Spökvärkar

Under natten mellan fredag och lördag började jag få riktigt ont under magen. Smärtan strålade även ut i låren. Detta höll i sig under lördagen och jag började tom klocka värkar och tro att något är på gång..Men så slutade det plötsligt helt under lördagskvällen, och jag kunde sova bra nästa natt.

Usch vad är detta? Antingen  vill jag att det skall börja på riktigt eller så inte alls...Men det kan ju faktiskt hända att kroppen redan håller på och "öppnar" sig lite. Annars börjar jag känna mig ganska så blä just nu, svullen lite överallt och det enda jag vill är ligga i sängen och äta choklad;)

Ikväll ska vi dock fira Valborg med att gå ut och äta och sedan gå på Dramaten, kan bli riktigt trevligt!

14 dagar kvar till bf och det är under maj-månad han kommer att komma ut:)

Hormoner

Det här med graviditetshormoner är verkligen intressant. Jag har alltid varit en ganska lättsam och flexbel person, som kommer överens med de flesta. Ibland kanske lite för flexibel, jag har svårt att säga nej. Men sen jag blev gravid har jag verkligen förändrats: nu är jag ofta irriterad, rubbar inte på mina åsikter och ja, kan tom vara lite bitchig;)

Just nu sätter jag mig själv och bebisen först, tål inte alls slarv eller tex brutna löften från andra och har ett sjujäkla temperament. Speciellt på jobbet var det intressant att märka: att folk tex inte svarade på mejl i tid kunde göra mig gaaalen. Och tex igår när jag märkte att hissen plötsligt var ut funktion ställde jag mig och sparkade på den hårt, flera gånger. Vilken syn det säkert var: en höggravid tjej som står och sparkar på en hiss...

Jag ser fram emot at bli mitt "vanliga" jag igen..men tänker kanske behålla lite av detta "gravid-jävlar-anamma" som jag nu har :)

En annan positiv grej med mina hormoner är att jag är mer kär i N än aldrig förr. Visst har vi bråkat en del på sistone, kanske mest för att jag ju faktiskt varit ganska bitchig, men jag tror att det är bra att rensa luften innan bebisen kommer. Och kärleken jag nu känner till honom, mitt barns blivande pappa, är otroligt varm och stark och allt jag vill är att vara nära honom. Han känner säkert av något också för ofta vaknar jag av att han håller mig och magen hårt om natten- något som han sedan inte påstår sig minnas på morgonen;)

Igår hittade jag några bilder på honom som liten och han var så söt så jag började storgråta...hormoner, hormoner.

Skrämselskott

Usch igår var en skrämmande dag. Lillisen hörde knappt av sig på hela dagen, och på kvällen fick jag nog. Jag ringde in till Förlossningen och de tyckte att jag skulle komma in på en koll. N var borta så jag tog t-banan in. Väl framme spändes jag fast vid en CTG-maskin som registrerade bebis hjärtslag samt mina egna sammandragningar. Som tur var allting bra med Lillisen! Jag var bara lättad, hellre kollar men en gång för mycket än en gång för lite.

Där låg jag i en halvtimme och sedan måste jag vänta i ytterligare 45 min på att en läkare skulle komma och kolla ifall jag hade tillräckligt med fostervatten. Allt såg bra ut.
Mitt blodtryck var bra, men det finns risk för att jag har urinvägsinfektion - vilket skulle förklara en hel del. Får svar idag eller imorgon.  Är lite ledsen på min barnmorska som inte kollat mitt urin på flera veckor..det är väl hennes uppgift eller hur!? Tänker ta upp det med henne nästa vecka när jag skall dit igen.

Idag bökar Lillisen på som aldrig förr-såklart! Fick lite nya tankar av att ha legat själv i ett rum på förlossningen så länge igår: det är heelt okej ifall han ännu väntar någon vecka med att komma ut :)

Nu ska jag och magen ut på stan!

Vecka 38

Idag går jag in i vecka 38. Nu är bebisen fullgången och kan alltså komma närsomhelst. Jag trodde redan det var dags i måndags när jag fick en massa sammandragningar och även väldigt ont under magen. Men det kan ha berott på att jag hade en aktiv helg, med bla ett besök till Åland: sammandragningar är ju också ett sätt för kroppen att säga till att vila behövs!

Lillisen var väldigt väldigt aktiv igår kväll och han måste ha kommit åt någon speciell punkt i magen, för plötsligt så var jag tvungen att springa på toan och kräkas. Mindre kul :( Illamående blev dock bättre efter en stund.

Vi var också på besök hos bm igår och fick beskedet om att han nu är helt fixerad! Så fick vi en liten rundtur på Danderyds förslossning. Det var intressant att se rummen och jag fick även öva på att andas i en lustgasmask. Nu kan jag bättre visualisera det som jag har framför mig..och ställa in mig mentalt på det.

Jag hoppas ju såklart att Lillisen inte väntar alltför länge med att komma ut, de här sista veckorna kan bli låånga..Men jag ska försöka göra det bästa av dem: vila,vila,vila, äta kolhydrater, andas, förbereda hemmet osv.

Tvätt och bråk

Nu har jag tvättat alla Lillisens mini-kläder. Det är ändå verkligen svårt att föreställa sig att en liten mini-människa snart kommer att ha dem på sig! Ska även börja packa BB-väskan idag. Annars mår jag helt okej, men är fasligt trött. Känns som om jag vill sova i 1000 år och aldrig vakna. Säkert järnbristen som spökar.

Bråkade med N igår natt. Vi börjar båda säkert bli nervösa. Han tycker att jag gör så lite här hemma. Jag har varit sjukskriven (hemma) i exakt 3,5 dagar nu, är trött och stor och jag undrar över vad allt det är han vill att jag skall åsdtadkomma. Tyvärr orkar jag inte uträtta några mirakel just nu, prioriterar vila och att babyn i magen mår bra. Han bad om ursäkt senare, men han lyckades verkligen köra ner mig totalt i botten.

Mitt humör går upp och ner nu, gråter en del också. Detta är tydligen fullt normalt, speciellt i graviditetens slutskede. Men ibland undrar jag om babyn kan känna att jag är ledsen, hoppas inte alltför mycket iallafall.

Tänker även mycket på mamma och pappa, mina föräldrar som jag förlorat 2009 och 2011. De skulle varit så fantastiskt glada över att bli morföräldrar, de längtade så! Jag saknar dem varje dag, speciellt nu, när jag känner mig sårbar och lite rädd. Men nånstans vet de väl ändå om detta lilla mirakel som är på väg till oss.

Tänker ha en bild av dem med mig till förlossningen har jag bestämt.

Graviditetstankar

Nu är jag sjukskriven till 100%. Tror att läkaren såg på mig hur stressad jag var och eftersom bebisen gärna skall hålla sig inne ännu någon vecka så tyckte han att jag skulle sluta jobba. Det känns konstigt, plötsligt har jag all denna tid! Men jag prioriterar vila just nu, vill ju att Lillisen skall må bra.

Andra tankar just nu:
*vad är det här illamåendet som kommer om kvällarna?
*läser horror förlossningsberättelser på nätet och börjar bli ganska så nervös. Måste. Sluta. Läsa.
*hae lite dåligt samvete för att jag "lämnar de andra i sticket" på jobbet. Totalt onödigt!
*saknar att ha en midja men vet att jag kommer att sakna magen när den är borta.

Känns som om det ännu är mycket att göra: packa BB väskan, tvätta babykläder, göra i ordning sängen, köpa bärsele osv..

Men vi har ju, kanske, ännu lite tid på oss :)

Snart vecka 36

Helt galet att jag snart går in i vecka 36! Nu känns det som att magen sjunkit något, kanske är det Lillisen som börjat fixera sig? Skall till bm på tisdag så får höra då.

Jag börjar nu mer och mer tänka på förlossningen. Nu på torsdag skall vi på en kurs på Danderyd som jag hoppas är bra. Min kompis fick ganska nyligen barn i vecka 36 så egentligen är det ju inte så långt borta nu! Men jag hoppas han vill hållas inne till maj iallafall. Vill hinna sluta jobba, varva ner, och bara koncentrera mig på vad som komma skall.

Min kille verkar inte förstå att det snart kan vara dags. Medan jag vill ta in babysängen, bädda den och ställa allt i ordning så tycker han att det inte är så bråttom..Men det är just det, man vet ju aldrig! Och jag har ju en känsla av att jag inte kommer att gå över tiden iallafall.

Tror även att jag kommer att sakna magen när den är borta. Även om jag känner mig otymplig och inte kan gå långa sträckor så har jag inga andra besvär. Och det är ju så mysigt att känna hur den lilla "fixar" där inne., som min kille brukar säga.

Men när magen är borta har man väl en hel del annat att tänka på antar jag :)