Nu har snön kommit på riktigt och idag var en härlig, frisk, solig dag. Gick på en lång promenad med O idag och imorgon tror jag det är dags för pulkapremiär. Jag var dock ganska så trött idag eftersom sömnskolan eller snarare *inteammapånatten*-skolan nu har börjat.
Före jullovet tänkte jag att det fick vara nog med att agera napp nätterna igenom. . Jag saknar att sova med N och är trött på att vakna stup i kvarten. Även nattningen var en plåga som ofta slutade med att jag fick lägga mig och sova med honom Nu äter O också så bra på dagen så att han klarar sig natten igenom utan mat. Så jag bäddade rent i spjälsängen, lade undan babynestet och gjorde det mysigt med mjukisdjur. Jag sjöng samma vaggvisa om och om igen och smekte honom på pannan. Första kvällen tog nattningen en timme men sedan gick det lättare: andra en halv timme, tredje en kvart. Han åt också mera sällan men jag lät ändå honom äta två,tre gånger per natt. Framförallt kändes det som om jag hade kontrollen och det var verkligen skönt.
Men sedan kom jullovet och resorna, vi var på nya platser och det gick inte att hålla uppe de nya rutinerna. Och sedan blev O sjuk och jag ammade dygnet runt för att han skulle få i sig vätska och näring. Nätterna blev värre än förut och det kändes nu som om jag bara ammade natten igenom: det var dags för en förändring.
Första natten lät jag honom amma fritt men lade alltid tillbaka honom i sin egen säng efteråt för att han skulle vänja sig. Han ville äta, håll i er, varje timme.
Andra natten vägrade jag amma mellan kl 23 och kl 05. Varje gång han vaknade och gnällde sjöng jag och klappade honom, blev han rasande så tog jag upp honom och gick några steg innan jag lade ner honom igen. Det blev många gånger men jag var stenhård: ingen amning. Han mår ju inte dåligt eftersom jag är där och tröstar honom men visst var det tufft. Sedan fick han äta vid 05, somnade om och vaknade inte förrän 07.30.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar