torsdag 29 augusti 2013

Tankar just nu

-glömde berätta hur den perfekta dagen på sjön avslutades: i en badtunna under stjärnhimlen. Månen bildade en glimrande stig i vattnet och augustinatten var varm. Oliver sov (vi hade babyvakt of course) och Håkan Hellström sjöng: "Du kanske aldrig når det du vill nå. Men du når mig." Det.Var.Perfekt.

-den här veckan har jag badat två gånger här i Bergshamra; en gång hoppade jag i från bryggan i bara underkläderna, allt för att suga ut det sista av sommaren. Idag regnade det och jag är så rädd att sommaren nu tar slut. Ge mig en dag till!

-igår grälade jag och N. Om ett youghurtpaket. Det är det sömnbristen gör med en, man är så trött så att man inte tänker rationellt. Sedan blir man irriterad när den andra påpekar ens misstag och grälet är igång. Han låste till och med ut mig innan vi blev kompisar igen. Moget, jag vet. Jag har ändå gjort en poäng av att inte gräla när Oliver hör och han sov sig igenom dramat, som tur.

-en del av mig har nu accepterat hur "bunden" jag kommer att vara medan jag ammar. Jag tänker på att det är bara dessa månader och att jag skall passa på att njuta av min underbara kille som bara kommer att vara såhär liten precis nu. Just nu vänder han på sig själv och mitt hjärta spricker av stolthet.


tisdag 27 augusti 2013

Bebisar och sol

Det är fantastiska sensommardagar vi har i år. September lurar runt hörnet och ändå är havsvattnet över 20 grader och sommaren ligger kvar i luften.

Sedan Oliver kom i maj så har det mestadels varit underbart väder och många påpekar att jag har tajmat det perfekt: bebis+härlig sommar. Och visst har det varit skönt att slippa fundera på om han är tillräckligt varm eller oroa sig för rs virus hit och dit.. Men helt ultimat är det inte att ha en liten bebis under sommarmånaderna, speciellt inte för en soldyrkare som jag.

Man måste hela tiden hålla bebisen i skuggan och får inte ännu sätta solkräm på dem. Det här är problematiskt speciellt om man åker mycket båt som vi ju gör. Jag är absolut inte en sådan cool mamma som tar bebisen under ena armen och drar till beachen, utan de stunder som jag kunnat sola är när Oliver somnat i vagnen eller någon annan vaktat honom. Det kräver planering och när den är klar har solen oftast gått i moln;) När vi åkt öppen båt så har jag hela tiden spänt mig och oroat mig för att han får för mycket sol (trots solhatt och täckta armar och ben) så jag har lite börjat undvika de situationerna. Och om jag har sådan tur att han somnat i vagnen och jag hittat en plats med både sol och skugga att slå mig ner en stund på, så brukar han ju oftast vakna såklart. Nej en lite annorlunda sommar har det varit och jag har inte kunnat njuta av sol, vind och vatten så som jag är van vid.

Förra lördagen fick jag dock en av de där underbara sommardagarna som jag längtat så efter. Vi åkte ut med nya båten som var helt perfekt för Oliver eftersom den är täckt och inte öppen. Han låg snällt på en madrass i fören medan vi andra njöt uppe på däck:  badade, lyssnade på bra musik och drack lite skumpa. Det var en helt perfekt sommardag och jag kommer att leva länge på den!

Nästa sommar kommer ju att se helt annorlunda med en liten kille som antagligen springer omkring. Då kommer han iallafall vara täckt av solkräm :)




onsdag 21 augusti 2013

Ljuvliga morgnar, lugna dagar


Jag kan verkligen säga att mina morgnar är ljuvliga just nu. Jag vaknar bredvid en liten krabat som spricker upp i ett stor leende när han ser mig. Pappa N byter på honom och så äter han lite, vi kramas och så gör jag mitt bästa för att få honom att somna om (själv är jag helt slut eftersom han nu har en period där han vill äta ca varannan timme på natten).Det gör han oftast och så vaknar vi igen någon timme senare. Nu leker vi lite, sjunger, pratar, byter blöja, han äter och så kramas vi. Och så somnar vi kanske om igen. Leker lite till. Så där kan det hålla på tills vi verkligen måste måste gå upp. Jag brukar tänka att jag laddar honom full med kärlek så att det räcker hela dagen.

Och vi har verkligen turen att ha fått en verkligt harmonisk lillkille. Nu när min mammagrupp börjat igen och jag träffat en hel massa andra babysar så inser jag det mer och mer. Jag får nästan dåligt samvete när de andra mammorna har en vilt skrikande bebis och Oliver bara chillar antingen i vagnen el famnen. Han älskar att vara ute på nya spännande ställen och träffa nya människor, som tur!

