Jag åkte in till förlossningen i fredags eftersom jag känt mindre/förändrade rörelser i magen och det visade sig att bebisen vänt sig och nu låg på tvären! Så efter en stund beslutade sig läkaren för att försöka vända på bebisen. Jag fick en dos bricanyl i armen vilket gav mig hjärtklappning och så tryckte läkaren på magen tills bebisen vände sig. Det tog bara ca 5 min och gjorde inte ont, men var lite obehagligt. Nu får man hoppas att babyn håller sig med huvudet ner!
Jag fick tid att tänka en massa på sjukhuset och av någon orsak så har det inte slagit mig tidigare att det faktiskt kan bli snitt. O föddes ju vaginalt och det gick bra men detta är ju en helt ny baby. Jag kände mig lite besviken faktiskt (tidigare trodde jag att jag skulle ha velat ha snitt!), lite som om det skulle kännas att bli "snuvad" på en förlossning. Men samtidigt- om babyn inte vänder sig så finns det en mening med det och om baby L nu har vänt sig tillbaka så tror jag inte att jag vill göra ett nytt vändningsförsök - det skulle kännas onaturligt.
Sen på natten hade jag en massa förvärkar och trodde nästan att det var dags - innan de försvann igen. Nu nästan ignorerar jag mina förvärkar och tänker att jag inte vill få upp hoppet i onödan igen..jag kommer att veta när det är dags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar