%. Har spytt i bilen, på tbanan, på olika gräsmattor, på jobbet- you name it.
Men efter vecka 20 så vände det och det kändes som om livet kom tillbaka! Däremot har jag haft förstoppning, uvi, halsbränna, ont i hjärtat, svårt att andas, snuva och förstoppning typ konstant, något jag inte hade den första vändan. Men bara jag slipper må illa så är jag lycklig!
Nu är jag redan i vecka 33 så jag ser ljuset. I dagsläget är det sömnbrist som är mitt största problem, vaknar varje natt vid 4-tiden och har svårt att somna om. Det gör att det är tufft att jobba 100%. Tänkte dock göra som de gör i Finland och gå på mammaledighet ca en månad innan beräknad förlossning.Så hoppas jag att babyn kanske vill komma ut lite tidigare också, men det vet man ju aldrig JKänner dock att jag behöver tid för att landa och vila och vill inte jobba tills vattnet går.
