Jag och Oliver åkte iväg till Finland för en vecka. Jag packade vagnen full, spände fast Babysittern vid sidan av den ( ok N gjorde det), satte Oliver i Babybjörnen på magen och tog färjan över.
Vi bodde hos min tvillingsyster och hennes kille och spenderade helgen i mina föräldrars hus, som vi ännu har kvar. På en vecka hann vi träffa en hel massa vänner och släktingar, besöka min pappas (Olivers morfars) tidigare jobb, besöka mitt jobbs Finlands-kontor och även sova över hos gudmor och gudfar (som blivit ett slags extra morfar och mormor för O eftersom hans egna inte finns kvar). Jag räknade ut att vi träffade uppåt 40 (!) pers så det var verkligen full rulle.
Det var härligt att vara med min syster som jag saknat så och kul att vara en lite längre period i Finland. Det kändes också på något vis viktigt att visa Oliver en del ställen, som vårt tidigare lantställe, som är så fulla av minnen för mig. Men Oliver sov inte bra på nätterna (han ville äta konstant) så nä veckan gått var jag ganska så trött.
Så det var härligt att komma hem till Stockholm igen. Solen sken, gatorna doftade kanelbullar och N hade städat lägenheten och bytt lakan. Och jag hade verkligen saknat hans varma famn. Oliver såg mest lite förvirrad ut när han träffade sin pappa igen, hehe.
Och jag är stolt över att vi fixade resan så fint själva, lilla charmören O och jag.
Men stunden då han fick en "kvälls skrik-attack" och vi var instängda i den lilla hytten (barnvagnen spärrade utgången) var inte så upplyftande, kan jag nu i efterhand säga;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar