Nu har jag tvättat alla Lillisens mini-kläder. Det är ändå verkligen svårt att föreställa sig att en liten mini-människa snart kommer att ha dem på sig! Ska även börja packa BB-väskan idag. Annars mår jag helt okej, men är fasligt trött. Känns som om jag vill sova i 1000 år och aldrig vakna. Säkert järnbristen som spökar.
Bråkade med N igår natt. Vi börjar båda säkert bli nervösa. Han tycker att jag gör så lite här hemma. Jag har varit sjukskriven (hemma) i exakt 3,5 dagar nu, är trött och stor och jag undrar över vad allt det är han vill att jag skall åsdtadkomma. Tyvärr orkar jag inte uträtta några mirakel just nu, prioriterar vila och att babyn i magen mår bra. Han bad om ursäkt senare, men han lyckades verkligen köra ner mig totalt i botten.
Mitt humör går upp och ner nu, gråter en del också. Detta är tydligen fullt normalt, speciellt i graviditetens slutskede. Men ibland undrar jag om babyn kan känna att jag är ledsen, hoppas inte alltför mycket iallafall.
Tänker även mycket på mamma och pappa, mina föräldrar som jag förlorat 2009 och 2011. De skulle varit så fantastiskt glada över att bli morföräldrar, de längtade så! Jag saknar dem varje dag, speciellt nu, när jag känner mig sårbar och lite rädd. Men nånstans vet de väl ändå om detta lilla mirakel som är på väg till oss.
Tänker ha en bild av dem med mig till förlossningen har jag bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar