Positiv energi!

Det har varit en härlig helg! N:s mamma och pappa har varit här igen och jag har även träffat en hel del gamla vänner.

Det som är så skönt med att bli äldre är att du verkligen kan välja vilka du umgås med,  och då välja att bara umgås med personer som du får positiv energi av och som får dig att må bra. Jag har så fina vänner, både i Finland och i Sverige, så jag blir alldeles tårögd när jag tänker på dem. De är så fina, kloka och vackra!

Idag skiner solen och livet känns riktigt ljuvligt!

                                                     bild från sommaren, O var 2,5 mån

6 månader!

Nu är vår älskade Oliver 6 månader. Helt otroligt hur snabbt tiden har gått, det känns som om han kom igår. Samtidigt känns det som om han alltid har funnits med oss, lilla hjärtat.

Vår bebis väger nu 7,9 kilo och är 70 cm lång. Han följer viktkurvan till punkt och pricka men är längre än medelsnittet. Olier kan nu nästan sitta helt själv utan stöd, och vinglar bara till lite nu och då. Han gör ofta "push-ups" och kan hasa sig bakåt och runt när han ligger på mage på golvet. Han älskar när man "dansar" med honom och då brukar han också göra små skutt.

Oliver äter nu en hel portion gröt till middag och kväll och ca en 3/4 burk på dagen+ fruktpuré. Han gillar det mesta men det tar lite tid att få i honom maten- det krävs tålamod och mycket kladd helt enkelt. Vatten slukar han från flaskan. Det kliar och kliar i hans mun, men inga tänder har ännu behagat dyka upp.

Jag märker hur han börjar gilla musik med och mer och just nu är favoritlåten "En elefant balanserade".När han är trött och ledsen på kvällen är mamma favoriten men på dagarna hoppar han oblygt från famn till famn och bjuder alla han möter på ett stort leende.

Nu har jag 6 månader kvar av föräldraledigheten och jag tänker njuta av varenda sekund med min fina fina son.

När livet stannar upp..

Jag hade först tänkt att den här bloggen bara skulle handla om mitt liv som nybliven mamma, om vår älskade Olivers utveckling och hur det är att plötsligt bli tre personer. Men när du blir föräldraledig är det litet som att livet pausar och du stannar upp och börjar tänka (iaf när bebisen sover haha)

Det är därför som så många byter bana i livet efter att ha varit "lediga", de inser att de inte vill gå tillbaka till ekorrhjulet de levde i förut. Jag fick ett nytt jobb som gravid så jag ser faktiskt fram emot (iaf på ett sätt) att börja jobba igen. Det som däremot har hänt mig är att sorgen kommit ikapp mig.

När mamma dog så åkte jag tillbaka till Turkiet och levde ett hektiskt guideliv och hann varken tänka eller känna efter. Det var först när jag fick ett 9-5 jobb i Stockholm ett halvt år senare och bodde själv i en vindsvåning i Bromma som jag började sörja. Jag kunde ligga på golvet i min pyttelilla lägenhet och tro att mitt hjärta skulle sprängas av sorg.

När pappa dog var jag nykär. Visst sörjde jag, men inte ända in på djupet, jag och Niklas blev sambos, köpte lägenhet, så fick jag nytt jobb osv. Livet gick på i 100. Det är nu som det stannat upp och jag har tid att tänka och tid att sörja. För jag vet, att gör jag det inte nu, så kommer det tillbaka 1000 gånger värre senare i livet.

Sen så är det så att när du själv blir förälder så börjar du fundera väldigt mycket på din egen uppväxt. Hur gjorde mamma och pappa i den här situationen? Och jag har så många frågor, hur sov jag på natten, när började jag krypa, vad gillade jag för mat?

Jag har ingen att fråga och det är så himla tråkigt. Så äsch, jag tar och gråter en skvätt istället;)
Skämt åsido, det här gör att jag mina känslor väller upp när jag sitter och skriver och då blir det naturligt så att jag även skriver om min sorg. Tror att det gör gott och hoppas någon därute kanske också tycker så.

Farsdag och saknad

Igår var det farsdag. N fick choklad och en tröja i present och så gick vi på babysim. Nu var det dags för Oliver att dyka! Först hällde vi vatten över honom med en hink ett par gånger så att han vande sig och sedan fick han dyka under vattnet. Det gick strålande och han skrattade efteråt. Andra bebisar gnällde och grät men inte Oliver, man kan nästan säga att han var bäst i klassen;)

Annars är farsdag lite av en sorgens dag för mig, jag saknar ju pappa så mycket och jag kan ärligt säga att jag är avundsjuk på alla som har kvar sin pappa. De som dessutom har både barn och en pappa, hur fick de bli så lyckliga, ha en sådan tur? Så tänker jag i mina mörkaste stunder. Men samtidigt, vad vet jag om deras liv, om deras spöken? Ingen har ett perfekt liv, så är det bara och avundsjuka tjänar inget till.

På kvällen såg jag Så mycket bättre i repris och det var Ken Rings dag. Ja jag kan säga att jag grät som ett barn både till "Mamma" och "Själen av en vän". Han har också förlorat mycket i livet. Och skrivit så fint om det.

Ikväll skall jag lyssna på Jussi Björling, min pappas favorit, och tända ett ljus för honom.

Fan vad jag saknar honom och mamma.

Långa nätter

Natten mellan onsdag och torsdag vaknade Oliver och ville äta kl 23, kl 1, kl 2, kl 3, kl 5 osv. Helt galen natt och vi fick spränga vårt veckoschema och bara stanna hemma idag. Vi myste, badade, vilade, kollade tv och tog det bara lugnt. Eller ja, så lugnt det går med en snart 6-månadersb baby.

På kvällen gick jag på världens härligaste massage på Soft Collection Spa, det var himmelskt! Precis vad min onda rygg behövde. Oliver somnade sedan utan gnäll och jag och N fick ha en mysig kväll i soffan med glögg och pepparkakor.

Hoppas nu denna natt blir lite bättre.. På bvc säger de att vi snart måste börja vara hårda och inte ge någon mat på natten. Men jag vill vänta tills han iaf är 6 månader och sedan börja trappa ner successivt. Känns så otroligt hårt att bara sluta sådär plötsligt och just nu har jag inte ork att stå emot all gråt det skulle föra med sig. Det verkar klia så otroligt i Os mun och jag bara väntar på att tänderna skall komma nu. Och med dem förhoppningsvis lugnet.

Varannan vecka

Jag blir lite ledsen när jag läser i DN idag att kvinnor med barn sjukskriver sig långt mer än männen. Detta beror på att det ännu är kvinnorna som tar mest ansvar över hemmet och barnen och att det lätt blir för mycket med jobbet lagt på detta. Så är det naturligtvis inte i alla hem men i många. Tänk att vårt samhälle ännu också är så förlegat

Ännu sorgligare blir det när man läser intervjuerna som gjorts. Mannen A.K påstår att det är relativt jämlikt hemma hos honom men att sonen är "mammig"."Mamman och barnet knyter ju tidigt an till varandra och det hänger sedan kvar. Det är på gott och ont som mammor på det viset får en större roll än papporna" säger han.
Detta är ju bullshit. Sant är att mammorna i och med amningen får ett naturligare band till barnet och därför krävs det större engagemang av papporna till att knyta an. Men det finns pappiga barn precis som mammiga och det som A.K säger låter bara som en dålig ursäkt till att ta mindre ansvar. Spendera mera tid med ditt barn så får du se hur din roll växer!

Kvinnan K.V-Fgick in i väggen när barnet var 2,5 år eftersom hon kände sig pressad från alla håll och kanter. Sedan tog relationen slut och då kom jämställdheten. I och med att hon nu har barnet varannan vecka är hon" friskare och gladare" i och med att hon slipper ha 100% ansvar dygnet runt.
Såhär skall det inte behöva vara. Att ha barnen varannan vecka är ju en jävla tragedi. Att missa hälften av alla födelsedagar och jular, att inte få se barnen utvecklas och växa upp, att behöva sakna hela tiden och att inte kunna finnas där för dem hela tiden är ju så otroligt sorgligt. Och om folk ser detta som något positivt har ju något gått ordentligt snett med detta samhälle.

Ingen vet hur framtiden ser ut och kanske jag själv kommer att vara där en dag. Men aldrig att jag skulle se detta att få spendera mindre tid med mitt barn som något positivt, som K.V-F och hennes kompisgäng. Aldrig.

Veckoschema för en förädraledig

En vanlig fråga jag får som mammaledig är vad jag gör om dagarna. Hur får jag tiden att gå? Jag kan berätta att det inte är något problem, utan dagarna flyger iväg!
Denna veckas program ser ut så här exempelvis:

Måndag:
11.30: träffa ultraljudsbarnmorskan Gisela som är min kompis Josephines mamma. Gisela kollade ofta på Oliver i magen och nu vill jag visa upp honom
12.45 Luncha med min kompis Teresa som är här på besök från Hfrs
14.30 Fika med barndomsvännerna Carin och Anna samt deras mamma som är här över dagen.
Sedan hem vid 17 och standardkvällsrutin: laga mat, ge Oliver mat, äta, försöka hinna plocka och städa lite, natta, umgås med N osv.

Tisdag:
10.30 Besök på bvc för att mäta och väga. Samt förhoppningsvis få lite "sova-bättre" tips
13.00 Öppna förskolan, babyrytmik.
14.30 Bege mig till Finlandssvenska öppna förskolan för att fira Svenska Dagen. Den ligger på Söder och jag har ännu aldrig varit där, hoppas det är trevligt.

Onsdag:
12.00 Äntligen få träffa min kompis två veckor gamla bebis! Jag och O skall hänga hos dem hela eftermiddagen, skall bli underbart!
18.30 På kvällen är det "halv 8 hos mig" och den här gången är det N:s tur att fixa middag och program! Hoppas han tänker städa...

Torsdag:
12.00 Bege mig till Söder för att umgås med min kompis och hennes son som bara är en vecka yngre än O. Besöka barncafeet Glada Barn på Erstavägen. Kanske ta en promenad efter det.
18.00 Få massage på ett spa! Det är bara 30 min men ska bli ljuvligt.

Fredag:
12.00 Promenera till Ulriksdals slott med mammagruppen.
18.00 Några vänner kommer på middag.

Lördag inga planer (ännu) och på söndag är det babysim.

Så kan en vecka se ut för en som är mamma"ledig". Sedan blir ju inte alltid allting som planerat beroende på bebisars humör. Det ser kanske ganska lyxigt ut men lägg på sömnlösa nätter, amningsvägran, tajming av mat och sömn och att ha konstant fokus på en liten person så är det inte lika enkelt mera.
Men visst, när både son och mamma har en bra dag, då njuter jag!