Sorg

En dag förra veckan när jag gick längs Brunnsviken såg jag att en dam gick emot mig. Hon hade blont hår, svängig gångstil och såg precis ut som...mamma! Genast sköljde sorgen över mig och jag ville bara springa fram och krama henne. Känna hennes värme, hennes doft. se hennes glada leende. Allt ännu så färskt i minnet för mig, kanske det alltid kommer att finnas där. Hon kom närmare och då såg jag ju att liknelsen försvann, det här var någon helt annan.

Och tårarna bröt fram i mina ögon för jag vill att hon ska finnas, jag vill att hon ska komma, jag vill att hon ska se Oliver, lära känna honom, hjälpa mig med honom..min underbara underbaraste mamma.

Fick en fin dikt av min kusin som tröstar en smula


Det vi saknar
mister vi aldrig
Den vi älskat
saknar vi alltid
Vi mister aldrig
den vi älskat

Den vi älskat
älskar vi alltid

Claes Andersson