Min pappa spelade gitarr och min mamma sjöng. De hade ett par "bravurnummer" som de ofta spelade. En sång som min pappa älskade var Fred Åkerstams "Jag ger dig min morgon".
Jag trodde alltid att det var en kärlekssång: att den är skriven till hans älskade. Idag började jag sjunga på den när jag som vanligt satt i soffan med Oliver och jag tänkte att man kanske kunde sjunga den på hans dop. Jag googlade orden och fick då också upp att Fred faktiskt skrivit den till sin dotter Cajsa-Stina. Då började jag gråta en smula.
Dels för att jag faktiskt känner så: just nu ger jag Oliver min morgon, jag ger honom hela min dag. Dels för att jag saknar saknar saknar min pappa och för att mina föräldrar inte kommer att kunna sjunga den på Olivers dop.
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig.
Men du, jag ger dig min morgon,
jag ger dig min dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar