Igår var det farsdag. N fick choklad och en tröja i present och så gick vi på babysim. Nu var det dags för Oliver att dyka! Först hällde vi vatten över honom med en hink ett par gånger så att han vande sig och sedan fick han dyka under vattnet. Det gick strålande och han skrattade efteråt. Andra bebisar gnällde och grät men inte Oliver, man kan nästan säga att han var bäst i klassen;)
Annars är farsdag lite av en sorgens dag för mig, jag saknar ju pappa så mycket och jag kan ärligt säga att jag är avundsjuk på alla som har kvar sin pappa. De som dessutom har både barn och en pappa, hur fick de bli så lyckliga, ha en sådan tur? Så tänker jag i mina mörkaste stunder. Men samtidigt, vad vet jag om deras liv, om deras spöken? Ingen har ett perfekt liv, så är det bara och avundsjuka tjänar inget till.
På kvällen såg jag Så mycket bättre i repris och det var Ken Rings dag. Ja jag kan säga att jag grät som ett barn både till "Mamma" och "Själen av en vän". Han har också förlorat mycket i livet. Och skrivit så fint om det.
Ikväll skall jag lyssna på Jussi Björling, min pappas favorit, och tända ett ljus för honom.
Fan vad jag saknar honom och mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar