Lyx utan barn?

När jag träffade mina vänner igår kväll som båda har barn så talade om ifall man borde ha dåligt samvete eftersom man ser på tiden ifrån sina barn som "lyxtid". Egentligen är det ju tiden man får tillbringa med sina underbara barn som skall vara lyxen. Men jag har inte dåligt samvete pga följande:

Jag är med min son 99% av tiden och ger honom så mycket kärlek och stöd som jag bara förmår. Och för att jag skall orka med detta, behöver jag ibland ladda batterierna och vara själv, det mår både han och jag bra av. Såsom jag ser på saken blir jag en bättre mamma av att vara ifrån honom korta stunder eftersom jag då får chansen att sakna honom!

Om jag konstant skulle vara ifrån honom när han är så här liten skulle det vara en annan sak, men någon timme här och var är bara bra.

Kvällen igår då? Jo jag hann äta upp maten och vara ute 1,5 timme innan N ringde med en skrikande Oliver i bakgrunden. Jag slängde mig på tunnelbanan men när jag kom hem så hade han somnat sött i sin säng......Typiskt.