Inget skyddsnät kvar

Mitt liv kan delas upp i två delar. Före och efter att jag förlorade mina föräldrar. Tiden innan ser jag tillbaka på en varm och trygg tid. Jag hade egentligen inga bekymmer: kunde plugga vad jag ville, bo var jag ville, aldrig vara orolig över ekonomin. Mamma och pappa fanns alltid där som ett skyddsnät att luta sig tillbaka mot. Jag reste till Australien. England och Sverige,: pluggade, festade, hånglade, shoppade. Hade den vanliga tonårsångesten men samtidigt skitkul. Men jag var ett barn.

När mamma dog hade jag pappa kvar i nästan två år. Då sörjde jag mest mamma och trodde inte att livet kunde vara så grymt att även pappa skulle tas ifrån oss. Jag och pappa åkte till Thailand 1,5 månad innan han dog. bara vi. En så fin resa. Då sade han att jag verkade vara lugnare än på länge. Jag höll på att bli vuxen.

Så dog pappa. Och jag var tvungen att bli vuxen. Nu har jag en egen familj men inget extra skyddsnät att luta mig mot. Eller det skyddsnätet är mina syskon och mina vänner, men ändå inte samma sak. Och jag avundas alla som har "allt": dvs både barn och föräldrar.

Men alla har ju sina egna sorger i livet. Och jag har istället ett par jäkligt fina skyddsänglar.

Ljuvlig sommar

Känslan av att se din lintott till son överlycklig springa över en gräsmatta. Den känslan.

Den här sommaren har varit så fantastisk, mest tack vare Oliver. Han lärde sig gå precis när vi gifte oss och att se honom upptäcka världen är så fint. Han är självsäker men försiktig, kontaktsökande men ibland blyg. Och han vill ut ut ut hela tiden..

Hus nästa?

Bröllopet

Vårt bröllop blev helt fantastiskt. Härlig stämning i kyrkan, solen strålade, båtfärden efter kyrkan gick jättebra, vi stannade på en fin klippa vid havet och tog bilder,middagen var lyckad: maten god och talen underbara. Och bara så härligt att ha alla sina finaste personer samlade för att fira vår kärlek.

Och mamma och pappa var med. Jag kände det.

Jag var så lycklig den här dagen: känslan i kroppen när vi körde mot vår svit i natten var magisk.

Nu är jag fru och har ett nytt namn. Jag vänjer mig långsamt :)

Om en vecka...

Om en vecka är jag gift. Helt otroligt. Samtidigt undrar jag hur allt skall gå. Oroar mig mera över logistiken och hur gästerna skall ta sig från en plats till en annan, än för vad som sägs i kyrkan. Måste börja tänka att allt löser sig och försöka njuta av dagen. Den kommer ju aldrig åter.

 En snygg solbränna har jag lyckats skaffa mig, alltid något. Tack för att sommaren kom tillbaka och nu ser prognosen väldigt fin ut för nästa helg. Wish me luck!

sista juni

Jag hittade idag gamla mejl från mamma i min telefon. Hon skriver att hon saknar mig och jag började gråta lite på jobbet. Jag saknar ju henne så!! Saknar, saknar, saknar.

Annars är allt bra. Vi gifter oss om mindre än en månad och har fullt upp med bröllopsförberedelser. Det har varit full fart på jobbet och nu har jag bara tre dagar kvar till semestern, hurra! Dock så överhopas jag av jobb och kommer att bli tvungen att sätta ner foten efter semestern, just nu har jag två tjänster och det funkar inte i längden.

Oliver mår bra, han går några steg men är fortfarande väldigt försiktig. Lika bra så. Han snackar konstant men man förstår ju inte riktigt vad han säger;)

Men what's up med det här vädret? Sommaren som började så underbart har förbytts till gråa dagar och kallt är det. Hoppas verkligen det vänder snart, det är ju juli imorgon!

Den här bloggen har lite sommarpaus men jag uppdaterar alltid nu och då:)

Annorlunda måndag

Killarna åkte till Åland igår kväll med O:s farmor och farfar. Jag blev själv kvar i stan. Det kändes minst sagt tomt och ödsligt när de begett sig av, men jag passade på att njuta av stillheten. Hemmet var välstädat och rent och framförallt tyst. Hoppade över att läsa deckare när jag skulle lägga mig.

Jag fortsatte att njuta idag, trots att saknaden såklart är stor och facetime samtalen många. På jobbet hade jag en bra dag och fick både massage och glass. Bästa kontoret! När arbetsdagen var slut tänkte jag göra det bästa av att inte ha någon som väntade på mig. Jag shoppade i Sturegallerian (min första klänning någonsin i storlek 36 yey!) och mötte sedan upp en kompis för ett glas skumpa i Spymlan.Härligt att få catcha upp lite i eftermiddagssolens sken.

Väl hemma så kollade jag på det senaste avsnittet av Bachelorette medan jag åt en ica-paj och vattenmelon till middag. Sedan tog jag ett långt bad.

Nu har jag njutit klart känner jag och vill bara hålla om min lilla (och stora för den delen) kille igen:)

Tidsbrist

Jag hinner inte blogga på samma sätt mera. Det är full fart på jobbet och full fart när jag kommer hem. Jag uppskattar varje sekund med O på ett helt annat sätt nu när jag inte mera är med honom på dagarna. Men det är fint att få längta efter honom. Och han har det så bra med sin pappa.

Maj bjöd på både kyla och sommar och jag kan säga såhär: jag jobbade mycket bättre de kallare dagarna;) Det är fortfarande min favoritmånad då alla "sommardagar" känns som ett stort bonus och hela sommaren ligger framför.

Vi har nu haft en långhelg med hela fem lediga dagar. Och oj vad man uppskattar ledighet mera när man inte är mammaledig. Jag/vi har hunnit med Ikea, med bio med en kär vän, en heldag på Gröna Lund (O fick åka karusell!) och ett besök i mysiga Trosa. Och nästa vecka blir som tur en ny kort vecka. Vi kommer att åka till Åland och bara ta det lugnt.

Vi har börjat ta upp O i vår säng när han vaknar där vid 5-6 tiden och nu sover han till 8 varje morgon! Helt otroligt. N får ju faktiskt vara oförskämt pigg under sin pappaledighet.. Till skillnad från vad vissa andra fick *jag är inte bitter*