Idag, igår saknar, saknade jag min mamma så. Jag minns hennes doft så väl, jag känner hennes värme. Min mamma var en forna Miss Finland och alltid så vacker, så strålande. Hon strålade även när hon tappade sitt hår och sina ögonfransar.
Jag hittar ett gammalt oanvänt twitterkonto där jag twittrat dagarna runt hennes död. Inget om henne. Jag låter så bitter, så kall och hård. Och det var jag ju, blev sådan för att klara av det. 26 år och ändå så liten.
Jag har utvecklat något enormt sedan dess. Men den stunden lever kvar i mitt minne och känns som igår. Jag satt på mammas högra sida, min syster på hennes vänstra. Minns att Pinks sång "Please don't leave me" snurrade i min skalle. Jag satte mitt ansikte mot hennes ansikte och viskade att jag älskade henne. Please don't leave me.
Och ändå gjorde hon det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar