Varannan vecka

Jag blir lite ledsen när jag läser i DN idag att kvinnor med barn sjukskriver sig långt mer än männen. Detta beror på att det ännu är kvinnorna som tar mest ansvar över hemmet och barnen och att det lätt blir för mycket med jobbet lagt på detta. Så är det naturligtvis inte i alla hem men i många. Tänk att vårt samhälle ännu också är så förlegat

Ännu sorgligare blir det när man läser intervjuerna som gjorts. Mannen A.K påstår att det är relativt jämlikt hemma hos honom men att sonen är "mammig"."Mamman och barnet knyter ju tidigt an till varandra och det hänger sedan kvar. Det är på gott och ont som mammor på det viset får en större roll än papporna" säger han.
Detta är ju bullshit. Sant är att mammorna i och med amningen får ett naturligare band till barnet och därför krävs det större engagemang av papporna till att knyta an. Men det finns pappiga barn precis som mammiga och det som A.K säger låter bara som en dålig ursäkt till att ta mindre ansvar. Spendera mera tid med ditt barn så får du se hur din roll växer!

Kvinnan K.V-Fgick in i väggen när barnet var 2,5 år eftersom hon kände sig pressad från alla håll och kanter. Sedan tog relationen slut och då kom jämställdheten. I och med att hon nu har barnet varannan vecka är hon" friskare och gladare" i och med att hon slipper ha 100% ansvar dygnet runt.
Såhär skall det inte behöva vara. Att ha barnen varannan vecka är ju en jävla tragedi. Att missa hälften av alla födelsedagar och jular, att inte få se barnen utvecklas och växa upp, att behöva sakna hela tiden och att inte kunna finnas där för dem hela tiden är ju så otroligt sorgligt. Och om folk ser detta som något positivt har ju något gått ordentligt snett med detta samhälle.

Ingen vet hur framtiden ser ut och kanske jag själv kommer att vara där en dag. Men aldrig att jag skulle se detta att få spendera mindre tid med mitt barn som något positivt, som K.V-F och hennes kompisgäng. Aldrig.