Om amning

När jag var gravid tog jag det absolut inte för givet att jag skulle kunna amma. Jag ville det, men tänkte att går det så går det. Nu hade jag sådan tur att det gick riktigt bra. Oliver sög duktigt redan någon minut efter att han hade fötts och fick aldrig en stor viktnedgång som många babyn får de första dygnen. Jag tyckte inte heller at det gjorde ont, kittlade kanske lite men jag fick aldrig såriga bröstvårtor som är så vanligt den första tiden. N skämtade om att jag hade nipples of steel :) Det svåra var att hitta de rätta positionerna, speciellt för liggamning. Här var sköterskorna på bb-hotellet guld värda: de hjälpte oss dag och natt med att hitta ett sätt som funkade både för mig och lill-killen.

Oliver ville äta ofta ofta de första månaderna, ibland så mycket som varje timme. Men han åt snabbt och vi ammade sällan mera än 15 min isträck. Jag körde bara ett bröst i gången, eftersom han ändå skulle äta snart igen. Jag kollade inte så mycket på klockan utan han fick amma fritt. Det här gjorde att jag blev otroligt bunden i början, vilket ju både var mysigt och lite klaustrofobiskt. Men så lärde jag mig hur jag skulle pumpa ut bröstmjölk och då fick även jag lite frihet. Pumpen var inte min bästa vän precis, och ibland var det väldigt trögt att pumpa ut (säkert för att jag var stressad) men jag lärde mig snart hur jag skulle bära min åt för att åtminstone få 80 cl per gång.När vi hade barnvakt i början (N:s föräldrar) såg jag alltid till att det fanns ett överskott av bröstmjölk, hellre för mycket än för lite.

Och det var så skönt att den mest aktiva amningsperioden föll sig under sommaren. Jag kunde amma ute (en gång satte jag mig bara i skogen) och behövde inte oroa mig för mjölkstockning eller att O skulle frysa. Det jag däremot saknade var att kunna använda klänning på sommaren. Nästa sommar, då!:)

Den första tiden brydde jag mig inte alls om vem som såg mina bröst eller var jag ammade, allt som betydde något var att O skulle få mat. Sedan blev jag lite mera "blyg" och gick gärna undan till någon avskild plats och ammade. Tills han var fyra månader levde han endast på min bröstmjölk. Sedan började han med smakportioner och lite gröt.

Nu äter han duktigt "riktig" mat och jag ammar väldigt lite under dagen. Nätterna däremot...Oftast vill han  bara snutta med han äter ca 4 ggr per natt nu. Lägg på kväll och morgon till det så kan man säga att jag ännu ammar ganska mycket. Oliver blir sju månader imorgon och jag vet inte riktigt än när jag kommer att sluta helt. I min mammagrupp är det en del som slutat eftersom deras bebisar helt enkelt tappat intresset för bröstet, eller att de själva märker att de inte har mycket mjölk kvar. Oliver har inte direkt tappat intresset om  man säger så (om natten verkar det vara hans livlina i en värld fylld av kaos) och jag har ännu också rikligt med mjölk. Så därför ser jag ingen vinst med att ha bråttom att sluta, det är ju bra för honom. Men min kropp märker av att jag slutat helamma och jag fick tillbaka min mens förra veckan.

En del av mig vill sluta amma för att verkligen "få tillbaka" min kropp igen medan en annan del av mig tycker att det är hur mysigt som helst och har ångest över att behöva sluta. Men vi måste verkligen få bukt med nattamningarna. Jag börjar jobba igen när han är ett och då vill jag inte mera amma. Tror jag sätter gränsen där vid nio, tio månader- får helt enkelt se hur det känns för oss båda!