Oliver kom ju på beräknat datum och vattnet gick vid 12-slaget på natten. Därför hade jag på något sätt fått känslan av att lillasyster skulle komma tidigare. När bf närmade sig kändes dagarna låånga och jag började ställa in mig på att gå över tiden. Bokade in en gravidmassage för att belöna mig själv och försökte tänka positiva tankar. Jag hade haft förvärkar några nätter men på morgonen var allt precis som vanligt igen så tänkte att de bara var falskt alarm.
Dagen innan bf hade jag lite molvärk på kvällen men tänkte inte mer på det. Såg på Modern Family, duschade och tog en magbild. Kanske hade jag nåt på känn för jag tänkte att det kan vara den sista magbilden...Lade mig vid 23.30 och då hördes ett knäpp. Kan det vara, hann jag tänka och sen började vattnet forsa. Ropade: "vattnet, vattnet" till min man för att väcka honom innan jag sprang på toa med telefonen för att ringa förlossningen. Lilltjejen i magen var inte fixerad under senaste kollen och då måste man åka in genast för kontroll. Jag hann också tänka att det var ganska så otroligt att även denna förlossning började med vattenavgång vid 12-slaget dagen innan bf - what are the odds?
Förlossningen på Danderyds sjukhus rådde mig att lägga mig ner och komma in så fort som möjligt för kontroll. Min kompis Josephine kom i taxi och som tur landade Ns föräldrar samma natt med ett flyg från Spanien - de skulle vara hos oss när O vaknade. Jag låg på filtar i baksätet med en massa handdukar mellan benen när vi körde in till Danderyd, som tur bor vi bara 5 min från sjukhuset!
Väl inne konstaterade de att huvudet var ruckbart och att allt såg bra ut- de tänkte skicka mig hem igen. Här protesterade jag dock. Jag kände att värkarna hade börjat och ökade i intensitet och bad dem kolla om jag öppnat mig. Förvärkarna hade visst gjort en del för jag var två centimeter öppen men tappen utplånad. Kände inte för att åka hem, även om det var nära, utan kände mig tryggare på sjukhuset. Även för att jag hört så många som blivit hemskickade, bara för att sen få höra att det är fullt på sjukhuset..
De gick med på att låta mig och N stanna kvar i undersökningsrummet och skulle komma efter 1,5 timmar och kolla läget igen. Då skulle vi bestämma om jag skulle åka hem.Jag vilade mellan värkarna och N vilade han med - tills värkarna blev så intensiva att jag behövde hans hjälp för att komma igenom dem, han fick räkna och massera mitt ryggslut. Han var ett så fint stöd! Ny kontroll och jag hade öppnat mig 0,5 cm till men de såg att jag hade allt ondare så jag fick stanna kvar en stund till.
Värkarna ökade, jag började kräkas och 5.30 så ringde vi efter personalen och jag sade att jag måste få lustgas. Härligt! utbrast sköterskan, då är du säkert igång! Jag var öppen 4 cm nu och vi blev inskrivna på förlossningen vid 06.00, så bra att det fanns plats!
Jag fick lustgas och det kändes bra till en början men sedan fick jag allt svårare att tima värkarna och andas rätt, kändes mer som en enda lång konstant värk i ryggen. Det var personalombyte vid 07.00 och när den nya barnmorskan kom in så bad jag att få epidural. Den sattes in ca 07.45 och det var så svårt att ligga stilla när värkarna kom och läkaren höll på med ryggen men jag längtade så efter att äntligen få en lättnadskänsla. Men den kom aldrig.
Minns att jag skrek: Varför hjälper inte lustgasen? Varför hjälper inte epiduralen? Ingenting hjälper? Jag gjorde precis tvärtom som alla böcker jag läst rått mig om: jag andades inte lugnt, jag spände mig, jag ville fly och hade bara så otroligt ont. Här kräktes jag också nångång, det är lite suddigt. Barnmorskans svar lugnade mig dock: Det är för att du är helt öppen och skall föda nu.
Äntligen! Jag ställde mig på knä i förlossningssängen med ryggen mot barnmorskan, tog tag i karmen och lät min kropp guida mig. Jag lät som en grottmänniska och efter två värkar sade barnmorskan: på nästa värk kommer barnet. Jag följde kroppen, krystade och kände hur hon gled ut ut mig- och sen kom det ljuvliga skriket. Och den obeskrivliga lyckan.En perfekt flicka lades på mitt bröst.
Förlossningsjournalen visade sedan att jag krystat i bara 6 minuter. Sprack inte utan fick ett skrubbsår och är så otroligt tacksam för det.
Vi fick det underbara fikat och N kilade iväg för att köpa Fanta till mig som jag längtade efter. Han köpte även en glass och jag kan berätta att det var den godaste glassen jag ätit!
En så häftig upplevelse på det stora hela. I lyckoruset efteråt sade jag till N att det där gick ju så bra så nu måste vi skaffa fler barn, haha. Personalen på Danderyds sjukhus var alla också fantastiska och tiden på BB-hotellet så mysig🙏🏻 Man kan även konstatera att jag har två väldigt punktliga barn.❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar