Det här med graviditetshormoner är verkligen intressant. Jag har alltid varit en ganska lättsam och flexbel person, som kommer överens med de flesta. Ibland kanske lite för flexibel, jag har svårt att säga nej. Men sen jag blev gravid har jag verkligen förändrats: nu är jag ofta irriterad, rubbar inte på mina åsikter och ja, kan tom vara lite bitchig;)
Just nu sätter jag mig själv och bebisen först, tål inte alls slarv eller tex brutna löften från andra och har ett sjujäkla temperament. Speciellt på jobbet var det intressant att märka: att folk tex inte svarade på mejl i tid kunde göra mig gaaalen. Och tex igår när jag märkte att hissen plötsligt var ut funktion ställde jag mig och sparkade på den hårt, flera gånger. Vilken syn det säkert var: en höggravid tjej som står och sparkar på en hiss...
Jag ser fram emot at bli mitt "vanliga" jag igen..men tänker kanske behålla lite av detta "gravid-jävlar-anamma" som jag nu har :)
En annan positiv grej med mina hormoner är att jag är mer kär i N än aldrig förr. Visst har vi bråkat en del på sistone, kanske mest för att jag ju faktiskt varit ganska bitchig, men jag tror att det är bra att rensa luften innan bebisen kommer. Och kärleken jag nu känner till honom, mitt barns blivande pappa, är otroligt varm och stark och allt jag vill är att vara nära honom. Han känner säkert av något också för ofta vaknar jag av att han håller mig och magen hårt om natten- något som han sedan inte påstår sig minnas på morgonen;)
Igår hittade jag några bilder på honom som liten och han var så söt så jag började storgråta...hormoner, hormoner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar