Fyra månader!

Nu är Oliver fyra månader. Han vänder sig från rygg till mage utan problem och ofta och har en gång vänt sig även åt andra hållet. Han intresserar sig mer och mer för leksaker, kan hålla i dem och vifta med dem och speciellt älskar han sin bitring som är en giraff. Han fick även sin första bil på Ålandsfärjan men är lite liten för att uppskatta den ännu. Och döm av min förvåning när jag satt på färjan med O i famnen och plötsligt kommer det en liten hand, klafs!, som tar tag i potatisgratängen på tallriken.

Oliver är en social bebis vars största intresse är att titta på människor och blinkande grejer. Han har fått komma med till Ikea och suttit framvänd i babybjörnen och fått se sig runt- och fullkomligt älskade det! Han charmar de flesta med sitt sneda leende. Han sover bäst i sin vagn när det är lite ljud och sorl runt omkring, är det helt tyst sover han mycket kortare stunder. Oliver vaknar ännu ca 2-3 gånger varje natt för att amma- vilket jag hoppas att han snart kommer att sluta med.

Oliver har redan fått smaka banan, avokado, banangröt och potatis&morots puré och allt förutom gröten försvann lätt ner!

Finaste Oliver, tack för att vi får vara med dig när du upptäcker världen!

Sorg

En dag förra veckan när jag gick längs Brunnsviken såg jag att en dam gick emot mig. Hon hade blont hår, svängig gångstil och såg precis ut som...mamma! Genast sköljde sorgen över mig och jag ville bara springa fram och krama henne. Känna hennes värme, hennes doft. se hennes glada leende. Allt ännu så färskt i minnet för mig, kanske det alltid kommer att finnas där. Hon kom närmare och då såg jag ju att liknelsen försvann, det här var någon helt annan.

Och tårarna bröt fram i mina ögon för jag vill att hon ska finnas, jag vill att hon ska komma, jag vill att hon ska se Oliver, lära känna honom, hjälpa mig med honom..min underbara underbaraste mamma.

Fick en fin dikt av min kusin som tröstar en smula


Det vi saknar
mister vi aldrig
Den vi älskat
saknar vi alltid
Vi mister aldrig
den vi älskat

Den vi älskat
älskar vi alltid

Claes Andersson

Gåstol och smakportioner

Det är ganska så svårt det här med att det finns så olika åsikter och bud om barnuppfostran. Hur skall man veta vad som är rätt och fel när alla säger så olika? Ja man ska gå på känslan eftersom man känner sin bebis bäst själv, men det är inte så lätt alla gånger.

Ett exempel från i helgen: vi var på middag hos min killes vänner på Åland. De har en son som är en månad äldre än Oliver och han traskade runt i en gåstol under vårt besök. Han älskar sin stol och tar sig framåt och mamman rekommenderade den verkligen. Oliver fick testa och jag lade upp en bild på det på Instagram. Genast kommenterar en kompis: "Neeej, så feeeel, han ska genast ner på golvet och lära sig krypa först!" Så jag började googla och läste att det här med gåstol kan verkligen hämma deras utveckling och att många som använder dem blir ligger två månader efter rent motoriskt.

 Så ja, detta med gåstol tänker jag själv vänta med att använda. Och mycket riktigt ligger redan pojken som använder stolen lite "efter" Oliver, Oliver vänder sig och det gör inte denna pojke även om det kanske ju inte behöver bero på just detta. 

Det är allas ansvar att läsa på men eftersom vi översvämmas av info på nätet är det ibland svårt att veta exakt vad man skall tro på. Tom Bvc-sköterskan har ju sina egna subjektiva åsikter i många saker har jag märkt och alla i min mammagrupp håller inte med henne.

Som detta med smakportioner: nu fyller Oliver snart fyra månader och vi smygstartade i helgen med att låta honom smaka lite batat. Han älskade det och slukade skeden! Enligt en del skall man göra egna pureer, enligt andra inte, enligt en del skall man blanda detta med bröstmjölk, enligt andra inte, en del börjar redan ge gröt och ersättning, andra säger nejnej så skall man inte göra...Its a jungle out there! Men eftersom O verkligen vekar gilla maten (en del babysar spottar genast ut allting) så tänker vi fortsätta låta honom få lite nu och då, inte stressa men ändå passa på så att han vänjer sig vid olika smaker. Och en sak verkar alla vara överens om: börja inte ge söta smakportioner för då vill de aldrig ha något annat!

Lyx utan barn?

När jag träffade mina vänner igår kväll som båda har barn så talade om ifall man borde ha dåligt samvete eftersom man ser på tiden ifrån sina barn som "lyxtid". Egentligen är det ju tiden man får tillbringa med sina underbara barn som skall vara lyxen. Men jag har inte dåligt samvete pga följande:

Jag är med min son 99% av tiden och ger honom så mycket kärlek och stöd som jag bara förmår. Och för att jag skall orka med detta, behöver jag ibland ladda batterierna och vara själv, det mår både han och jag bra av. Såsom jag ser på saken blir jag en bättre mamma av att vara ifrån honom korta stunder eftersom jag då får chansen att sakna honom!

Om jag konstant skulle vara ifrån honom när han är så här liten skulle det vara en annan sak, men någon timme här och var är bara bra.

Kvällen igår då? Jo jag hann äta upp maten och vara ute 1,5 timme innan N ringde med en skrikande Oliver i bakgrunden. Jag slängde mig på tunnelbanan men när jag kom hem så hade han somnat sött i sin säng......Typiskt.

Datenight

Eftersom vi sällan har barnvakt och jag sällan har egentid känner jag mig riktigt bortskämd just nu. I lördags var N:s föräldrar här en kort sväng och vaktade Oliver, så vi åkte iväg och såg Sound of Mark, Mark Levengoods show på Stadsteatern och gick sedan och åt tapas efteråt. Det var härligt att få klä upp sig och tillbringa lite egentid med min älskade N. När vi åkte tunnelbana kände jag mig först helt konstig eftersom jag inte hade vagnen med mig, haha. En underbar kväll!

Och imorgon skall jag med en annan kompis och käka middag och N tar Oliver. Ska bli härligt att sitta bland folk på Söder och bara vara ute lite :)

Föräldragrupper

Tänkte skriva "mammagrupper" som rubrik men eftersom det ju kan vara pappor med också (trots att det inte är det) ändrade jag det. Ofta är det ju så att papporna är lediga senare, eftersom de flesta ändå ammar under babyns första månader. 

Jag har två föräldragrupper: en via Bvc och en med mina kompisar. Med Bvc-gruppen träffas vi 1-2 gånger i veckan och besöker öppna förskolan, fikar och går promenader. Öppna förskolan har även babyrytmik som Oliver fullkomligt älskar, han sjunger med i låtarna och skrattar och har sig. Det är ett härligt gäng mammor och så praktiskt att alla bor här i Bergshamra. Hade turen som fick en riktigt "normal" grupp, förutom mamman som bara talar om sig och bebisen i vi-form och verkar leva totalt symbiosliv med sin bebis...men alla är vi ju olika!

Den andra gruppen är mina egna vänner som är mammalediga och har precis börjat träffas hemma hos varandra. Då kan killarna (för det är bara killbebisar) umgås med varandra medan vi mammor fikar och snackar-hur kul som helst. Det blir mera avslappnat att träffas hemma än på café, man kan amma och byta fritt och skriker någon så spelar det absolut ingen roll.Denna grupp kommer snart att utökas med några fler mammor:)

Det är så viktigt för mig att träffa andra i samma livssituation, alla vet precis vad man pratar om, man jämför erfarenheter, ger varandra tips och peppar. och det är fantastiskt att tänka att bebisarna kommer att följas åt under sin uppväxt och kanske bli riktigt goda vänner senare i livet.

Tankar just nu

-glömde berätta hur den perfekta dagen på sjön avslutades: i en badtunna under stjärnhimlen. Månen bildade en glimrande stig i vattnet och augustinatten var varm. Oliver sov (vi hade babyvakt of course) och Håkan Hellström sjöng: "Du kanske aldrig når det du vill nå. Men du når mig." Det.Var.Perfekt.

-den här veckan har jag badat två gånger här i Bergshamra; en gång hoppade jag i från bryggan i bara underkläderna, allt för att suga ut det sista av sommaren. Idag regnade det och jag är så rädd att sommaren nu tar slut. Ge mig en dag till!

-igår grälade jag och N. Om ett youghurtpaket. Det är det sömnbristen gör med en, man är så trött så att man inte tänker rationellt. Sedan blir man irriterad när den andra påpekar ens misstag och grälet är igång. Han låste till och med ut mig innan vi blev kompisar igen. Moget, jag vet. Jag har ändå gjort en poäng av att inte gräla när Oliver hör och han sov sig igenom dramat, som tur.

-en del av mig har nu accepterat hur "bunden" jag kommer att vara medan jag ammar. Jag tänker på att det är bara dessa månader och att jag skall passa på att njuta av min underbara kille som bara kommer att vara såhär liten precis nu. Just nu vänder han på sig själv och mitt hjärta spricker av stolthet.