Mamma, jag saknar dig så

Idag, igår saknar, saknade jag min mamma så. Jag minns hennes doft så väl, jag känner hennes värme. Min mamma var en forna Miss Finland och alltid så vacker, så strålande. Hon strålade även när hon tappade sitt hår och sina ögonfransar.

Jag hittar ett gammalt oanvänt twitterkonto där jag twittrat dagarna runt hennes död. Inget om henne. Jag låter så bitter, så kall och hård.  Och det var jag ju, blev sådan för att klara av det. 26 år och ändå så liten.

Jag har utvecklat något enormt sedan dess. Men den stunden lever kvar i mitt minne och känns som igår. Jag satt på mammas högra sida, min syster på hennes vänstra. Minns att Pinks sång "Please don't leave me" snurrade i min skalle. Jag satte mitt ansikte mot hennes ansikte och viskade att jag älskade henne. Please don't leave me.

Och ändå gjorde hon det.

Mysig helg

Det har varit full fart hela helgen. Min syster och en kompis kom till oss på fredagen och då åt vi tacos, kollade Idol och pratade till sent. På lördagen var vi på stan hela dagen, shoppade, fikade och träffade ytterligare en kompis. Vi var bla inne i nya babyshop butiken i Sturegallerian, underbar butik!

Så kom vi hem, tjejerna vilade lite men det ville inte Oliver så ingen vila för mig ;) Så bar det iväg igen, den här gången till Söder där min kusin och hans tjej bjöd på middag. O var med och ville absolut inte sova, så han fick vara vaken tills N hämtade oss vid 23-tiden..Supertrevlig middag var det iallafall och O charmade dem totalt:)

På söndag morgon dukade vi upp en lyxfrukost vid 10 eftersom Ns vänner från Skellefteå kom över för en stund. Sedan skyndade vi oss iväg till avslutningen för babysimmet, nu fick man ta bilder och vi fick en hel del coola på O under vattnet! När vi kom hem hade min kompis hunnit baka en chokladtårta, mmm. På eftermiddagen gick vi en promenad till Brunnsvikens trädgård. Där fikade vi vid en kamin och fick ordentlig julstämning i deras fina botaniska butik. Hemma igen så färgade min syster mitt hår - (det behövdes verkligen)och sedan åt vi pizza och drack glögg till Solsidan.

Tjejerna åkte hem tidigt i morse så nu återgår vi till "lugnet". Tack för en toppen helg! O har dock inte fattat det här med att mamma måste vila upp sig efter helgen riktigt..;)

Humor och konserter

Det som fascinerar mig mest med Oliver just nu är hans humor. Första gången vi hörde hans härliga bebisskratt så var han tre månader och det var när vi kittlade honom lite. Sedan började han skratta allt oftare, men det var alltid när vi t.ex svängde honom i luften eller killade honom.

Men vid fem månader visade han verkligen att han hade humor! Han började skratta då och då och ibland förstod inte ens jag vad som var så roligt. Nu kan han börja skratta när man ser på honom med en lurig blick, när man skojar på skötbordet och igår skrattade han så fort jag eller N satt våra ansikten nära hans. Det är det finaste ljudet i hela världen!

Den här veckan har jag testat lite olika bebisaktiviteter: bla bebis-salsa och varit på "bebis-konsert". Salsan var ganska kul, vi fick slå på trummor och dansa runt till salsa-versioner av barnsånger. Men det blev ganska tungt till slut att dansa runt med en nästan 8-kilos bebbe i famnen.

Konserten som var i Immanuels-kyrkan på Jarlaplan var en hit! Det sjöngs vackra sånger och bebisarna (det var många!) fick alla sitta i en ring på golvet. De tjuvstartade även med julsånger, men det var bara mysigt.  Efteråt var det en "sinnesvandring" där bebisarna fick känna på olika material och dofta på olika dofter. Riktigt roligt tyckte Oliver.

Olivers nya grej är ju att han vägrar amma om jag sitter och det är lite svårt att lägga sig ner när man inte är hemma..Så jag har börjat ta med mat åt honom när vi ska nånstans och han äter oftast med god aptit. Men jag säger det igen: barnmaten i affärerna är en djungel!

Tiden flyger iväg och snart är det helg igen. Vi får gäster (igen), nu kommer min kära syster och en annan god vän som är gravid. Ska bli så mysigt att spendera en helg ihop med dem, vi har bla planer på att gå till Skansen!

Positiv energi!

Det har varit en härlig helg! N:s mamma och pappa har varit här igen och jag har även träffat en hel del gamla vänner.

Det som är så skönt med att bli äldre är att du verkligen kan välja vilka du umgås med,  och då välja att bara umgås med personer som du får positiv energi av och som får dig att må bra. Jag har så fina vänner, både i Finland och i Sverige, så jag blir alldeles tårögd när jag tänker på dem. De är så fina, kloka och vackra!

Idag skiner solen och livet känns riktigt ljuvligt!

                                                     bild från sommaren, O var 2,5 mån

6 månader!

Nu är vår älskade Oliver 6 månader. Helt otroligt hur snabbt tiden har gått, det känns som om han kom igår. Samtidigt känns det som om han alltid har funnits med oss, lilla hjärtat.

Vår bebis väger nu 7,9 kilo och är 70 cm lång. Han följer viktkurvan till punkt och pricka men är längre än medelsnittet. Olier kan nu nästan sitta helt själv utan stöd, och vinglar bara till lite nu och då. Han gör ofta "push-ups" och kan hasa sig bakåt och runt när han ligger på mage på golvet. Han älskar när man "dansar" med honom och då brukar han också göra små skutt.

Oliver äter nu en hel portion gröt till middag och kväll och ca en 3/4 burk på dagen+ fruktpuré. Han gillar det mesta men det tar lite tid att få i honom maten- det krävs tålamod och mycket kladd helt enkelt. Vatten slukar han från flaskan. Det kliar och kliar i hans mun, men inga tänder har ännu behagat dyka upp.

Jag märker hur han börjar gilla musik med och mer och just nu är favoritlåten "En elefant balanserade".När han är trött och ledsen på kvällen är mamma favoriten men på dagarna hoppar han oblygt från famn till famn och bjuder alla han möter på ett stort leende.

Nu har jag 6 månader kvar av föräldraledigheten och jag tänker njuta av varenda sekund med min fina fina son.

När livet stannar upp..

Jag hade först tänkt att den här bloggen bara skulle handla om mitt liv som nybliven mamma, om vår älskade Olivers utveckling och hur det är att plötsligt bli tre personer. Men när du blir föräldraledig är det litet som att livet pausar och du stannar upp och börjar tänka (iaf när bebisen sover haha)

Det är därför som så många byter bana i livet efter att ha varit "lediga", de inser att de inte vill gå tillbaka till ekorrhjulet de levde i förut. Jag fick ett nytt jobb som gravid så jag ser faktiskt fram emot (iaf på ett sätt) att börja jobba igen. Det som däremot har hänt mig är att sorgen kommit ikapp mig.

När mamma dog så åkte jag tillbaka till Turkiet och levde ett hektiskt guideliv och hann varken tänka eller känna efter. Det var först när jag fick ett 9-5 jobb i Stockholm ett halvt år senare och bodde själv i en vindsvåning i Bromma som jag började sörja. Jag kunde ligga på golvet i min pyttelilla lägenhet och tro att mitt hjärta skulle sprängas av sorg.

När pappa dog var jag nykär. Visst sörjde jag, men inte ända in på djupet, jag och Niklas blev sambos, köpte lägenhet, så fick jag nytt jobb osv. Livet gick på i 100. Det är nu som det stannat upp och jag har tid att tänka och tid att sörja. För jag vet, att gör jag det inte nu, så kommer det tillbaka 1000 gånger värre senare i livet.

Sen så är det så att när du själv blir förälder så börjar du fundera väldigt mycket på din egen uppväxt. Hur gjorde mamma och pappa i den här situationen? Och jag har så många frågor, hur sov jag på natten, när började jag krypa, vad gillade jag för mat?

Jag har ingen att fråga och det är så himla tråkigt. Så äsch, jag tar och gråter en skvätt istället;)
Skämt åsido, det här gör att jag mina känslor väller upp när jag sitter och skriver och då blir det naturligt så att jag även skriver om min sorg. Tror att det gör gott och hoppas någon därute kanske också tycker så.

Farsdag och saknad

Igår var det farsdag. N fick choklad och en tröja i present och så gick vi på babysim. Nu var det dags för Oliver att dyka! Först hällde vi vatten över honom med en hink ett par gånger så att han vande sig och sedan fick han dyka under vattnet. Det gick strålande och han skrattade efteråt. Andra bebisar gnällde och grät men inte Oliver, man kan nästan säga att han var bäst i klassen;)

Annars är farsdag lite av en sorgens dag för mig, jag saknar ju pappa så mycket och jag kan ärligt säga att jag är avundsjuk på alla som har kvar sin pappa. De som dessutom har både barn och en pappa, hur fick de bli så lyckliga, ha en sådan tur? Så tänker jag i mina mörkaste stunder. Men samtidigt, vad vet jag om deras liv, om deras spöken? Ingen har ett perfekt liv, så är det bara och avundsjuka tjänar inget till.

På kvällen såg jag Så mycket bättre i repris och det var Ken Rings dag. Ja jag kan säga att jag grät som ett barn både till "Mamma" och "Själen av en vän". Han har också förlorat mycket i livet. Och skrivit så fint om det.

Ikväll skall jag lyssna på Jussi Björling, min pappas favorit, och tända ett ljus för honom.

Fan vad jag saknar honom och mamma.