Även mina dagar är lugna och fina. Jag brukar boka upp en kompis per dag och det mår jag bra av, samtidigt som det är härligt att få kvalitetstid med vänner om än bara över en lunch. Även om det ibland är frestande att bara stanna hemma, mår jag inte bra av det, jag behöver program. Idag kommer tex en kompis hit för att bada, det gäller verkligen att ta vara på dessa sista sensommardagar.

Och innan någon nu får för sig att vi har en perfekt bebis, kom ihåg: Han sover inte bra på nätterna!!

lördag 17 augusti 2013

Sturehof och livskris

Igår gjorde Oliver sin Sturehof premiär. Det gick bra och han minglade glatt bland stekarna - ända tills de vita byxorna han bar plötsligt blev bruna. Då var han inte lika cool längre;)

Jag är själv hela helgen och såklart väljer Oliver att få sin livskris då. Igår efter den dag på stan då jag träffat några vänner från Finland, bla då på Sturehof, så märkte jag att han försökte vända på sig varje gång han låg ner. Det beövdes bara en liten puff från mig så hade han vänt sig från rygg till mage. Dock blev han oerhört frustrerad när han inte fixade det själv och jag vet inte om det var därför eller om han var övertrött men han började yla som en stucken gris där vid kl 19 och slutade inte..Han ville inte sova inte äta ingenting.

Till slut virade jag in honom i en filt och bar på honom tills han somnade. När han sedan vaknade ville han äta igen och var som vanligt. Det jag lärde mig av detta vara att det är viktigt att jag ser till att han sover också i längre sjoker under dagen- nu sov han max en timme åt gången och det är tydligen för lite.

Vi hade även en incident i torsdags när han vägrade äta och bara skrek - detta var för att jag hade använt duschgel efter träningen. Det är redan andra gången som detta händer: när han känner att brösten doftar av något annat är just mig så vägrar han äta. Så nu kommer jag inte att gå runt och diorekt dofta nyutsprungen ros de kommande månaderna haha. The things you learn..

Imorgon kommer som tur N hem igen- det hade gått bra att transportera båten från södra Finland till Åland. Skall bli kul att se den nästa helg!

torsdag 15 augusti 2013

vaccination +dagens program

Vaccinationen gick ganska så bra igår. Oliver skrek till när han fick sprutorna, en i varje lår och jag var tvungen att titta bort. Men efteråt var han ganska så lugn och åt glatt. På kvällen hade jag tänkt tvätta men de planerna fick jag snabbt glömma. När jag skulle sätta in honom i babybjörnen började han skrika och sedan skrek han hela kvällen- förutom när han fick vara i min famn. Så jag fick lugnt sitta med honom i soffan istället. På natten var han ganska orolig och fick lite feber. Men idag är han som vanligt igen, lugn och glad! Nu är det två månader tills nästa spruta.

Idag har vi hunnit med en tur på stan, köpte bär på Hötorget (så jobbigt att man måste pruta..) och så träffade jag en kompis för picknick i Humlegården. Och fick veta att hon är gravid, hurraa! Nu börjar verkligen babyboomen bland mina vänner!

Det går bra att vara med Oliver på stan- bara han får mat med jämna mellanrum. Det är ju toppen att amma på en picknick filt och lite i skymundan på cafeér funkar bra. Men det bästa är ändå familjerummet på Åhlens, där man kan amma helt ifred, så idag gjorde jag även en avstickare dit.
Det sämsta är att jag är livrädd för rulltrappor- så jag åker hiss. Hissarna i tbanan är sjuukt långsamma och dessutom luktar de illa..Ofta är det också en kö av andra barnvagnar till dem. Men vad gör man inte för att känna sig säker.

N kommer att vara borta hela helgen (det skall köpas båt i Finland..) så han får ta Oliver ikväll. Jag hade tänkt bege mig ut på en springtur-min kropp bara skriker efter motion. Ska bli så skönt!

måndag 12 augusti 2013

3 månader!

Nu på onsdag fyller vår kära lillis 3 månader. Det skall vi "fira" med att ge honom två vaccinationssprutor..Jag bävar verkligen för detta eftersom jag hört horrorhistorier om bebisar som grät i flera dygn efteråt. Men jag hoppas och tror att det skall gå bra, det blir säkert värst för mig..berättar sedan hur det gick.

Nu är vår lilla kille inte så liten längre. Han väger över 6 kilo, har börjat skratta lite och är mer och mer vaken. Han har börjat sträcka sig efter leksakerna i babygymmet och kan även greppa dem. Han har starka ben och nacke och älskar att "stå". Han är en glad kille men med en bestämd vilja. Han "pratar" mer och mer och har även börjat "ropa" efter en om man inte är i rummet. Oliver gillar när jag sjunger för honom och låter handen gå "imsevimse" steg över hans mage, då blir han alldeles till sig :) Han brukar sova en längre stund på eftermiddagen och idag prövade jag att lägga honom i sin spjälsäng istället för att låta honom somna i vagnen. Success! Han var vaken när jag lade honom men somnade själv och sover nu som en prins..får dock se hur länge.

Nu är semestern slut för Ns del så vi är tillbaka i vardagen. Det har varit härligt att vara på Åland och Finland men det är även skönt med vardagen i Stockholm igen. Dessutom har vi ännu många helger kvar på Åland innan säsongen är slut.

Den senaste helgen var så fin, vi åkte båt över glittrande hav, badade badtunna och på kvällen var himlen alldeles rosa och det åerspeglades i havet. Det finns inget jag älskar så mycket som skärgård och jag är glad över att Oliver kommer att kunna ha många fina somrar på Åland i framtiden.Han börjar redan bli sjövan trots att han inte är ett större fan av sin flytväst:)

onsdag 7 augusti 2013

Att förlora någon

Såg att bloggaren Linn Herbertssons mamma gått bort i cancer. Det mest hjärtskärande är hennes inlägg före, de är så fulla av hopp. Hon vill så gärna tro att hennes mamma kommer att klara sig, trots att hon vet att cancern spridit sig. Det är det jävligaste med cancersjukdomen, man vet inte utkomsten så man slutar aldrig hoppas. Trots att det är ganska kört. Jag har varit med om precis samma sak som Linn.

Min mamma fick veta 2007 att bröstcancern spridit sig till levern. Hon fick flera behandlingar efter det och vi slutade aldrig hoppas. Hon blev bättre emellan, var pigg och glad, jobbade och jag trodde inte att hon skulle dö, att hon kunde dö. Jag skulle åka iväg som guide i maj 2009 och hon körde mig till flygplatsen. Hon hade precis fått veta att cancern inte spritt sig till hjärnan och hade börjat planera sin 60 års dag som var tre år bort. Jag kände mig ganska så trygg när jag flög iväg.

Bara någon vecka senare ringde pappa och sade: Kära barn, du måste komma hem, din mamma har inte lång tid kvar. Och jag satt vid hennes sida när hon gick bort efter någon vecka.

När pappa fick höra att hans cancer, som började i tjocktarmen, spritt sig till levern hade han hopp kvar. Det hade vi alla och jag tänkte: vi kan inte förlora honom också. Men det blev värre och värre och mars 2011 åkte han och jag på en sista resa till Thailand. Inte ens då var mitt hopp dött, trots att jag såg hur dåligt han mådde. Efter resan åkte jag tillbaka till Stockholm och min syster ringde bara efter någon dag: Kära syster, du måste komma hem, nu har pappa inte lång tid kvar. Och jag satt vid hans sida när han gick bort, bara någon timme efter att jag landat. Han hann säga att han älskade mig innan han somnade in.

All styrka till Linn, jag vet hur jävligt det är. Men det gäller att inte förneka sorgen utan ta emot den och gråta och sörja allt vad man förmår. Till sist kommer man igenom det.

tisdag 6 augusti 2013

Dopet

Dopet blev så fint. Vit kyrka. Solsken. Oliver i rufsigt hår och dopklänning med blå rosett.Jag i blå klänning. Nära och kära som tagit sig till Åland för vår skull. Jag sjöng ´Det vackraste' och det gick bra. Emma och Marcus blev gudföräldrar och Oliver somnade mitt i en psalm.

Dopkaffet var vid en båtklubb vid havet, ganska så enkelt men vi hade fixat goda smörgårtårtor och jordgubbstårtor. Han fick fina presenter, bla en dopsked i silver.

Efteråt hade vi middag i stugan för mina släktingar eftersom det var första gången de träffade Niklas familj. Det gick bra och det var en underbar sommarkväll. Och efteråt var jag helt slut :)

Nu ha två veckor gått av N:s semester och vi har en vecka kvar. Vi har paddlat, grillat, oljat altan, snickrat, åkt kneeboard, bastat, åkt båt, sett Oskar Linnroos på Rockoff, tagit en tur till Finland där vi varit i mammas&pappas, numera min och mina syskons villa, och framförallt förberett dopet under dessa två veckor. Och Oliver har fått hänga med sin två månader äldre kusin Isac.

Nu är vi en sväng i Stockholm och mellanlandar innan vi åker till Åland igen. Det blev ganska så intensivt på stugan på Åland när heeela Niklas familj var där samtidigt så det blir skönt att åka dit nu när det är lite mindre folk! Men samtidigt fick jag väldigt mycket avlastning, så jag ska inte klaga, det fanns hela tiden en famn som ville hålla Oliver :)